Dagen i Budapest gick fort och på lördag morgon (17 juli) var det dags att bryta upp igen och sätta sig på tåget mot Wien. Det var ett ännu lyxigare tåg än under de senaste resorna, all modern utrustning fanns ombord. Dessutom serverades riktiga maträtter ombord. Resan mellan Budapest och Wien är inte speciellt lång så jag var på plats ganska tidigt i den gamla imperiehuvudstaden. Jag anlände till Westbanhof, staden har många stationer i alla vädersträck! Efter en kort promenad nådde jag mitt hotell. Wien var den stad som det var svårast att hitta boende i, och det kunde jag förstå när jag såg mängden turister på gatorna! Men jag hade säkrat min reträttpunkt och kunde ge mig ut på gatorna. Det var givetvis centrala staden, ringen och innanför som var av störst intresse för mig, men först fick det bli en bit mat med utsikt mot en cache!
Turen fortsatte sedan mot en av stadens portar, rättare sagt en rekonstruktion av en stadsport. De ursprungliga förstördes under krigsåren kring år 1800. Porten var sedan en monumental ingång till slottet. Det är en plats där mängder av turister passerar, så att plocka en burk som ligger bakom en av de massiva portarna är inte lätt men inte heller omöjligt. Det finns knep som den urbana cacharen kan ta till för att inte avslöja sina rörelser!
Mitt nästa mål var en centralt belägen Earth Cache. Det var inte några svårare uppgifter att lösa, dessutom kan jag avslöja att jag kunde skatta volymen på den stora stenen nästan helt rätt, jag var faktiskt bara en halv kubikmeter från exakt rätt svar! Med tanke på att jag mätte genom att stega längd och bredd och sedan ta höjden genom att jämföra med mig själv så var det ett resultat som överträffade mina vildaste fantasier.
Eftermiddagens runda avbröts ibland av regnskurar, den hetta som dominerat Centraleuropa höll tillfälligt på att brytas. Men jag hade fått låna ett paraply, därför kunde jag klara mig undan den anfallande nederbörden. Det blev på några timmar fem burkar, de första i Österrike. Sedan återvände jag till hotellet för att planera söndagens caching.
Söndag morgon tänkte jag ta tåget till Bratislava, det ligger endast en timmes tågresa från Wien. Jag hade fått information på hotellet om att södra stationen var stängd för ombyggnad så jag gick till en annan station, det tog 45 minuter att gå dit. På stationen fick jag veta att tågen trots allt gick från södra stationen, men jag behövde inte gå dit utan kunde ta ett lokaltåg tre hållplatser istället. Väl framme missade jag 9.30 tåget och fick istället ta 10.30 tåget, men det gjorde inte något, det fanns burkar i närheten av stationen så det fick bli en liten runda.
Stationen i Bratislava nåddes efter den korta turen med det enkla lokaltåget, ingen första klass på den resan. Stationen ligger något utanför centrum, men inte längre än att man kan ta en rask promenad till centrum. Kontrasten till Wien var stor. Bratislava var påtagligt fattigare, kring stationen fanns många tiggare och uteliggare, sökandet efter en cache som skulle finnas där fick ges upp till följd av närgångna tiggare. Detta var helt klart en stad där man fick vara mer vaksam än i Wien eller Budapest. Jag tog mig in mot centrum genom nedslitna kvarter där efter en del letande jag lyckades hitta min första burk i Slovakien.
Lite längre fram hittade jag burk nummer två (det var också slutsumman för cachingen i Slovakien). Det var en något speciell cache där man tvingades till en del pinsamheter. Men vad gör man inte för en cache? Måste man gå fram till en dam och fråga vad hon har under kjolen för att få logga cachen så är väl det man gör?
Nu möttes inte mina närmanden av några protester, damen i fråga var nämligen synnerligen orörlig, ja ni har gissat rätt – det var en staty. Där hittades min första mini-nano, ja det finns faktiskt en storlek som är mindre än en nano. Dags att införa detta i Sverige? Antar att en del läsare nu känner stor rädsla för vad en spridning av mini-nanos kan medföra!
När burken var loggad gav jag mig ned till den medeltida staden, men först passerade jag över kommunisttidens stora torg och förbi dess grå betongbyggnader. Det var förfallet och en hel del mindre trevligt folk rörde sig i dessa trakter. Även där sökte jag kort efter en burk, men jag kände inte för att stanna i den miljön längre än nödvändigt så jag tittade på kvarter med lite äldre historia istället. Där var allt mer välskött och inga tiggare störde promenaden genom de trånga gatorna. En riktigt fin liten stadskärna. Men Bratislava var snabbt avklarat och jag återvände istället upp mot stationen för att ta mig tillbaka mot Wien.
Mitt första mål när jag var tillbaka i Wien var att ta en cache storlek large, den storleken är ovanlig, men den här cachen var än mer ovanlig. Den låg nämligen inne på en taverna! Man kunde alltså endast ta cachen när tavernan hade öppet. Då var det bara att gå in och räkna ut hur man skulle få upp kombinationslåset, sedan var det en enkel sak att logga allt medan personalen tittade på! Cachen är avsedd att vara ett TB-hotell, en ganska god idé att ha ett sådant på en plats där TB:s och coins ligger säkert. Tyvärr verkar det vara svårt att få tillstånd till den här typen av cacher idag, men vi får hoppas att denna välgjorda och trevliga cache får fortsätta att finnas kvar.
En verkligt säregen loggning måste jag säga. Men stället såg trevligt ut, det blev faktiskt även middag där innan jag åter vände ut på stadens gator för att plocka några burkar till. Totalt blev det faktiskt 10 cacher i Wien, bättre än vad jag vågat hoppas på då tiden delades mellan två städer under det korta besöket på knappt en och en halv dag.
Efter frukost på måndag morgon väntade en ny resa, denna gång var målet Prag. Fortsättning följer!
Halléns Geocachingäventyr 