Äntligen helg och en tur ut med team H I J T (Hallén, Ingabo, Jsson, TMR68). Idag skulle vi ut på tur i Västergötlands fagra bygder, bland annat Tunhem, Halle- och Hunnebergs samt utkanterna av Vänersborg och Trollhättan. Men dagen var också lite speciell, lite stjärnglans spreds över teamet, snart duger nog inte kängor och Haglöfsbyxor, snart är det frack för H I T och aftonklänning för J som gäller. Alla väntar sig nog att spela hem en Oscar 2020… men som det sägs i visan skall man nog inte inbilla sig att man är en äkta Movie Star!

Men det finns ju även andra utmärkelser som kan hägra för hugade amatörmässiga filmproducenter och deras dåligt (ej betalda) skådespelare. Detta med film får vi återkomma till lite längre fram.

Dagen började utmed en vandringsslinga i det vackra Tunhem där det finns lämningar från gångna tider bakom nästan varje knut och buske. En av många sådana platser var startpunkten för multin ”Varggropen”, och den var rejäl, ofta finns endast blygsamma spår av dessa anläggningar men i denna trakt tycks det ha behövts rejäla hål, de två vargarna på bilden klarade sig dock från att fångas och räven Ingabo höll sig på ett mer behörigt avstånd.

Förutom traditionella och multis fanns här även en Earth Cache att logga. Gott om istappar i taket, en av dessa föll och missade mig med en hårsmån, men vad gör man inte för att logga en Earth Cache!

Fotot vid grottan ger även en liten hint om hur dagens film producerades.

Vår tur fortsatte sedan utmed Hunneberg och vi fick se många fler spår av kalkbrytningen i området. Men det mäktiga platåberget döljer även andra hemligheter. Det finns berättelser om hur trollen fångat intet ont anande mugglare, och vem vet kanske även geocachare. I cachebeskrivningen till ”Flickan” fick vi veta följande:

”En liten flicka blev en gång bortrövad av trollen i Hunneberg. Flickans föräldrar blevo häröver mycket bedrövade. Till slut beslöt man att en av flickans bröder en natt då trollen voro ute i bygden skulle smyga sig in i deras håla i berget och försöka få tillbaka den rövade flickan. Alltnog, en natt då man trodde trollen voro borta begav sig pojken in i deras håla. Omsider kom han till en dörr och då han inte kunde öppna densamma bultade han på, i hopp om att flickan skulle öppna. Dörren öppnades också, men o ve! icke av flickan utan av ett styggt troll. Pojken morskade upp sig och sade som sanningen var att han sökte sin syster. Trollet svarade att flickan släppte de aldrig ifrån sig och pojken skulle få göra henne sällskap om han inte genast ginge tillbaka samma väg han kommit och lovade att aldrig mera oroa trollen i berget. Glad över att slippa undan med livet lovade pojken detsamma och var ej sen att försvinna samma väg han kommit.

Flera år därefter, då den bergtagna flickans föräldrar var på väg till julottan, fingo de plötsligt se trollen i berget vara ute på vandring. I deras sällskap befann sig även den bortrövade flickan. Då de befunno sig i närheten av kyrkan beslöto föräldrarna att en av dem skulle skyndsamt begiva sig dit och i hast ringa med klockorna, ty de visste att då var trollens makt över människorna bruten. Gumman begav sig springande åstad, då hon visste att det här gällde att vara snabb i vändningarna, medan gubben stannade kvar på platsen för att iaktta händelsernas gång.

Just som kyrkklockans toner började ljuda utöver bygden blev det liv i trollen. Hals över huvud skyndade de att fortast möjligt komma till sin skyddande boning i berget, kvarlämnande icke blott den bortrövade flickan utan även sitt saltkar. Föräldrarnas glädje över att ha återfått sitt älskade barn var naturligtvis mycket stor, och till tack för den hjälp de fått av kyrkklockorna skänkte de trollens saltkar till kyrkan som ett minne därav. Det har i århundraden använts till dopfunt och fyller detta värv än i dag.”

Skall trollen fånga oss?

I dessa trakter kom vi fram till en grotta som innehöll en av de bästa cacher jag någonsin träffat på. Så gör ett besök i området men var redo att möta….

Efter några härliga vandringar vid foten av och på bergen Halle- och Hunneberg gav vi oss åter ut på vägarna och besökte ett antal platser i Göta älvs dalgång. Bland annat ruinerna efter Vargöns bruk och avslutningsvis den virtuella cachen invid Trollhätte kanal.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sist men inte minst är det nu dags att visa dagens film som ger en känsla för hur geocaching med team H I J T kan gå till – ur Halléns perspektiv, titta och förhoppningsvis njut.

Denna lördag samlades fyra geocachare, Team H I J T – och doktor Hallén ställde diagnosen ”en fullständig bokstavskombination”. Det var mycket länge sedan hela detta team bestående av Hallén, Ingabo, Jsson och TMR68 var ute på en gemensam tur. Alla har varit ute på längre och kortare turer runt om i världen men idag skulle vi bege oss till trakten av den legendariska orten Moon-City…. (för att tala klarspråk: Månstad) Däromkring hade vi alla en rejäl mängd ologgade burkar att leta efter så det skulle bli en heldag med både vandringar och en del bilåkande.

Vi började dagen med att gå ut på vandring utmed en gammal banvall, numera GC-väg (=GeoCachingväg). Det var minst sagt halt i området, men då det fanns en del yta utanför asfalten så gick det ändå bra att hålla lite tempo under vandringen. Vi hade dessutom området för oss själva alla typer av mugglare, hundmugglare, joggingmugglare, promenadmugglare och cykelmugglare höll sig borta under vår tur – så skall det se ut!

Jag tittade upp men såg inte något tåg.

Inledningen av vandringen vid Limmared var inte så framgångsrik när vi prövade att leta efter cacherna ”Järnvägskorsningen” samt ”Banvallsbron”, båda blev DNF:er. Därefter började det dock gå som tåget (ursäkta…) när vi kom ut på PT-sträckan. Nummer 1-19 låg behagligt tätt och samtliga hittades utan några större besvär, det var egentligen bara en av burkarna som krävde lite längre, men inte mycket längre, söktid.

Banvallskänsla – raka spåret

Det finns faror som lurar överallt…

Vid Månstad (Moon-City) fanns möjligheten att göra en liten avstickare på nio burkar utmed Oxabanan, den möjligheten togs givetvis. Det fanns ytterligare två burkar i den serien men dessa skulle loggas senare under dagen. Inga levande oxar syntes till, men däremot några på bild.

Ner i underjorden?

I Månstad fanns dessutom en liten sevärdhet, en runsten från 1000-talet e.Kr. Den hittades 1905 i samband med omläggning av en bro knappt en kilometer norr om järnvägsstationen. Den var då sönderslagen i två delar, numera är den reparerad och rest på en liten kulle inte långt från den före detta stationen och inom synhåll från kyrkan. Var stenen ursprungligen var rest är okänt.

Texten på stenen lyder: ”Ingjald satte denna sten efter Grimulv sin son”

När samtliga cacher utmed banvallen var avverkad återvände vi till vårt geocaching-fordon och det blev en och annan burk utmed vägen, inklusive ytterligare två burkar utmed Oxabanan.

Vi tog oss därefter an nästa serie, ”Åktur”, och som namnet anger så går den att logga per motorfordon. I förlängningen av den serien fanns dessutom en lång rad med andra ganska snabba cacher utmed vägen. Dagens resultat såg ut att bli riktigt lovande när det gäller mängd-cachingen.

Idag loggades inte en enda ”kyrko-cache”, (med undantag för Ingabo som avvek för att logga en burk som vi andra redan hittat), men vi övriga fick nöja oss med en Prästgård (men den hade Jsson redan loggat….)

Sent på eftermiddagen började det skymma och dessutom regna – ja vi var ju då nästan framme i Borås. Regn på kalla vägar gjorde halkan än värre så vi beslutade att inte åka in på fler skogsvägar utan avrunda dagen med att åka in till centrala Borås för att logga den relativt nya virtuella cachen där ”Virtual Reward/Stora Torget I Borås”.

Tre burkletare tittar på stenar. Den fjärde tar bilden.

Virtuell loggad och klar!

Dagens tur var en av de mest omfattande räknat i antal hittade burkar på länge, vi passerade 100 hittade under kvällen och det blev därtill många mils vandring. Men samtidigt kunde jag konstatera att även om vandringen var lång så var det inte mycket till höjdskillnader. Turer på gamla banvallar brukar vara ganska jämna utan några större variationer, det blir till att ta en mer backig tur nästa gång så att vi inte tappar i kondition!

År 2017 såg det sannerligen dystert ut för geocachingen och under rubriken ”Geocaching – en hobby på utdöende?” redogjorde jag för den nedåtgående trenden i Sverige och i ett uppföljande inlägg 2018 med rubriken ”Kris eller nystart för geocachingen?” kunde jag presentera mer data med hjälp av uppgifter som tagits fram av project-gc. Nu när 2018 har lagts till handlingarna är det dags att summera året. Min försiktiga optimism verkar inte ha varit ogrundad, i Sverige var det 2048 fler aktiva geocachare, alltså som loggat minst en cache under året, jämfört med 2017. Även globalt ökade aktiviteten inom geocachingvärlden. Nedan presenteras tre diagram, två för antalet unika personer (alltså gc-konton) som loggat minst en cache i världen och i Sverige i absoluta tal, samt sist ett index där Sverige och världen jämförs.

geocachingaktivitet_2000_2018_index

Nu återstår att se om detta är något tillfälligt eller en bestående återhämtning, det lär finnas anledning att återvända till denna fråga, åtminstone efter nästa årsskifte.

Trettondagsafton

Man firar Trettonhelgen till minne av den dagen då de vise männen kom till den nyfödde Jesus i Betlehem, sägs det i sagan. Dessutom är det tidpunkten då Shakespeares förväxlingskomedi utspelar sig. Men jag tror snarare att det handlar om när de tre vise geocacharna kom till Västergötland. Denna gång rörde det sig om team HIJ (Hallén, Ingabo, Jsson) som var ute på tur. Hallén och Jsson tog en blå cachinglinje till Ingabos cachingbas och därifrån utgick färden.

Vi började med ett besök i den övergivna(?) ”Almetorp knektbostad”, det påträffades dock spår av bosättning på vinden. De nya invånarna tycktes dock inte ha loggat cachen som påträffades i gott skick. Därefter lyckades vi vända förra årets DNF vid ”Tengene” till en glad gul gubbe på kartan.


Utmed en GC-bana i Grästorp plockades sedan en rad burkar, med viss möda hittades små parkeringsfickor utmed vägen så sträckan avverkades snabbt. Vi såg även en ensam cyklist, kanske dagens enda.

I denna trakt finns det gott om lämningar från i stort sett alla epoker i vår historia i Tun finns exempelvis en enorm bronsåldershög, en av de största i landet.

Mer profant, en cache vid en mack…

Vi passade även på att leta upp ”Tun Letterbox” som förde oss mellan flera olika tidsåldrar och flera årtusenden.

Efter denna lilla historiska promenad blev det åter caching utmed vägarna. Men inte alla vägar ledde fram till en burk, nedan syns en övergiven väg och dessvärre fick vi överge platsen utan en logg.

Kyrkor blev det givetvis även under denna tur, dock aldrig inne i dessa byggnader utan en bit utanför deras tomtgräns där burkar brukar sitta och vänta på besök.

Under slutet av dagen gjorde vi ett försök att leta upp de svåra burkarna utmed ”Kabelvägen”, en gick bra, men sedan blev det problem. Efter två raka DNF-loggar körde vi vidare mot andra mål i området! Vi lyckades få ihop lite över 30 hittade denna dag som tidsmässigt begränsades av Ingabos mugglaraktiviteter!

En verkligt officiell cache!

Den första burken 2019 är nu loggad liksom det första eventet avklarat för året. Inför eventet tog jag först en kortare promenad på stadens gator för att leta upp en reverse wherigo, ”Göteborgs Julkalender 2018 #23 – Julgran”. Det är inte så ofta jag ger mig på denna cachetyp, men nu börjar det bli en liten ansamling av sådana i centrum så det är hög tid att börja upprensningen. Vid startkoordinaterna kunde jag hälsa på Johanna, eller såningskvinnan, som jag sedan lång tid har ett förhållande till (obs ej med). För att hitta till finalen gick färden fram och tillbaka på gatorna men ganska snart hittade jag rätt riktning och kom förvånansvärt snabbt fram till nollpunkten, mot mig kom då ytterligare tre burkletare som var ute i samma ärende. Efter lite funderande och inte minst genom en blick på spoilerbilden kunde jag gå fram till rätt plats och lyfta fram burken.

Tillsammans med silnor och geosmurfan65 blev det sedan en tur till burkar som jag redan loggat (!) men det fanns lite tid innan eventet så varför inte värma upp med ett litet för-event.

När klockan närmade sig 14 gick vi i samlad trupp mot eventplatsen, på vägen passerades ett hotell där silnor gjorde ett mycket riktigt påpekande – saknas där inte ett H.

Vid eventplatsen för ”… och ring in det nya 2019väntade The Explorist och efterhand strömmade fler deltagare fram mot nollpunkten. Vi uthärdade en mycket blåsig halvtimma innan det var dags att avvika. Men som vanligt är det trevligt att träffas, många av oss hade ju inte synts sedan förra året! När eventtiden var slut slog jag följe med Jsson som också skulle österut.

Därmed var årets första burk och första event avklarat, nu återstår att se vad 2019 kan erbjuda i form av geocachingäventyr.