Krafterna börjar återvända! Dags att ge sig ut på en tur i Göteborg, tog bussen hemifrån vid 8-tiden och gav mig ner i centrum till cachen ”Troy – Palladium”, en välbekant plats! Men hinten lurade mig en aning, jag letade efter ett lejon, och det fanns ett men på fel ställe. Idag var tydligen lejonet på semester, men cachen hittades ändå. Nöjd med detta gick jag mot ”Troy – Laocoön”, den skulle innebära en eländig massa räknande – men använder man hjärnan så kan sånt lösa sig utan så mycket som en siffra. Såg målet och hittade cachen på någon minut. Härligt när man kan komma runt ett problem så lätt!
Jag tittade även på ”In memoriam”, men upptäckte att jag gjort ett fel i mitt förarbete så jag skyndade vidare uppför Avenyn mot ”Troy – Poseidon”, hade även där förberett mig hemma, men det gick inte bra. Ringde upp grodan & fiabus, hjälplinjen gav mig samma svar som jag redan hade, men ingen cache.
Efter en timmas letande, funderande och letande igen så fick jag ge upp och gå vidare mot nästa cache, ”Needs Maintenance?”, en riktigt fyndig cache måste jag säga! Snabbt hittad och loggad.
Nu var det lite över en kilometer att gå mot ”Purgatory #1 – Pride”, förra gången jag letade efter den så fanns den på en privat tomt, då blev det ingen logg! Men nu var den flyttad och cachen hittades snabbt och lätt. Däremot fanns inte ledtråden till finalen på plats, trist!
Jag styrde nu stegen mot ”Doktor Wigardhs gata – Världens kortaste gata”, denna lilla filmburk kunde hittas extremt snabbt i en mugglarfri miljö. Härligt tänkte jag, då kan jag kanske få en snabblogg på ”Kupongjakten” också. Men det skulle jag inte ha tänkt, det blev ett eländigt letande bland rötter och stenar, utan framgång. Efter mer än en timmes sökande fick jag ge upp. Åkte istället ut mot grodan & fiabus med spårvagnen för att hämta en burk med svarta vinbär jag fått från Dalarna! Skall bli gott till kvällen! Vi gjorde även ett försök på ”Bunkeberget”, men berget var så halt att jag inte ville ge mig upp till den plats där cachen troligen ligger, risken var alltför stor. Får återvända när det blir torrare ute, och när bergrummet med alla ungdomarna håller stängt!
Det blev ändå en ganska lyckad dag, fem färre cacher att plocka. Men nu när jag sitter och skriver detta har det dykt upp minst fyra nya cacher i vår stad. Cachingens huvudstad i Sverige har blivit ännu mer välförsett med våra älskade små burkar.
Stadscaching är härligt, tycker jag. Även om jag har ett rykte som skogscachare hos en del så är det ändå något extra med att cacha i staden. Svårigheten ökar något med alla mugglare som man får akta sig för, en liten extra utmaning.
Halléns Geocachingäventyr 