Vädret såg inte alltför inbjudande ut idag, hård vind och tidvis regn. Men nu hägrar ju cache nummer 1 700 så det var inget att tveka på, det måste bli en tur. Cachingutrustningen plockades ihop, skulle bli spännande att se om min GPS var på humör efter att den blivit uppdaterad med senaste drivrutiner under morgonen. När jag kom ut på gatan så visade det sig att den fungerade utmärkt. Får hoppas att den får längre batteritid, det har påståtts att det är en positiv effekt av uppdateringen, vi får se!
Jag styrde stegen mot Partilles dalgång, på mina vanliga smågator så att jag kom ner mitt i Sävedalen där det finns en praktisk gångtunnel under motorvägen så man snabbt kommer på rätt sida.
Där på andra sidan motorvägen ligger andra broar, både för järnvägen och för fotgängare som vill komma över Säveån. Där har det en lång tid nu legat en nano ”Säveån (nano)3”, ingen har hittat den! Jag gjorde ett mindre försök idag, men det var halt och jag ville inte hamna i Säveåns forsande vatten! Förhoppningsvis arkiveras denna cache.
Jag tog nu det långa benet före och klev iväg mot ”Säveån 5 fördämningen”. Den hittades efter lite snurrande, oväntad placering av en så pass stor cache.
På väg mot nästa cache möter jag en kvinna, hon tittar granskande på mig och frågar: Hur mår du? Mitt svar blev: Tack, bra – och du? Hon påstod att hon mådde bra. På vägen tillbaka mötte jag henne igen, samma fråga då! Jag är övertygad om att jag mådde mycket bättre än vad hon gjorde!
Väl framme vid ”Säveån 6 översvämningen” hittades cachen nästan omedelbart. Klassisk placering, ingen tvekan.
Nu började vägen att stiga brant upp mot ”(Borgen) villa Porthälla", där passerade några mugglare, sedan togs cachen enkelt.
Dagens sista mål var ”Gustav & Nelly”, där finns en märklig ristning i berget som sägs härröra från en stenhuggare på 1880-talet som arbetade med fördämningen lite högre upp i berget. Men vem Nelly var förtäljer inte den berättelsen.
Cachen hittades lätt, men det var inte burken som var det viktiga här utan platsen. Kul med burkar som har lagts ut med en tanke, inte bara för att få ut en cache.
Nu gick vandringen tillbaka mot cachingbasen igen. Stannade vid Glashuset för att proviantera lite, fick en ordentlig tyngd i ryggsäcken de sista kilometrarna hem (och det går brant uppför..)-
Tänker man på kvinnans fråga: Hur mår du? Då kan jag verkligen svara att jag mår utmärkt. En härlig vandring på 13,5 km, det är livskvalitet!
Halléns Geocachingäventyr 