Äventyr på Kinnekulle

Efter arbetsdagens slut fredagen den 24:e september gav sig Ingabo, TMR68, Violatri och Hallén ut på en weekend tur till Kinnekulle med omgivningar. Det märktes att hösten nu börjat med blåst och en del regn, men det stoppar inte hängivna geocachare! Det blev en del burkletande under eftermiddagen och kvällen, 31 burkar lyckades vi skrapa ihop under fredagens resa.

Lördag morgon var det dags för den stora turen kring Kinnekulle. Vinden var hård och det var regn i luften när bilen packades, regnkläder var vad som gällde denna dag!

När man ger sig ut på cachingtur i denna del av Västergötland bör man inte bli förvånad om cachen finns under en sten, eller snarare en stenhög! Hur många stenbrott vi passerade igenom under turen kan jag inte säga, men det var riktigt många.

Vårt stentema sträckte sig även till äldre bostäder. När man ger sig ut på jakt efter cachen ”Lasses grotta” väntar man sig säkert en grotta, det fanns också men ombyggd till en bostad. Själva cachen ligger inte vid huset utan en bra bit bort. Där lyckades vi med att hamna på fel nivå och det tog en bra stund att ta sig upp de höjdmeter som saknades!

Många av cacherna i området hade hintar som beskrev själva cachen, ”burk med skruvlock” till exempel. Det är märkligt hur många lokala sedvänjor det finns när det gäller utformade av cachebeskrivningar och hintar! Varje ny märklig hint väckte mycket munterhet i gruppen.

Under vår jakt på burkar kom vi till cachen ”Är Biskopen hemma?”, riktigt roligt att åter besöka biskopsborgen i Husaby. Någon biskop träffade vi inte men jag försvann givetvis in i borgens inre delar för att se på den lilla utställningen.

När vi närmade oss toppen av Kinnekulle försvann vi in i molnen! Vi hade några traditionella burkar att leta upp samt en earthcache. För att hitta information kring earthcachen tog vi oss först till vindarnas tempel.

Fotograferingen för loggningen av cachen skulle helst ske vid utsikten (vilken utsikt..?), den var stängd så vi fick ta våra foton på alternativ plats.

Resans stentema fortsatte när vi förflyttat oss en bit bort till Lugnåsområdet, känt för tillverkning av kvarnstenar under århundraden. Där hamnade vi mitt i ett skyfall. Det kom stora mängder vatten över oss, men cacheserien kring kvarnstensgruvorna kunde klaras av utan problem.

Under söndagens hemfärd blev det givetvis en hel del burkletande… Vi var en hel del ute i markerna och det satte sina spår. På måndag morgon upptäckte jag att det satt två fästingar på mina ben! Det kanske inte är så uppseendeväckande för de flesta, men tidigare har jag totalt under livet endast fått ett fästingbett, att nu upptäcka två sådana vidriga kryp på benen var en otäck upplevelse. Tur att man tagit sina sprutor, men det gäller att hålla koll på benen så man inte fått någon annan infektion. Ute i skogen kan man hitta mer än fästingar, vackra blommor växer mellan träden.

Det finns även andra faror på en geocachingtur, här var det Violatri som utsatte sig för livsfara.

Ibland när man ser på hur geocachare arbetar kan man bli lite förundrad, framförallt om händelsen rycks ur sitt sammanhang och bara visas i form av en kort film. Vad är det som Ingabo och TMR68 sysslar med här?

Under vår hemresa passade sällskapet även på att dricka brunn….

Lundsbrunn erbjöd på fler fina miljöer vid sidan av själva brunnen. Vid stationshuset stod det ett ånglock och tuffade!

När vi åter närmade oss Vänern blev vinden än hårdare och givetvis ville vi ut och se på en fyr, eller var det så att det kanske fanns en låda där?

Trötta men nöjda återvände vi hem på söndagskvällen, 113 cacher rikare och med många nya intryck på näthinnan. Nu blir det lite vila några dagar innan nästa helgs äventyr tar vid, vad planeras då – stordåd? Det lär dyka upp på denna blogg under nästa vecka!