Vädret såg inte alltför lockande ut idag, blåst och tidvis regn, kunde inte bestämma mig för om det skulle bli någon cachingtur idag. Men, visst måste jag cacha! Sagt och gjort jag tog bussen till centralen och sedan tåget till Kungsbacka.
Dagens äventyr började vid en sten där det sägs att landsbygdsbefolkningen bytte skor för att inte behöva skämmas när dom kom in till stan (Kungsbacka). Idag låg det inte några trätofflor där utan en cache, mycket bättre! Den hittades efter lite klängande på den våta och hala mossan.
Nästa mål var cachen tillägnad Kalaspuffarna. På vägen dit fick jag mycket regn över mig, höll på att gå rakt igenom mina kläder! Väl på plats gick jag nästan rakt in i en villaträdgård och en förvånad villamugglare stod i ett fönster och grunnade på vad jag egentligen höll på med. Det visades sig dock att cachen låg på en ”lägre nivå” så jag kunde logga utan att villamugglaren fick veta vad jag höll på med.
Det regnade åter till och från när jag gick nästa dryga kilometer mot no 250 av MOLN gruppen, skulle bli kul att se deras cache tänkte jag. Besviken blev jag inte, rakt på utan problem och en riktigt snygg cache! När jag loggat och skruvat ihop den cachen började det regna allt mer och jag som hade flera kilometer att gå till nästa cache. Det blev till att dyka in på en bensinstation – av alla ställen – och ta en varm korv för att komma undan det värsta regnet. När det lättat en aning fortsatte jag min färd mot ”På spåret”. Nr 4 i den serien skulle vara en magnetisk micro, jag letade länge och väl innan jag ringde MOLN gruppen, fick då bekräftat att jag var på rätt plats men där fanns ingen cache. Besviken gick jag istället mot nr 5 i serien, endast 170 meter bort men inte genom någon lätt terräng måste jag säga. Väl på toppen kunde jag se cachen nedanför mig, fullt synlig. Lätt att hitta och logga. Men värre var det att komma ned från berget helskinnad. Det var brant och det var extremt halt i regnet. Jag lyckades via ett antal våghalsiga manövrer ta mig ner utan en skråma!
Därifrån var det ytterligare en och en halv kilometer till Rolfsån som var tänkt som dagens sista cache. Jag blev glad när jag såg att det gick en gång/cykelväg utmed den tungt trafikerade landsvägen, då blev det lite lättare att ta sig fram. Den gamla bron var vacker men den skulle man givetvis inte leta under utan under det nya monstret av stål och betong byggd för bilmugglarna.
Jag fick leta på båda sidor av ån utan resultat. När jag tog mig ut under bron på östsidan upptäckte jag en man med fiskespö som stod och iakttog mig. Han var mer intresserad av mig än av sitt spö så jag fick ge upp och gå tillbaka mot tåget.
På hemvägen hade jag onekligen tur, tåget gick två minuter efter att jag kommit till stationen, det gick därmed mycket fort hem. Man får väl vara nöjd med skörden av fyra cacher – men det skulle ju ha varit 6 st.