Fantomen och andra fårskallar….

Tre burkar på superhjältetema skulle idag erövras under min tur i Delsjöområdet. Det är trakter som jag känner så väl att GPS egentligen är överflödig, men det tillhör ju liksom uniformen så Oregon 550t åkte med i packningen (givetvis). Idag tog jag även med men stora systemkamera för att kunna ta lite ”riktiga” bilder. Det finns nog en del läsare som med chock och förvåning nu får veta att jag tog sovmorgon, avfärd först kl 8… Det var härligt lugnt och stilla i Delsjöområdet, men några skidåkare var allt ute. Mitt första mål för dagen var ”Gamle Moz Kvarndamms skröna #3”, vid kvarnen Susan som en gång tillhört Kärralunds gård. Det finns en skylt som berättar om kvarnen, men tyvärr finns det alltid folk som skall förstöra så den ser numera ut så här.

Texten återfinns också på cachesidan. Man kan tillägga att kvarnen troligen har ett medeltida ursprung och att kvarndriften inte alls upphörde år 1870. Driften kunde fortsätta flera år till genom att man köpte vatten av Göteborgs stad, det finns redovisat i Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar! Nere vid stigen och skylten hittar man givetvis inte några burkar, det blev till att ta sig upp till kvarndammen. Den byggdes faktiskt samtidigt med vattenverket för att man skulle kunna fortsätta kvarndriften även efter att Göteborgs stad övertagit vattenrättigheterna i området.

Spåren i snön visade tydligt var cachen skulle vara! Det var bara att gå fram till rätt hålighet och plocka fram burken och logga.

Vandringen fortsatte nu vidare upp mot Delsjöarnas höjder. På vägen passerades det idylliska koloniområdet, något vårbruk var inte i gång – det har ju annars varit ganska vanligt i februari de senaste åren…. Ett av husen genomgick en grundlig renovering. När många av dessa hus byggdes fraktades de bräda för bräda upp hit av kolonisterna, till fots eller på cyklar under 1920-talet. Det är en bedrift man måste beundra. Dessutom fick de frakta hit jord till många av de små odlingslotterna. Det är ett hårt arbete som ligger bakom detta koloniområde. Vill man idag skaffa en stuga i området måste man vara beredd att tömma plånboken ordentligt, såg att en stuga var till salu för något över 600 000 SEK…. Ett hus på ofri tomt! Jag skulle inte vara beredd att lägga så mycket pengar på en kolonistuga.

Nu skulle jag snart vara framme vid ”Djungelpatrullens HQ #5” Här och var kunde man se fotspår som gått ut i skogen och sedan vänt. Jag var inte förvånad, det finns bara några bra ställen att gå upp på berget, ett av dessa hittades snabbt, ingen hade gått där för mig. Men uppe på berget mötte jag en cachingstig och snart var jag framme vid vad jag trodde var gömman, men det var ett villospår! Men bara några meter längre bort hittade jag rätt plats.

Loggningen var (givetvis…) framgångsrik och jag pulsade genom snön ned mot den stora inhägnaden vid det f.d. vattenverket där man numera håller får.

Nu var det inte långt till de fruktade ”Singh-piraternas skattgömma #4” Den låg givetvis i en sluttning ned mot Delsjön, och det fanns fotspår till och från cachen i alla riktningar. Det var bara att gå fram och logga burken. Det blev alltså tre snabba burkar denna förmiddag. Efter loggning fick jag lite fika och beundrade utsikten över den frusna Delsjön. Det var verkligen tyst, allt som hördes var en kråka och en korp. Det var nära att man fick lite ”vildmarkskänsla” några kilometer från centrala Göteborg! När jag njutit en stund gav jag mig ut på en liten fotorunda i närområdet.

Kaffestugan Lyckan var ännu inte öppen, men jag tog ett varv på utsidan. Det är ett av områdets äldst torp, byggt redan under 1700-talet, men kraftigt ombyggt under 1870-talet. Idag är den gamla ekonomibyggnaden omgjord till kaffestuga. Men nu när det strömmar vintersportande besökare till området har man även öppnat boningshuset igen för att få tillräckligt med sittplatser till alla.

Trädgårdsmöblerna står och väntar på sommaren. Det har kommit en del snö! Titta på ryggstödet till soffan närmast i bild (neden), vilken märklig formation!

Från taket på den gamla ekonomibyggnaden hängde många istappar, jag tyckte det var läge att göra en studie i dessa isformationer.

I trädgården till Lyckan fanns en besökare – en talgoxe.

Borta på ridvägen, bakom Lyckan, kom det en häst med ryttare.

När jag återvände upp mot Teknikbacken såg jag att kiosken där inte bara var tillbommad, den hade fått besök av polisen.

Ute på isen höll pimpelfiskarna till, som vanligt. En man som passerade förbi frågade hur tjock isen var – 30 cm – blev svaret.

Stora Torps tånge var täckt av snö. Där ligger förövrigt en cache högt upp i en tall som jag ännu inte lyckat plocka. Men nu vet jag i vilken tall den sitter….

Nedanför på isen fanns inte bara pimpelfiskare, utan också skidåkare – samt en och annan hund.

Att åka pulka kan vara ansträngande, ännu jobbigare måste det vara att springa efter pulkan nedför backen och sedan dra pulkan med barn uppför backen. Alla har vi våra sätt att motionera, men detta beredde mig visst nöje!

Avslutningsvis en bild från Teknikbacken, lugnt och stilla innan dagens stora tillströmning av skid- och pulkaåkare hunnit vakna.