Return of the Vikings – The great FTF hunt

Det finns ftf jakt och så finns det FTF JAKT – detta är
berättelsen om hur ett gäng ”vikingar” plundrade de skotska bergen på ologgade cacher
och satte sin stämpel i tomma loggböcker!

På eventet “Välkomna till Skottland” fick vi ett tips från
cacharen Scottiedogz om att det fanns en cacheserie vid Glen Artney, drygt 10
mil från vår bas, som inte var loggad! Han berättade att samtliga cacher låg på
bergen i stiglöst land, en uppgift för vårt team kanske? Under flera dagar hade
jag fått förklara att Hallén minsann var botad från FTF-jägar sjukan, men ingen
verkade tro på den saken. Men å andra sidan verkade hela gänget ganska sugna på
att bege sig ut på FTF jakt i Skottland!

Tisdag morgon startade vi tidigt och åkte mot Glen Artney.
Vägen dit gick på riktigt små skotska vägar, vid vägens slut fanns en väl
iordningställd parkering som servade vandringsleden i området – men vi skulle
inte gå på någon vandringsled!! På cachesidorna kan man läsa följande råd inför
turen:

“Please be
aware of the conditions on the hills and your fitness level.
They may not be Munros, but these you are likely to encounter rough ground here
and there are few paths.
Allow adequate time to complete your chosen route, ensuring you have
appropriate clothing, food, drinks and maps with you. Please make sure someone
is aware of your route and the approximate time you are due back.”

Det var alltså inte någon promenad i parken som väntade oss!

Dagens första mål var ”Auchnashelloch boulder”, som namnet
antyder är det fråga om en stor sten. De låg på sluttningen av berget på väg
mot toppen. Vägen dit gick först förbi ett övergivet hus och över några staket.
Det var verkligen inte svårt att nå denna cache stigningen var ju bara drygt 100
höjdmeter, vi väntade oss att den skulle vara loggad, spänningen var otrolig
när burken öppnades – men det blev…..

Dagens första FTF! Underbart!

Det var nu en bit att gå till nästa cache, ”Glen Artney Donalds – the mushroom”, Vi skulle nu ta oss från 300 meters höjd upp till 600
meter i helt stiglöst land. Ännu var vädret bra och vi hade gott humör, även om
det inträffade små incidenter. Några av oss (bl.a. Hallén) lyckades trampa ned
i de dolda håligheterna som fanns här och var, de var djupa, mer än knädjupa….

När vi nådde cachen hittades den omedelbart, ännu en tom
loggbok låg framför oss! Detta såg ut att bli en riktigt bra dag!

Det fanns blåbär att plocka:

Vi skulle nu
gå nedåt en aning innan vi återvände till 600 meters höjd för att leta efter ” Glen Artney Donalds – the cairn”. Vad tror ni – var den loggad – INTE – ännu en FTF
fixades!!

När vi loggat cachen insåg vi att det började dra ihop sig
till regn och vinden började tillta i styrka. Det blev till att snabbt dra på
regnbyxorna.

Sedan sattes målet ” Glen Artney Donalds – Pile of Stones” i våra
GPS:er. I sluttningen, på en någorlunda vindskyddad plats, stannade vi för lite
mat och dryck. Dessutom fick vi extra proviant från naturen då det växte
rikligt med blåbär utmed sluttningen – endast Skottland skotska blåbär har!
MUMS. Helt plötsligt ser vi två människor som är på väg ned från berget mitt
emot oss, det vi skulle upp på. Var det vandrare eller var det cachare?
Temperaturen höjdes genast. Skulle det ”bara” bli tre FTF:er – oron spreds.
Alla försökte psyka Hallén men jag undrar om det inte var så att även Ingabo,
andma313 och TLAJ var minst lika oroliga över att resten av serien skulle vara
loggad!

Regnet tilltog och vi fortsatte vandringen över den kraftigt
eroderade sluttningen, här var det något besvärligt att ta sig fram. Djupa hål,
leriga gropar och branta sluttningar gjorde att vår fart minskades betydligt.
Värst var turen ned då vi ”tappade” 100 höjdmeter, men sedan skulle vi upp till
600 meters nivån igen, även där fanns många hinder att övervinna. Men så tillslut
nådde vi vårt mål. Att hitta själva cacherna var som tur var inte speciellt
svårt. Skulle den vara loggad!!? Sakta öppnades locket, loggboken togs fram –
den var….TOM!! YES!!

Förutom regnet tilltog även vinden nu när vi gick utför
sluttningen för att nå fram emot ” Glen Artney Donalds – Uamh Mhor”, men
utsikten mot slätterna nedanför var fantastisk och dramatisk, där fanns fantastiskt nog en hel vindkraftspark!! Väl på plats så
gick vi rakt på cachen. Inte helt oväntat var vi åter först!

Nu var frågan, skulle vi ge oss på även ” Glen Artney Donalds – Rob Roy’s Cattle Fank”, en 5:a i terräng? Vågar vi?

Självklart! Vi
gav oss iväg, och klättrade ned i grottan och förvånansvärt snabbt hittades
burken – åter en FTF.

För att plocka de senaste cacherna hade vi ”tappat” höjd och
var nu tvungna att gå upp 100 höjdmeter mot ” Glen Artney Donalds – Bart”,
varför den heter så framgick när vi kom fram, en glad ”gubbe” på en påle
hälsade oss där. Inte för att man såg speciellt mycket, regnet piskade mot oss
och vi var praktiskt taget inne i molnen! Men vi var först även här!

Målet var nu att ta sig bort till earth cachen ”Glen Artney Donalds – Fingal’s Putting Stone”, ingen burk att logga alltså, men åter var vi
först med att besöka cachen! Utan tvekan var man ganska blöt när vi nådde fram,
men vad gör det när man är på FTF jakt?

Titta på bilden nedan, det blåser nästan storm, regnet piskar, sikten är nästan noll – vad gör Hallén? Sätter sig på en sten och ser dessutom glad ut! Man kan fråga sig om han är…..

I detta läge bestämde vi oss för att lämna ”Glen Artney Donalds – Am Beannan” som ligger på en smal höjdrygg. Det var allt för farligt
att ge sig ut där i obefintlig sikt och hård vind som gjorde att man tog
åtskilliga sidosteg, bättre att leva för att cacha en annan dag! Men jakten var
inte över. Målet blev istället ”Glen Artney Donalds – goat ravine”, ännu en
terräng 5:a. Vi letade oss utmed sluttningarna, på hala stenar, lera, nässlor,
tistlar och en del får…. Tillslut så hörs det härliga ropet – HITTAD!! Åter en
FTF säkrad.

Efter flera kilometers vandring nådde vi fram till ”Waterfalls Worth Gaun a Mile to see #6”, där fick vi åter stifta bekantskap med blöta
ormbunkar, efter ett långt och fruktlöst letande tvingades vi se oss besegrade –
en eländig DNF – den kändes tung!

Men det var inget annat att göra än att ta
sig ut mot vandringsleden som skulle föra oss tillbaka till bilen. Ytterligare
två cacher loggades på vägen tillbaka, men dessa var sedan länge loggade av
andra.

Men vilken dag detta var! Nio FTF loggar, helt otroligt. Vi
hade vandrat 18,5 km och det hade tagit oss 8,5 timmar att forcera detta
stiglösa landskap och många hundra höjdmeter, dessutom var två av cacherna T5. FTF-jakter på hemmaplan kommer
att kännas bleka efter detta äventyr!

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s