Plastparty i skogen

Ibland återvänder geocacharen liksom brottslingen till platsen eller vid vissa högtidliga tillfällen till samma burk, fast den är ny, men ändå inte. Ja, nu är det så att jag kommer från Göteborg och här är detta med gamla och nya en mycket komplex historia. Här får en ny arena exempelvis heta den gamla, men det är bara för att utsocknes mugglare inte skall förstå vad det handlar om. Samma känsla fick jag i dag vid ett besök i min favoritskog där burken ”Plastic Container Party #1 (Resurrected)” Ursprungligen hette denna ”Tupperware Party” men så får man inte längre döpa burkar! Cachen lades ut 2010, året då vi firade att geocachingen fyllde 10 år, men det är tio år sedan nu… man börjar bli en ålderstigen geocachare.

Bruken var den samma som då, men med en ny inre burk med ny loggremsa, och den var belägen på samma plats som för tio år sedan. Inga problem att hitta och logga. Såg att TMR68 loggat den i går, undrar när det kommer en logg på nätet….

Efter framgångsrik signering gick jag vidare mot öster för att möta två kvinnor i en liten stuga – kitteln stod på spisen – undrar vad som pågick där…. Men det är som det brukar heta i sagan, en helt annan historia….

Ensliga älgflugans skog

Lördag förmiddag finns lite tid att bege sig ut i en närbelägen skog för att jaga några burkar. Vandringen startade drygt en timma innan soluppgången och gick i östlig riktning från cachingbasen. Efter några kilometers tur på gator och asfalt blev det äntligen dags att bege sig ut på stigar och även lite turer ut i stiglöst land. Där visade det sig inte var öde trots att det var något ensligt, trakten var befolkad av bevingade varelser som trodde Hallén var en älg, visserligen älgade jag på, men fyrbent har jag väl ändå inte blivit! De kontaktsökande varelserna var älgflugor, och de var många i dag, fick avliva ett stort antal som klättrade omkring i håret. Trots dessa irriterande varelser gick jag rakt mot dagens första burk, men mugglarna försökte som vanligt skapa förvirring. Denna gång hade se satt upp ett anslag på ett träd som försökte antyda att jag var på fel spår, men så lätt lurad är jag inte!

Jag ignorerade budskapet och gick efter min gps mot ”Rasmus gömma”. När denna cache publicerades 5 augusti så hade jag givetvis planer att bege mig hit, men den blev nästan omedelbart avstängd och vaknade sedan till liv igen 30 augusti, så det var nu hög tid att signera dess loggbok. Det fanns egentligen bara en plats som var misstänkt utifrån hinten så det blev ett snabbt fynd.

Vandringen fortsatte nu genom nästan stiglöst land, lika ensligt som tidigare och även här tyvärr befolkat av älgflugor. Målet var att få loggat tre mystar även om man kunde frukta att det hela var något korkat, ”Korkat #1 – Småkorkat”, ”Korkat #2 – Oerhört korkat” och slutligen ”Korkat #3 – Skruvat”. Samtliga kräver användande av spö för loggningen, och givetvis fanns ett sådant med på dagens tur.

Lite förmiddagsfiske.

I den sista av dessa mystar väntade dessutom Ancient Wonder, Hanging Gardens of Babylon! Det sista av de 14 världens underverk som digitalt placerats ut i olika cacher under hösten.

Jag kunde nu fälla ihop spöt och avlägsna mig från älgflugornas skog och bege mig tillbaka mot cachingbasen.

 

I överklassens park

Dagen bjöd på en promenad in till kontoret för lite signering av dokument, vilka inte ens berättigade till en logg! Men ryggsäcken tungt lastad med än mer material som skulle föras till huvudkontoret – ja så vår man väl ändå se hemmakontoret numera – gick turen mot ett mindre grönområde mitt i centrum, Trädgårdsföreningen. Denna park började anläggas 1842 på mark som tidigare utgjorde stadens fästning med vallar och vallgravar. Det var en privat anläggning där de mer välbeställda ägde andelar och det var föga lönt för en geocachande Göteborgare i Haglöfsbyxor att försöka ta sig in! Men i dessa yttersta av dagar tänkte jag att det ändå skulle kunna gå att smita förbi vakten – som inte ens var på sin plats – och gå en liten runda med telefonen i jakt på ”Trädgårdsföreningen Adventure Lab” och som skulle leda fram till ”Adventure Lab – Trädgårdsföreningen – Bonus”.

Det blev en fin tur i strålande väder på små grusgångar och genvägar över de vackra gräsmattorna. Uppgift efter uppgift klarades av att till sist hade jag koordinaterna till finalen. Då detta var ”impuls” cachen så hade jag inte den riktiga gps:en med mig så det blev till att använda telefonen som visade sig vara lite obeslutsam under de stora träden. Men hinten gjorde att det inte var speciellt mycket att välja på, ändå, det fanns fyra möjligheter och på den fjärde platsen hittades burken.

Ytterligare ett litet mini-äventyr var därmed avklarat, undrar när man kommer att kunna bege sig av på längre äventyr igen. Som det ser ut i världen just nu så misstänker jag att denna form av lågintensiva och synnerligen närodlade burkjakt kommer att fortgå under överskådlig framtid och kanske betydligt längre än så.

Lokstall och några mystar

En liten geo-promenad skulle det få lov att bli så här på söndagen. Lämnade cachingbasen strax före kl 6 och styrde stegen mot industriområdet nära motorväg och järnväg. Där väntade ”Lokstallet”, lyckligtvis var cachen inte placerad på ett lok, då hade jag nog vänt och gått hem igen. Att leta cacher på gamla ånglok brukar nämligen vara en ytterst tidsödande och endast ibland framgångsrik syssla. Men denna burk var placerad så att den gick snabbt att hitta. Det var nog några år sedan jag senast hade anledning att promenera i denna trakt och området hade verkligen förändrats. Lokstallet verkade numera inrymma både servering och diverse företag!

Promenaden skulle nu gå vidare mot ett par mystar. Först skulle det upptäckas vad som döljs under ytan… och till min stora glädje var det inte några  dumpade elsparkcyklar, sådana låg ändå överallt på alla trottoarer, utan en liten bison på en torr plats trotts cachenamnet. Turens sista burk blev finalen för en pusselmyst, där fanns lämpligt redskap på platsen för lite fiske! När det var loggat och klart gick vandringen tillbaka mot cachingbasen.

En nano-park

Gårdagens parktraskande följdes idag upp med en nano-park-vandring till ”En liten park”. Först trodde jag att gps:en pekade lite fel då nollpunkten inte verkade ligga i parken, kontrollerade mot telefonens satellitbild och det visade sig att jag skulle vara lite utanför grönskan. Där hittade snabbt en nano och efter sedvanligt rullande upp av remsan hittades en blank yta för signaturen. Någon fler burkar blev det inte denna dag, men även en enda nano kan ibland vara nog för en dag.