Åter vid Stora Torp – om nycklar och en bil i en snödriva….

Efter förra helgens lyckade fotoevent var det idag dags att lämna tillbaka nycklarna till Friluftsfrämjandets kansli. Eftersom jag hade möjlighet att arbeta hemifrån idag kunde jag förlägga min dagliga motionsrunda till dagtid och kliva iväg genom snö och is mot Stora Torp. När jag är nästan framme vid Stora Torp ser jag en bil på ridvägen nedanför stallet! Jag undrade varför någon körde ned en bil där bland snö och isvallar! När jag närmade mig öppnas dörren och en kvinna frågar mig – ”är du bra på att backa?”. Jag skulle aldrig riskera att köra någon annans bil, och absolut inte i ett läge som detta – så jag svarade att jag inte var bra på att backa, vilket också stämmer. Jag har inte kört en bil på ett par år nu och hade verkligen ingen lust att göra det idag. Istället erbjöd jag mig att guida henne ut från platsen, men det var lättare sagt än gjort. Hon svängde vilt höger och vänster och gasade så jag trodde att jag skulle bli förgiftad! När hon tillslut lyckats rätta upp bilen åt rätt håll satte hon en väldig fart och körde rakt in i en snödriva och satt fast!! Då kommer en yngre tjej som leder en häst – Men mamma vad gör du -varför kör du här? Utbrast hon! Efter att hon ”ställt undan” hästen hämtade hon en snöskyffel för att få loss bilen, jag kunde nu avlägsna mig när stallfolket kommit till undsättning. Men man undrar hur en del tänker, att ens överväga att köra ned på den vägen hon gjorde är häpnadsväckande. Det var en lättnad att få fortsätta vandringen.

Inne på kansliet var det nästan full bemanning och man var oerhört imponerad över den stora uppslutningen vi haft vid eventet. Det är svårt för många friluftsfrämjare att förstå att man via internet kan locka stora mängder människor och att en enkelt uppbyggd ”organisation” som geocaching snabbt kan nå ut och locka människor av alla åldrar och yrken. Det var länge sedan friluftsfrämjaraktivteter lockade så många människor!

När jag lämnat kansliet gick jag bort mot min cache ”Stora Torp” för att kolla den efter två DNF loggar. Jag kan väl förstå att den var svår – läs omöjlig – att hitta. Hålet burken sitter i var fyllt med is! Det blev till att tillfälligt stänga cachen, men när värmen återvänder kommer den att öppnas igen.

På väg hem från Stora Torp passerade jag den nyligen utlagda cachen ”Rörposten”, man kan ju inte bara gå förbi så jag ställde in min GPS och gick mot jordkällaren. Jag var övertygad om att det hade med rör att göra så jag rörde till det hela ordentligt. Det fanns utan tvekan några bra rör på platsen, men ingen burk. Arbetarna borta vid IFK:s raserade hall började titta åt mitt håll, dessutom började jag inbilla mig att burken var mugglad! Då ringde jag upp TMR68, som hade haft vänligheten att logga STF (och FTF på en hel hög andra burkar i närheten) mitt i natten för att bespara mig oro och arbete…. Det var tänkbart att han kunde bekräfta att den var borta. Men tvärtom visade han mig till en gömställe som jag borde ha sökt av, men inte gjort, eftersom jag letade efter rör…. Pinsamt, men ett stort tack till TMR68 för hjälpen!

Om någon undrar över jordkällaren kan jag informera om att den en gång tillhörde torpet Sjöbo. Torpet låg före år 1868 här vid Sjölyckan, men flyttades när vattenverket byggdes år 1868-69 bort till den nuvarande tomten.