Vandring i Väster (vilken i ordningen? – ingen aning!)

Det otroligt vackra vintervädret fortsatte även idag! Trots att termometern visade -13,5 grader på morgonen tog jag på mig cachingkläderna och drog ut på en tur i västra delarna av staden. Ändhållplats blev åter Saltholmen och jag gav mig på ”Saltholmen – Aspholmen”, som jag missade på grund av dimma häromdagen. När jag traskat ut på de isiga bryggorna möttes man av en välkomnande skyllt!

 

Men jag är väl behörig när jag cachar? I vilket fall brydde jag mig inte utan började leta efter burken. Ganska snart insåg jag att man måste lite högre upp och ut på en berghylla, sagt och gjort, jag började klättra och snart var burken fångad ur sitt hål.

 

Nästa cache var ”Mikropunkt”, den har jag haft koordinaterna till länge men nu så skulle den bli loggad. Man har ju erfarenheter av fairhairs cacher sedan tidigare, så jag anade att det skulle bli tufft att hitta cachen. Jag tog en, som jag trodde, bra väg upp till toppen av ett berg. Men det blev till att ta sig ner en bit till, nedför och in i snåren. Det blev ett riktigt äventyr att hitta cachen då min gps hoppade som en hare mellan buskarna! Men tillslut såg jag ett typiskt fairhair ställe, ut på en liten hylla, in bakom en enbuske – fick kämpa ordentligt. Ned från berget tog jag mig också, men det krävde verkligen att man var koncentrerad till hundra procent för att inte bryta benen av sig i alla håligheter och klippblock täckta med ljung och på en del ställen stora isfläckar. Det blev en logg man verkligen fick jobba för!

 

Nu var det ett par kilometer att gå till ”Traffic Tech #6 – VVIS”, lite halkigt på vägen dit men annars inga problem. Väl på plats väntade jag ut ett par mugglare, sedan högg jag cachen som blixten. Ytterligare ett steg närmare finalen!

 

När ytterligare någon kilometer avverkats nådde jag fram till ”Olles gård”, ingen kaffeservering var öppen så det var fritt fram att logga. Intressant att det finns gårdar bevarade inne bland alla de moderna villorna. Det ger en extra krydda åt cachingen.

 

Nu var det lite tristare områden att gå igenom, men med god fart på benen kom jag snart fram till ”Highland”, ett litet naturområde med bland annat betande boskap. Jag blev lite fundersam över cachens placering, den låg så till att man måste hoppa över staketet för att ta den. Idag gick det bra, men när boskap betar där kan det nog bli lurigt. Dessutom kan säkert djuren dra fram cachen! Nåväl, inget för mig att oroa mig för egentligen, jag blev ju STF på cachen ändå!

 

En bit längre fram utmed vägen låg ”Ghost house”, Ängås hus. Idag används det tydligen av hemvärnet. Men det är väl synd! Stället förfaller, man borde väl kunna hitta en bättre användning av området och dess trädgårdsmiljö!

Turen avslutades vid ”980 kHz”, en lurig låda med stor risk för mugglarstörningar! Jag hittade tillslut en lämplig lucka och då fick jag loggat. Därefter kunde jag gå bort mot Frölunda torg och ta vagnen hemåt igen efter drygt 14 kilometers vandring.