Dags att bege sig upp i bergen, ut på äventyr, bara måste ut på äventyr, den känslan vaknade jag med denna lördag. Fram med rep och annan utrustning! Var ligger närmsta berg med tillhörande cache tro? En snabb sökning på kartan pekade i riktning mot obygden kring Johanneberg – undrar om det krävs visum?

Första etappen gick givetvis till ett basläger, det upprättades på medelhög höjd vid Viktoriagatan 13 sedan bar det av upp mot högre nivåer. Innan berget kunde bestigas måste jag dock passera den beryktade heden, dock inte den där Baskervilles hund håller till utan Guldheden. Där siktades snart dagens första burk ”Heymans” som kunde plockas fram utan att några infödingar störde. När jag nu ändå gjort intrång i detta område kunde vandringen lika gärna fortsätta, det fanns mer burkar att skörda i närområdet. Ganska snart var jag vid ”Syster Estrids” och efter bara några steg vid ”Affärshuset Doktor Bex gata”.

Var är cachen….

Av någon outgrundlig anledning så började jag fundera på skinksmörgås med senap och någon bubblig mörkfärgad vätska. Förklaringen kom när jag tittade på gps:en, vandringen gick i riktning mot ”Göteborgs Julkalender 2018 #4”. Så mycket julstämning var det nu inte vid cachen, man får nöja sig med att det är jul(i) månad och temperaturen börjar ju faktiskt röra sig i riktning mot december, allt är därmed som det skall vara.

Inga tomtar här inte!

Nu var Johanneberg i sikte, takten ökade och luften blev allt tunnare! Höga höjder hade dock inte hindrat att en återvinningsstation placerats på berget. Denna typ av burkar har jag stött på förr, nästan alltid har cachen dock varit felsorterad, undrar om det skulle vara så även denna gång?

Tyvärr var det så att även denna cache var felsorterad, måste åtgärdas!

Dagens mest högt belägna cache väntade nu, ”Gångvägen”. Där blev det en del sökande innan burken ville visa sig, men snart satt signaturen även i denna, dagens 6:e burk.
Det var länge sedan så många loggades på en och samma dag! Turen gick nu hemåt mot cachingbasen, ned från de höga höjderna i Johanneberg – som trots allt inte riktigt är som Mount Everest.
Men lite mer julstämning blev det ändå på vägen hem, eller är det bara så att jag alltid har tomtar på loftet?

Bilden i sidhuvudet är av Pavel Novak – Cropped and scaled down from Image:Everest kalapatthar.jpg., CC BY-SA 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=402868

En hel månad har passerat utan en enda loggad burk! I dag var jag på väg till ett event, ja inte ett geocachingevent utan ett äkta mugglarparyt med en 4-åring i centrum för händelserna. Men under promenaden dit hade jag en minnesbild av att det skulle finnas en relativt ny burk i Redbergsparken så jag styrde stegen i den riktningen då jag var ute i god tid. Parken har väl inte det bästa ryktet och de få gånger jag besökt området för att leta burk har jag nästan alltid träffat på en del slitna individer och denna gång var inte något undantag. Men de var få, endast två, och de höll till utom synhåll. Eftersom detta var impulscaching höll jag endast telefonen i handen och den visade mig i högst varierande riktningar. Höll nästan på att ge upp hela försöket. Förmodligen, tänkte jag, har ringrostigheten nu gått så djupt att det inte längre går att hitta en burk. Men så ruskade jag på mig lite och lite minnen från gångna tider började komma fram och jag utvidgade sökområdet, och se där fanns en sten och bakom den en burk. Men som besökaren före mig skrev så saknades loggremsan, men det var ingen tvekan om att detta var rätt burk. Fick skriva på det kvitto som låg i cachen och kunde nöjd bege mig till en annan liten park för ett hejdlöst firande!

 

Idag är det självaste flygaredagen och det är en dag som sedan urminnes tid förknippas med geocaching. Vissa ger sig ut på s.k. gökotta, alltså att man går ut i skogen för att leta efter mikroburkar som är gömda i buken eller ändan av en platsgök som sitter i lämpligt träd. Andra ger sig ut på fiske efter PET-rör som hänger lite högre upp i träd, det är nämligen denna dag som fisket traditionsenligt skall inledas.

Jag valde dock att bryta med en del av dessa traditioner, samt att införa lite nyheter.

Vandringen gick västerut, över Lundens höjder och genom ett tämligen stilla centrum utan att några gökar syntes till. Den gamla staden lämnade jag bakom mig i trakten av Stigbergstorget och jag skymtade snart en välbekant vit kyrka på sin höjd, där skulle det ligga en ologgad burk, ”Carl Johans kyrka”. Med tanke på hinten så behövde jag inte fundera många sekunder över var burken borde vara placerad.

Nästa burk jag stannade till vid var Elfsborg, men den är loggad sedan länge – närmare bestämt 2005… Vad gjorde jag då där? Tyckte det var dags att ta en selfi, men jag hade ju inte någon selfipinne! Då återstår endast att göra så som dagens namn uppmanar oss till, nämligen att flyga.

Från det gamla slottet sökte jag mig åter österut och kom då förbi Fiskhamnen, som snarare är en lastbilsterminal än en hamn idag. Där sökte jag efter cachen med samma namn, men dessvärre utan framgång.

Givetvis nedslående att råka ut för en DNF men jag gav inte upp hoppet om att åtminstone få en logg till under turen. Vandringen förde mig, utmed en ganska trist väg, fram till Fryshuset, jag stelnade inte till inför anblicken utan skred till verket. Här har jag varit en gång tidigare men då var det full mugglaraktivitet på platsen, men idag var alla mugglarna som bortflugna!

Dagens andra och sista burk var därmed hittad och vandringen fortsatte tillbaka mot geocachingbasen och ytterligare två mils vandring kunde därmed läggas till motionskontot denna synnerligen vackra flygaredag!

Under början av hösten förra året stängde jag av ”notifications” och det har lett till att jag missat en del nypublicerade burkar. Märkligt nog tänkte jag inte på att dubbelkontrollera med kartbilden i mobilen när jag var ute på tur igår, trots att jag då passerade nära ”Svarttjärn revived” och trots att jag då såg något misstänkt…. Men, det är ingen skada skedd då denna burk ligger inom det absoluta närområdet. I dessa tider när arbetsdagen kan inledas med en milsrunda i Delsjöområdet istället för färd in till kontoret så passade jag på att gå vägen förbi cachen. Tittade först på den gamla placeringen, men insåg att den var flyttad en bit. När jag såg snigeln var det inte längre någon tvekan!

Snabbt loggad och sedan vidare mot det svarta vattnet, Svarttjärn, som egentligen är en uppdämd mosse och inte någon naturlig tjärn. Där kom en bonus, en häger lyfte när jag närmade mig.

Närbild nedan, inte så dåligt med tanke på att det är fotograferat med mobilkamera.

P.S.

Nu är ”notifications” för traditionella cacher återaktiverad!

D.S.

En tur ut i skogen

Åter en dag med enastående härligt vårväder, kanske något kallt vid ”utvandringen” men det ändrade sig ganska snabbt. Dagens mål låg en bit österut vid Furåstjärn, dit tänkte jag mig redan för några veckor sedan men då såg det ut att vara problem med cachen så jag avvaktade. Nu hade den blivit renoverad och nyligen loggad så då vågade jag mig dit.

Det var lugnt och stilla på stigarna så jag fick en behaglig vandring till cachen och väl på plats var det inte någon tvekan om var burken skulle finnas. Sedan blev det en vandring förbi min egen cache Älgs grotta och vidare på små och slingrande stigar då vandringen utökades rejält i det vackra vädret. Det skulle bli lite över två mils vandring denna dag och en stor del gick i helt obanad terräng, inklusive hoppande på tuvor över en ganska blöt mosse – lite vardagsspänning fastän det är söndag!

Det märks att många denna tid vistas i hemmaterrängen. Det kommer fler loggar på mina burkar än på länge just nu, vilket är trevligt. Så det har blivit en del renovering av egna burkar de senaste dagarna, byte av loggremsor och även byte av en hel burk som fick ske vid Vy över Tjyvkistan. Fler turer av detta slag blir nödvändigt då jag har ett par ”problemburkar” kvar, men även dessa skall i möjligaste mån ordnas till.