Denna lördag var det dags för team H I J T (Hallén, Ingabo, Jsson, TMR68) att åka norrut mot Orust samt några av de mindre öarna norr om den stora ön. Det innebar bland annat lite vattenburna transporter med Vägverkets färjor. Det skulle bli besök vid några historiska platser under denna dag, vi inledde med kyrkor och kloster! Vi kom bakvägen till Dragmarks klosterruin så själva ruinen fick jag tyvärr inte se utan endast en ganska snårig skog… Inte heller under Klostergårdsrundan syntes det till några äldre lämningar.

Men det dök upp andra typer av lämningar under denna första runda för dagen. ”Ser du indianerna” sa jag till en något förvånad TMR68… Vi undgick dock att bli skalperade då Jsson hade lite leksaker (TB:s) att dela ut.

Ännu mer förvånande var att det här gick en järnväg – eller gjorde det? Tror snarast på att här fanns spöktåg!

Ute på Flatön erövrades Flatörundan via en liten vandring på omkring 3,6 km.

Ibland ser man skyltar under en tur som kan förvåna, ett pelargonmuseum…. vi besökte inte detta då det låg lite utanför våra intresseområden, men lite nyfiken blev jag allt på varför ett sådant har skapats här.

Snart var det åter dags för ett par platser med en historia att berätta, först kom vi fram till Galgeberget. Här sägs det att adelsmännen på Morlanda säteri har låtit avrätta bönder och torpare. Tre meter upp på bergväggen vid cachen syns ett djupt hål som där det påstås att det suttit en stock som fungerat som galge. Men det är osannolikt att det gått till på det sättet. Om det funnits en galge på platsen bör den ha rest på toppen av berget där de avrättade var väl synliga och därmed skulle avskräcka andra brottslingar. Berget har dessutom en äldre historia då det även använts som borganläggning under forntiden. Allt enligt informationstavlan på platsen.

Vår färd fortsatte sedan mot Svens Altare med dess fantastiska utsikt. Anledningen till platsens namn är att det finns en folksägen i trakten som berättar att Sven Jönsson, född 1804 och död 1849, som bodde på torpet Skogen under Morlanda brukade leka präst vid en stenhög – som egentligen är en grav från bronsåldern. Där på sitt altare höll han predikan för sina får när han var ute som vallpojke. Även detta enligt platsens informationstavla. Här uppe finns idag förutom cachen även ett utsiktstorn och en del bord för den som vill fika. Utsikten från tornet var storslagen.

Åt ena hållet ser man skog så långt ögat når.

Åt andra hållet syns vattnet.

På väg ned från berget mötte vi två tyskar som frågade om det var rätt väg till utsiktspunkten, strax bakom kom vad man kan misstänka var deras fruar, de undrade om vi var skogvaktare – tydligen ser vi ut som typiska tyska skogvaktare….

Även om vi var omgivna av vatten så var det inte överallt som det fanns vatten. Vid cachen Waterfall kunde vi förvänta oss att bli blöta – men icke!

 

Inte mycket vatten här!

Efter våra vandringar blev det bilåkande och kortare promenader till en eller upp till tre burkar.

Skall man följa den röda tråden eller gå efter den blå linjen? Inget var lämpligt då de inte ledde fram till burken!

Bambi är inte ute på hal is, här ligger hon och vilar, men inte i fred då Jsson rotade efter burken…

Under slutet av cachingdagen tog vi åter färjan över vattnet, och en avslutande burk, som endast visade sig vara en loggremsa då cachen blivit förstörd av mugglare. Totalt blev det 2 mils vandring/promenad och 77 hittade burkar, inte dåligt för en lördag i juli.

En förlängd helg 30 juni- 1 juli innebar en färd långt utanför det normala cachingområdet för team H I T (Hallén, Ingabo, TMR68). Färden denna gång skulle gå till Dalarna och den långa serien ”P.I.G. Pet-rör I Gran”. Då det är nästan 400 kilometer fågelvägen till den första burken innebar resan givetvis två hela dagar med transport – lätt kryddad med lite burkjakt. Utmed vägen fanns det en del snyggt utformade burkar som vi i första hand valde för våra stopp – bensträckare med burk. Många av dessa burkar hade nog inte överlevt länge i Göteborgstrakten med dess aggressiva mugglare!

Här går det vilt till!

 

Också ett öde.

Innan vi avrundade första dagens burkletande fick vi uppleva cachen ”Curry Treffenberg” som verkligen var något utöver det vanliga. Jag vill inte här avslöja detaljerna, men ta dig till koordinaterna, lös problemet och få en intressant geocachingupplevelse!

Här börjar du.

Vårt hotell låg i trakten av Lima (Dalarna), närmare bestämt Sörnäs by, där vi hälsade på hos grodan & fiabus.

Byn har legat på samma plats sedan vikingatiden, nu börjar resan bli lite intressant!

Hela lördagen ägnades åt att leta efter pet-rör, mestadels upphängda i granar. Denna typ av burkjakt burkar inte ge några större möjligheter att fotografera, men här kommer ett urval av skyltar som passerades…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter det långvariga burkletandet slog vi oss på kvällen ned och grillade tillsammans med grodan & fiabus samt reveenka och revjeger som också anslöt – borde ha varit ett event!

Under söndagen fortsatte vi på P.I.G serien och rensade upp i området samt hann med lite extra turer för att plocka lite ytterligare cacher.

Innan hemfärden på måndagen fanns tid för ytterligare lite burkar, en del av dessa gick i fäders spår – kanske mot nya burkar. Några av dessa avstickare var för att samla ihop de sista kvardröjande kommunerna i Dalarnas län – det finns alltid nya mål som sagt.

Undrar vem det är dom kontrollerar här?

En ovanlig syn!

Sakta men säkert började vi nu färdas hemåt igen. Vi hade sluppit extrem värme, extremt med mygg och extremt med regn under denna tur. Regn, åska och hagel blev det stället när vi lämnat cachingområdet.

Team H I T (Hallén, Ingabo, TMR68) begav sig denna midsommardag ut på ett nytt äventyr uppåt Göta älvs dalgång med målet att cacha i och omkring Vänersborg och Trollhättan. Vi började längst uppe i norr av vårt utsedda område med Ursands-rundan och däromkring liggande burkar. I campingområdet var det full aktivitet men lyckligtvis lite lugnare ute på motionsspåren, men helt öde var där inte. Det blev långt över en mils vandring under denna uppvärmning via mestadels enkla burkar, på några få ställen tog det givetvis lite längre tid, då några burkar alltid är ovilliga till att låta sig hittas!

Vi fick med ganska många olika burktyper med varierande terräng dessutom. Ibland högt, ibland lågt och ibland riktig lågt och under broar…. eller är det ett troll?

Skyltar brukar vara ett återkommande tema, kunde inte låta bli att visa att vi åter var ute på pilgrimsfärd! Lyckligtvis färdades vi inte upp-och-ned denna dag, sådant tycktes vara förbjudet i denna trakt, se bilden nedan.

Kör inte bil eller mc upp-och-ned….

Här var det öde!

En del träd fick också besegras, här skickas TMR68 upp på hög höjd utan syrgas.

När denna skogsrunda var avklarad väntade omedelbart nästa, ”FortyFive”, något kortare än den första. Mer än halva cachingdagen hade nu passerat och vi gav oss in mot Vänersborgs central delar där en blandad kompott av mystar, mutlis och traddar kunde loggas. De flesta av invånarna tycktes ha flytt stadens centrum denna midsommardag, de var garanterat ute på sommarnöjen av varierande standard. Vi kunde därför arbeta ganska ostört. Vid ett tillfälle fanns de dock en observant mugglare, han kastade sig in i sin bil och förföljde oss, när vi kom till nästa stopp satt han och ”smygfotade”, men han måste ha blivit besviken när vi bara övergav bilen, tog våra ryggsäckar och försvann ut i ett grönområde – vilken besvikelse för honom – ut i grönskan vågade givetvis inte mugglaren följa efter. Lite längre fram träffade vi på ett par från Norge, de undrade vad som var så intressant på ”den platsen”, förklaringen fick kvinnan att enbart skaka på huvudet – det gjorde vi också – ja se mugglare.

Urbancaching…

Resultatet av vår upprensning i Vänersborg var sannerligen lyckat och vi kunde nöjda bege oss mot dagens avslutande synnerligen hurtiga etapp nämligen ”Hurtrundan”. Vi tog oss runt men hittade inte riktigt alla burkar, förmodligen började tröttheten komma smygande, trots allt hade vi denna dag gått omkring 28 kilometer, delvis i stiglöst land dessutom. Ingabo hade en synnerligen spartansk matsäck så det är väl snarast ett under att han klarade hela dagen! Men alla överlevde och vi fick loggat 83 burkar, vilket det inte går att klaga på! Vad väntar härnäst? Skall väl inte avslöja allt för mycket, men myggmedel lär behövas….

Idag skulle det bli en stor utmaning, troligen den värsta och mest uppseendeväckande någonsin under alla de 15 åren av geocaching – något som helt enkelt inte skulle gå att överträffa. Ryggsäcken packades, kängorna knöts ett extra varv, hatten och piskan låg redo bredvid gps:en. Dags att färdas mot ett fjärran land! Vad skulle vänta vid cachen? Ett åskväder dundrade fram över den täta djungeln och mystiska ljud hördes ifrån träden. Skulle jag sluta så som så många andra för mig på denna plats?

Utan att tveka klev jag vidare in i grönskan och passerade jättelika byggnader som uppförts av en fjärran mugglar-civilisation.

När jag nästan var framme fanns det stora fällor som grävts i marken för att förhindra min framfart. Dessa upptäcktes i sista stund och jag kunde systematiskt arbeta mig fram mot målet. Slutligen låg loggboken i min hand, visserligen inte gjord av guld, men ändå segerns sötma smakar alltid gott när ännu en myst på hemlig plats i världen är loggad. Att avslöja var burken ligger går ju inte för sig, men en fullständig saga är inte dagens berättelse, men att analysera dagens text lär kräva en erfaren textanalytiker!

Nationaldagsjakt

Åter en röd dag i kalendern och en ny tur med team H I J T (Hallén, Ingabo, Jsson, TMR68). Denna gång gick färden mot Skene och Kinna. Innan vi kom fram till huvudmålet stannade vi till för en multi och ett par mystar, de senare med jul-tema trots att det ännu är några veckor kvar till jul(i). Det var ett par riktigt kluriga gömmor vi mötte ute bland träden.

Vad är det TMR68 tittar på?

Dagens första vandring gick utmed ”Gröna spåret”. Då det väntades bli varmt denna dag var vattensäcken på plats i ryggsäcken, något jag inte ångrade. En del av gömmorna tog en del tid att hitta, men steg för steg tog vi oss fram genom spårets gömmor. Vandringen blev dryga milen lång.

I närheten av detta gröna spår fanns också en del ”ströburkar” bland annat en gammal DNF som nu kunde förvandlas till en glad gubbe.

Är det stortrollet som är i farten? Nej bara TMR68 som fixar fram en liten burk.

En annan typ av insats gjorde Hallén i form av att lägga sig platt för burken och utöva fingerfärdighet.

Ibland får man lägga sig platt för burkarna… Foto: TMR68

En annan typ av övning som praktiserades under dagens runda var så kallad storstens yoga, här praktiserad av – ja vem är det som syns på bilden nedan?

Dagens skörd blev ”blott” 49 hittade burkar, och som alltid försöker man hitta på bortförklaringar till varför målet på minst 50 inte gick att uppfylla. Var det svårigheten på burkarna och långa söktider, var det allmän förvirring när det gäller valet av burkar, kanske var det några multisar som drog ned på takten eller kanske var det varma vädret som ställde till det. Förmodligen allt detta sammantaget, men stannar man upp och tänker efter så är faktiskt 49 hittade inte så dåligt…..