Caching vid sundet – vinter caching i Helsingborg

På en bro över den stora genomfartsleden hittades sedan en burk enkelt innan jag gick in mot centrum och passerade några lätta, men också ett par riktigt svåra burkar. En av de värsta var på en parkeringsplats inne mellan husen där mottagningen var obefintlig, mugglarna enormt många och utsikterna att hitta burken var nästan noll. Den fick jag ge upp!

Ibland hittar man burkar som är lysande, sagt bara som en ren upplysning….

När jag närmade mig cachen ”Ännu en micro” väntade jag mig inte direkt något spännande… Av cachebeskrivning och tidigare loggar förstod jag att det var i sin ordning att leta vid tomtgränsen, det gjorde jag och nästan omedelbart hittades en micro! Men i den låg en lapp – detta är väl ingen micro – leta vidare! Jag kliade mig i skallen och sökte utan resultat. Då kommer en man ut från huset och kommer fram till mig, när han får veta att jag kommer från Göteborg blir jag inbjuden på kaffe och rostat bröd. Vi fick en riktigt trevlig stund med mycket cachingprat. Det visade sig att det var deras barnbarn som lagt ut cachen och även lurat in sina morföräldrar på cachingens farliga stig. När vi fikat klart fick jag låna en snöskyffel! Det behövdes, utan den hade jag aldrig hittat burken – en synnerligen välgjord cache, men hur den var byggd avslöjas inte här!

Jag drog vidare utmed Helsingborgs gator och snart kom jag till något som säkert skulle föreställa paradiset, det fanns i alla fall ett mystiskt äpple.

Efter ytterligare några loggar tog jag mig till Ramlösa området, men där stötte jag på svårigheter i parklandskapet. Det var mycket snö kvar och svårigheterna att leta var betydande. Det blev flera DNF på raken, då känner man sig alltid lite nedslagen, men det var fint att få besöka Ramlösa området ändå!

Vid den stora huvudbyggnaden fanns en cache som var möjlig att ta! Men där hade man spärrat av området på grund av snöröjning av taket. Men mugglarna med kranbilen höll på att packa ihop för dagen, jag kunde därefter smita igenom avspärrningen och ta burken.

Min vandring gick sedan mot en serie cacher som hade som tema ”Min skolväg”, oftast burkar i skyltar. Men det var inte alltid lätt, vid en skylt med terräng angivet till 2 råkade jag ut för att det inte gick att nå burken. Jag såg den, men inte ens min fulla längd plus min magnetstav räckte, det fattades ca 1/2 meter och inte fanns det något att klättra på. Märkligt att detta kan räknas som en 2:a i terräng! Men några burkar blev det på denna skolvägsserie.

Mörkret föll nu och det var dags att återvända till centrum för att få lite mat. Efter måltiden gav jag mig ut och rensade några centralt belägna cacher, det är ju lämpligt att klättra på P-automater när det är mörkt och mugglarna har svårt att se vad den svartklädde jägaren håller på med!

Tidigt på lördag förmiddag gav jag mig åter ut på jakt, det skulle bli när två mils vandring denna lördag och 24 loggade burkar. Så många bilder blev det inte, men uppe vid Kärnan kunde jag inte avhålla mig från några bilder.

Kärnan, tornet man ser idag är från 1300-talet. Det ersatte då ett äldre runt torn som hade byggts redan på 1100-talet. Det var en del av en större borg med en massiv ringmur som sträckte sig runt kärntornet. Det måste ha varit en mycket imponerande syn! Det är inte någon slump att borgen byggdes på denna plats med perfekt utsikt över den smalaste delen av Öresund. Härifrån, och från Helsingör, kunde man kontrollera trafiken in och ut från Östersjön. En av de strategiskt viktigaste platserna i Europa. Härifrån kunde Danmarks kungar strypa tillförseln av spannmål till Nederländernas stora städer. Man får rysningar utmed ryggraden när man tänker på vilken betydelse denna plats haft. Här stannade jag upp och ägnade inte en tanke åt burkjakt för en stund.

En bit längre bort på höjden ser man tydligt rester från andra världskrigets befästningar. Då låg Nazitysklands styrkor inom synhåll på andra sidan sundet. Inte undra på att man då uppförde försvarsanläggningar här uppe på den traditionstyngda höjden som varit befäst i nästan ett årtusende!

Min tur slingrade sig upp och ned genom Helsingborg och dess höjdområden. Nere vid havet stötte jag på problem vid kallbadhuset, där skulle det finnas en lågt placerad micro, men som ni förstår gick det inte att hitta den i snön.

På min väg stötte jag även på ett slott som jag inte kände till, men är det verkligen ett riktigt slott?

Nej, givetvis inte! Det har varit en del av vattenverket, påkostat minst sagt. Men det är lätt att förstå med tanke på hur viktigt det var när man först fick moderna vattenverk i våra städer. Det var ett försvar, exakt som ett slott, men för människors hälsa. Inget annat är lika viktigt som rent vatten i kampen mot svåra sjukdomar, till exempel kolera. Då kan man förstå varför man ibland utformade vattenverkets anläggningar på detta sätt. Vid detta ”slott” har det funnits en cache, men den var borta så någon logg blev det inte. Däremot stannade jag och tittade på minnesmärket över slaget vid Helsingborg år 1710.

Min vandring tog mig nu ut mot allt tristare delar av Helsingborg, industriområden, bilfirmor och annat grått och tråkigt. Men lite oväntat stötte jag på en bilfirma som verkar ha koppling till en ganska känd profil inom geocachingen från Göteborg….

Det var inte någon större framgång för mig ute i industriområdet, ringde faktiskt livlinor flera gånger, men det hjälpte inte tyvärr. Flera burkar gick inte att hitta. Jag lämnade området innan det blev mörkt för att få lite mat och vila innan jag fortsatte jakten i mörker i de mer centrala delarna av Helsingborg.

En av de avslutande burkarna under kvällen blev vid några uppställd järnvägsvagnar, där gjorde jag ett snabbt fynd med hjälp av ficklampan samtidigt som jag fick mängder av vatten över mig!

Söndag morgon, de sista timmarna i Helsingborg, innebar givetvis caching! Borta var plusgraderna, det var ett par minus och blåste hårt. Det var dagen så jag dumt nog skulle ge mig ut mot havet, man väljer då de bästa dagarna! Det blev till att ta den vindtäta mössan och varma kläder för att klara av denna tur. De första burkarna låg inne i centrum, vid denna imponerande ryttarstaty föreställande Stenbock.

Sen drog jag vidare ut på strandpromenaden. Denna blåsiga dag väntade jag mig inte några mugglare, men överallt mötte jag folk som promenerade eller joggade, till och med cyklade även om dessa fick kämpa hårt. Det var faktiskt en utmaning bara att gå mot vinden.

Den sista burken under mitt besök i Helsingborg skulle bli ”SP-02 Hamntorget”. En enkel micro vid en P-automat, trodda jag! När jag gick mot cachen var torget nästan öde, men då kör det upp en bil och ställer sig bakom P-automaten. En man går in och ut ur bilen, likt en felprogrammerad gök, och ordnar med vindrutetorkarna, gång på gång på gång! Sen kör en bil till upp bakom mig, den föraren satt kvar inne i bilen. Jag gav mig då ut på en tur runt torget, då dyker det upp en hel busslast med mugglare!

Det var passagerare på bussen som de båda bilisterna väntat på. När bussen och bilarna åkt kunde jag närma mig cachen och få min logg. Riktigt skönt, sen kunde jag lämna det vindpinade torget och ta mig in på centralen. Tåget kom exakt när det skulle och förde mig snabbt och lätt tillbaka till snökaosets Göteborg, men jag tog mig faktiskt hela vägen upp till cachingbasens höjder utan större problem.

Resultatet av jakten kan ses på kartorna nedan, 55 lådor loggade och 60 km vandring under tre dagar. Ett ganska bra resultat med tanke på vintervädret!