I förra veckan fick jag för mig att det var dags att lägga ett nytt län till statistiken! Jag tittade på min Sverigekarta och kunde då konstatera att det saknas några län innan den södra delen av landet är ”genomcachat”.
Två huvudmål fanns i planen, Gotland eller Västmanland. På grund av oron kring pilotstrejken fick det bli Västmanland, en plats man når enkelt med tåg från Göteborg. Vilken ort skulle då väljas? Svaret blev Västerås, en ort med många cacher. Tåg och hotell beställdes och vid 8-tiden på måndag morgon (21/6) gav jag mig av. Strax före kl 12 klev jag av tåget och bara några minuter senare var den första cachen hittad. Det blev ”Swerail #7 – Västerås” , en lämplig cache när man kliver av ett tåg!
Min strategi för Västerås var att börja med burkar längs vattnet för att avklara sektorn mellan vattenlinjen och järnvägen, därefter skulle jag ta mig an de centrala delarna av staden. Det var en vacker dag och det fanns gott om mugglare utmed Mälarens strand. På några platser fick jag en del problem, inte minst när det längst ut på en pir låg en solbadande kvinna, ingen annan på hela piren och hon låg några meter från nollpunkten. Men genom att leka fotograf lyckades jag att plocka den lilla filmburken!
En av stadens mest imponerande anläggningar är den f.d. kraftverksanläggningen som länge var en viktig del i den svenska energiförsörjningen.
När jag nått denna punkt var det dags att gå in mot centrum. När jag närmade mig cachen ”Port-Anders” fick jag se ett märkligt skådespel. En polisman förberedde radarkontroll på den smala och raka gatan, han passade på att testa hur fort två fotgängare passerade övergångsstället! Han fick dock konstatera att dessa två inte uppnådde någon mätbar hastighet… Därefter koncentrerade han sig på plåtlådor på fyra hjul istället. Tur att han inte mätte Halléns gånghastighet, helt säkert hade jag fått böta då jag rusade fram med en hastighet på 10 kilometer i timman, säkert en tusenlapp i böter….!
Det blev några cacher inne i centrum innan det var dags att gå och lämna av en del av packningen på hotellet. Jag har oftast ganska lätt packning, allt för att kunna utnyttja tiden maximalt när jag är ute och reser, aldrig mer än att jag orkar ta med allt på mina rundvandringar. Men givetvis är det skönt att lämpa av allt som inte behövs för cachingen, så vid 15.30-tiden var det dags att sätta fart på allvar. Det var mycket varierad caching med flera lite oväntade cachelösningar som jag hittade under min väg.
På väg genom staden träffade jag också på många vackra miljöer, inte minst kring domkyrkan och slottet alldeles nära Svartåns mynning i Mälaren.
Flertalet cacher togs utan några stora problem, men vid ”Falkenbergska kvarnen” fick jag problem. Jag trodde att jag var på fel sida om vattnet, därmed gick jag tillbaka en bra bit och över en bro. Därefter fram till den bro som ledde över ån mot kvarnen. Men väl där stoppades jag av stängsel och taggtråd. Först när jag konsulterat spoilerbilden kunde jag begripa att jag varit på rätt sida från början! Då hade jag inte lust att gå tillbaka runt igen, men på tisdag kväll återvände jag till kvarnen och fick plockat denna retfulla lilla nano.
En intressant och oväntad plats var cachen vid S:t Ursulas kapellruin. Kapellet byggdes under 1400-talet som en form av vägkyrka. Under Gustav Vasas tid tjänstgjorde kapellet som högkvarter åt Vasa vid strider kring Västerås år 1521. Några årtionden senare skulle kapellets klocka försvinna under Vasas stora metallinsamling år 1543 därefter försvinner byggnaden från alla dokument, antagligen revs kapellet.
Mitt inne i ett bostadsområde träffade jag på denna oväntade varggrop!
Kvällen avrunades med ett antal mindre cacher i utkanterna, vid och i närheten av ett antal motorvägsmot. Inte någon stor upplevelse, men en cache är en cache! Dessutom blev det en bra motionsrunda på 27 kilometer.
Dag två lämnade jag hotellet vid 8-tiden för att först gå en liten runda. Inte minst skulle jag leta upp ”En vy av Skrapan”, där hade jag letat under gårdagen men då var området fyllt med ungdomar och jag ville inte röja cachen. När jag kom dit strax efter 8 på morgonen slapp jag ungdomarna och burken var snabbt hittad och loggad.
När klockan närmade sig 10 gick jag mot turisbyrån för att hyra mig en cykel, för 80 kronor kunde man hyra en nästan helt ny 7 växlad Skeppshultscykel, perfekt för att ta sig lite utanför stadskärnan. Jag tog mig med mitt nya fordon i riktning mot flygplatsen och i förlängningen ut mot friluftsområdet Björnön.
Det var märkligt hur mugglare drogs till de yttersta delarna av pirar och vågbrytare. Antingen solbadande eller fiskande, det blev flera cacher jag gick miste om på grund av dessa besvärliga mugglare.
Den här resans höjdpunkt blev ändå besöket vid cachen ”Anundshög”, inte för själva burken, den var inte speciell, men på grund av omgivningarna!
Efter att cykeln återlämnats strax före kl 18 tog jag mig en mindre tur till fots, bland annat för att klara av den retfulla kvarnen jag beskrev ovan. Men någon långtur blev det inte efter 45 kilometers cyklande denna dag. Märkligt nog kände jag inte av trampandet trots att jag inte cyklat på över ett år! Men konditionen är det inte något fel på efter alla mina regelbundna långvandringar.
På onsdagen (23/6) var det dags att åka hem, men innan tåget avgick 10:09 fick jag ta en tur och plocka en sista cache, ”Ormberget”. När jag närmade mig såg jag en kvinna som gick in på ”skogsstigen”, hon verkade inte vara geocachare. När jag sedan nådde fram till utsiktspunkten hade hon satt sig för att röka. Som tur var satt hon på behörigt avstånd från cachen, helt utan möjlighet att se vad jag höll på med. Men när jag först passerade in och sedan någon minut senare ut igen förbi skyddsrummet tittade hon långt efter mig, men ställde inga frågor.
Jag hann till tåget med god marginal och kunde nöjt konstatera att det blivit 53 burkar hittade i Västmanland, ett nytt län, det fjortonde för min del, har lagts till kartan – mycket tillfredsställande.
Halléns Geocachingäventyr 