Iskall vintercaching – Borås på nytt!

Lördagen ägnades åt en ny tur i ”Stor Borås” tillsammans med Ingabo och TMR68. Det finns en hel del burk i omgivningarna, de vi har kvar i själva staden är terrängcacher som vi inte är så sugna på att logga. Det blev därför mycket landsbygd, lite längre transportsträckor och en hel del isvandringar denna heldag. Vi gav oss av vid halv nio på morgonen och var hemma igen vid halv elva på kvällen.

Det var kring -12 grader vid avfärd och det blåste, alltså riktigt kallt att vara ute denna dag. Vårt första stopp var vid en rastplats nära Borås som erbjuder tre burkar för den trötte resenären. Först gav vi oss på ”Vägen under vägen”, en micro med en något ovanlig placering. Först fick vi klura ut hur vi skulle få ned burken, sedan hur det var möjligt att få tillbaka den. Detta löste dock Ingabo på ett sätt som gav 9,5 stilpoäng av 10 möjliga! Mer än så avslöjas inte!

Därefter drog vi oss in i skogen och plockade de nyligen utkomna cacherna ”Petra-Moa i Enehult” och ”Jonstorp” båda med historiska teman, något jag alltid uppskattar.

Vi drog oss nu mot Borås utkanter och fick loggat ”Stoppa pressarna” efter oväntat stora besvär med att leta mellan alla stenar på platsen. När vi ändå var i närheten av ”Borås TB-hotel Väst” gick vi över bron som korsar motorvägen och letade oss runt viltstängslet. Där hittade vi en jättelik cache, en soptunna! Någon att dessutom slängt i något man kan misstänka var sopor, för inte var det väl bytessaker? Lite synd att den var klassad som other istället för large, en storlek som vi alla jagar.

Cacherna ”Vindan” och ”Släktträff” avklarades snabbt och lätt innan vi gav oss ut på en liten promenad.

Vi försökte oss först på cachen ”Bosjö island challenge” men den visade sig vara väl högt upp för oss att klättra till den, ibland får man erkänna sig besegrad, tyvärr. Istället gick vi vidare mot ”Borås Vattenskidklubb”, den hade inte varit hittad sedan november så det var lite spännande att se om det gick att hitta någon burk med all snö och is. Men cachen låg inte alls under snö utan som genom ett mirakel hade den undgått att bli insnöad! Ingabo gjorde här ett snabbt fynd.

Efter denna loggning och kortare vandring rullade vi åter ut på de isiga skogsvägarna och tog snabbt hand om ”Bosjön bridge challenge”, som säkert är värre sommartid, men denna dag gick det att gå på vattnet. Inte heller ”Bosnäsdammen” vållade några problem, mer än att vi fick ställa bilen en bit bort, den branta och isiga backen hade annars kunnat ge oss problem. Nästa burk på vår tur var det övergivna torpet Bockaryd Södra med cachen ”Tomtestugan”.

Torpet anlades på 1750-talet på Osdals marker. De som bodde i dessa små torp lämnade sällan några spår efter sig i skriftliga källor, mer än sina namn. Men under början av 1900-talet utspelade sig en ganska fantastiskt historia kring detta torp. Gå in på cachesidan och läs om vilken ”tomte” som bott i huset!  Vid vårt besök vid huset var det dock fritt från tomtar, så vitt vi såg. Men vi hittade en burk och det var ju ändå det viktigaste.

Vårt nästa mål var ett antal cacher ute på ett militärt övningsområde, där skjutfältet var öppet – hur man nu skall tolka detta! Vi hade ett långvarigt samtal kring militär logik (finns en sådan var frågan…). Vi talade också om när FAD hölls på denna plats och försökte identifiera platser vi besökt i mörkret. ”Torpet”, ”Mellan Målen” (nu var det snart dags för mellamål – eller), och ”Fallen fasad” kunde avverkas utan problem, inte minsta kula hotade oss. Däremot har jag sällan sett så mycket hundskit under en promenad, att plocka upp efter hunden var inget hundägarna i denna trakt brydde sig om.

Allt gick dock inte vår väg. När vi gav oss på att lösa ”Osdal – Bråt”, en multi råkade vi ut för problem. Steg ett löstes utan problem, den ledde oss mot finalen. Men där var det stopp, ingen cache hittades.

Vi tog oss därefter vidare mot ”Stjärnsjön”, en före detta soptipp som nu täckt med jord och upplåtits åt golfare! Men själva cachen låg vid ett imponerande stenblock invid cachen.

Nu började vi närma oss en cache som vi satt upp på vår önskelista, ”Lergered”. Inte för att själva platsen verkade speciellt intressant, även om det är en ö-cache (men bara 2/2,5), nej det speciella med denna är att den placerades ut på en skottdag, följer man sin statistik så kan det var kul att ha loggat en cache placerat detta datum. När det gäller denna högst specialiserade del av statistiken så hade jag endast denna lucka i min ”Finds by Placed Date”, nu skulle den fyllas! Isdubbar, lina och annan utrustning åkte fram och vi gav oss ut på isen.

Ett andra skäl till att denna cache var lite extra intressant var att den inte loggats sedan januari förra året! Skulle vi lyckas med att hitta den skulle vi uppnå kraven för en Challenge cache av djurets, det gäller att planera! Vi gav oss i kast med att leta, leta och leta men ingen burk fanns att se. Jag tog fram min Iphone och fick då se några användbara spoilerbilder, vi sökte på den troliga platsen men hålet var tomt. Men när jag reste mig upp såg jag att jag och TMR68 bokstavligt talat hade suttit på cachen! Den låg under snö och is, locket öppnat och hela burken var full av is. Vi började nu ett mödosamt arbete med att utröna om det fanns någon loggbok!

Efter mycket jobb var burken rensad från is, någon loggbok fanns inte, bara resterna av ett kassettband. Tydligen har innehållet råkat ut för en mugglare. Vi renoverade därför cachen och bidrog med en loggbok, som signerades, en påse för loggboken och en IKEA penna. Därefter kunde vi nöjda lämna ön.

Efter denna tidskrävande cache blev det i snabb följd några snabba burkar, ”Dannike kyrka” och ”Trollstenen” som dock höll på att sluta med att Hallén blev bergtagen, jag är övertygad om att mina kumpaner på resan hade lämnat mig hos trollen med en axelryckning – trots allt Hallén borde väl passa väl in hos dessa varelser?!

Vi fortsatte vår färd mot ”Tolken”, där skulle vi drabbas av en märklig DNF. Nollpunkten var ute i sjön, inga bryggor synliga – däremot en plogad skridskobana! Hur i all världens namn kan det finnas en cache på den platsen?

Efter denna förbryllande händelse tog vi oss mot ”Sjötorp Kvarn”, vi hade där tur att traktens enda mugglare hade åkt färdigt i pulkabacken och var påväg därifrån när vi kom. Men familjen undrade nog vad det var för folk som åkte ned mot hembygdsstugorna, gick ett varv och sedan åkte därifrån!

Nu närmade vi oss nästa höjdpunkt på resan, ”Sundholmens slottsruin”. En fast borg byggdes på platsen omkring 1550, möjligen fanns det en anläggning där redan tidigare. Man fick verkligen känslan av att närma sig ett ö-fäste för senmedeltida riddare när man gick över isen mot cachen!

När vi kom upp på ön möttes vi av en man (möjligen fotograf…), han tittade lite förvånat på oss – kunde det bero på att Ingabo bar på en spade? Men det var inte överdrivet att ta med grävutrustning, utan den hade vi fått problem!

Vi var som tur var på helt rätt plats och arbetet belönades med en signatur i loggboken, därefter tog vi en tur kring ruinen. En verkligt imponerande plats. Jag planerar att skriva ett eget inlägg enbart kring Sundholmen, detta var en verklig höjdpunkt, givetvis gav jag cachen en ”favorit poäng” när cachen loggades!

När vi lämnat ön försvann solen under horisonten och det var dags att söka sig mot lite mer urbana miljöer, där man möjligen kunde få lite mer ljus. Dessutom skulle vi försöka hitta oss lite korvmat, då var det Borås som vi fick åka mot. Inne i staden plockades ”Termosen” efter en hel del sökande, sedan vidare mot ”Kylspången”, där var vårt största problem att hitta en väg dit, inte minst försökte gigantiska snöberg att dölja alla små gångstigar!

Helt kunde vi inte avhålla oss från caching i snö och mörker, burken ”Carl von Linnés Monument”, det gick utmärkt – bara att följa cachingstigen. När vi ändå var i närheten togs även ”Den öden ön”, den var en terräng 4,5 cache, lite högre än de övriga ö-cacherna vi tagit under dagen, men lika lätt i vintervädret!

Nu började det bli dags att så sakta dra sig tillbaka mot Göteborg, men först några burkar. Cachen ”Borås Ubuntu Cache” hittades exakt på nollpunkten, sedan vidare mot ”Bilprovningen”. Jag insåg att det var klättring som gällde medan Ingabo hade fått för sig att det var en reflexcache, men min klättring betalade sig och vi hade snart burken i handen. Man kan förstå att den rekommenderas på natten, dagtid kan det nog se lite underligt ut… Som tur var hade jag inte läst tidigare loggar som berättat om att de fått elstötar vid klättringen! Nu hade jag handskar på mig, ganska nödvändigt när man klättrar på metall och det är tio minusgrader, därmed var jag nog ganska skyddad från chocker!

Via ”Ramnslätt” tog vi oss mot ”Hultafors Sanatorium”, där gjorde TMR68 klätterinsatsen på hög höjd. Men vi tyckte nog att cachen var olämpligt placerad. Man riskerar att bli misstänkt för inbrottsförsök när man springer omkring på platsen. Men vi klarade oss från väktare och kunde fortsätta vår färd. ”Rv 40 Drive Thru”, en enkel 1/1 höll på att bli vårt fall! Vi sökte och sökte, men så gjorde jag en manöver, under staketet och bort till … då hittades burken! Nu fattades bara en cache för att vi skulle få ihop 30 burkar under turen, då ville vi ha en ”säker” cache. Det blev ”Skatter i Sjuhärad # 12 Bollebygds härad”, den uppfyllde förväntningarna och loggades snabbt i skydd av mörkret.

Nu kunde vi nöjda, men trötta återvända hem. Tack till mina två kumpaner Ingabo och TMR68 – ett gott och framgångsrikt samarbete än en gång!