Sundholmen – en geocache på historisk mark

Lördagens cachingtur innebar ett besök på den lilla ön Sundholmen i sjön Tolken i Ås härad, Espereds socken. Hur vi hittade cachen i all snö har jag redan berättat i ett tidigare blogginlägg. Därför hade jag här tänkt att berätta om öns historia. Platser där det finns mycket att se och som har en rik historia är de som jag värderar högst av alla under mina cachingturer. Därför hade jag tänkt att inleda en ny liten serie här på bloggen om geocacher ”på historisk mark”.

Under rubriken Espered i C.M. Rosenberg, ”Geografiskt – statistiskt handlexikon öfver Sverige”,  kan man läsa följande:

”Sundholmen, nu en by, har på en holme i tolken ruiner af forna slottet Sundholmen, uppbrunnet 1706.”

På ön kan vi ännu se tydliga ruiner efter en storslagen anläggning.

Men vi tar det från början och går tillbaka till övergången mellan medeltiden och den tidigmoderna tiden.

Exakt när borgen uppfördes är oklart, men omkring år 1550 fanns det en anläggning på ön. Den ersatte då en anläggning som troligen var helt av trä. Det finns en arvskifteshandling från år den 24:e september 1508 efter Arvid Knutsson bosatt på Torpa. Gården Sundholmen var då sannolikt säteri och bebodd av Arvids son, väpnaren Knut Arvidsson. Brodern till Knut kom att bli stamfader till adelsätten Stenbock.

Slutet av 1400-talet och början av 1500-talet var oroliga år i Västsverige. Man måste komma ihåg att detta var ett gränsland mellan det starka Danmark som dominerade kustlandet och det betydligt svagare Sverige längre inåt land. Länderna hade länge varit i union men den bröts upp under slutet av 1400-talet, men det var en lång och smärtsam process, inte minst för civilbefolkningen i gränstrakterna. Tittar man på kartan över området där Viskan och Ätran har sitt övre lopp finns där en mängd små och stora borgar från medeltiden. Borgar som Opensten, Borrarp, Ömmesala, Torpa, Husön, Fästred, Bogesund, Mastunga, Fagranäs, Vädersholm, Hökerum återfinns alla inom Sundholmens närområde. Förklaringen till denna fantastiska ”borgtäthet” är det strategiska läget. Utmed både Ätran och Viskan gick den tidens huvudleder mot kusten och hamnarna i Varberg och Falkenberg. Åt andra hållet kunde man resa mot Falköping, Skara och Skövde. Nästan all handel passerade här, alla arméer passerade här till och från kustlandet och Västergötland. Kronan hade borgarna Bogesund och Opensten samt längre ned Kinda hus, Kinnaborg och Örsten. Medan övriga borgar till hörde olika adelssläkter. Sundholmen var stor nog att hysa en stor anläggning samt säkert lite odlingsbar mark. När inte isen låg på sjön var gården på ön relativt skyddad och det är rimligt att misstänka att den varit bebodd under lång tid.

Sundholmen omtalas åter i skriftliga källor från tiden för Stockholms blodbad då gårdens ägare Joachim Brahe halshöggs och gården lämnades i arv till sonen Per Brahe (d.ä.). Det var under hans tid som gården kom att utvidgas både när det gäller ägor utanför ön och när det gäller bebyggelse på Sundholmen.

Bilden ovan visar hur man tror att Sundholmen såg ut omkring år 1550. Det var helt klart en försvarsanläggning. Kanske fanns det tre våningar ovanför källarvalven. Huset var utfört som ett likarmat kors. Väggarna hade ett fåtal fönster högt placerade och troligen en skyddad port. Detta var ett ”fast hus”, man kan jämföra det med Glimmingehus i Skåne.

När krigsrisken minskat något byggdes borgen om till det utseende som bilden ovan visar, så tror man åtminstone att borgen såg ut mot slutet av 1500-talet. Lite fler fönster och mindre av en försvarsanläggning.

När Per Brahe dog övertog sonen Gustaf ägorna. Men han valde att samarbeta med kung Sigismund, kung av både Sverige och Polen. Idag hittar man inga monument över Sigismund i Sverige, men i Polen och framförallt i Warszawa är hans närvaro i form av lämningar och statyer påtaglig! I Sverige blev Sigismund förloraren, i skuggan av de övriga i Vasaätten. Efter att Sigismund förlorat kriget fick Gustaf också fly landet, Sundholmen samt övriga ägor drogs därefter in till kronan och fördelades mellan Gustafs börder Magnus och Abraham, vilka stött Carl IX under kriget och därmed blev belönade.

En brand utbröt i borgen under början av 1600-talet och år 1611 inleddes en omfattande ombyggnad. Den översta våningen revs och byggnaden täcktes av två parallella tak i nord- sydlig riktning. Ett helt nytt och större trapptorn uppfördes. På sydsidan byggdes ett altanförsett trätorn. Bilden nedan visar hur det kan ha sett ut.

Efter mitten av 1600-talet stod Sundholmen oftast öde och obebott, förfallet började. Vid den tiden hade slottet övergått till släkten Bielke. Under 1680-talet försvann en stor del av slottets ekonomiska bas när kronan tog tillbaka jordar (det som kallas den stora reduktionen under Karl XI) som delats ut till frälset under början av 1600-talet. Utan stora jordegendomar gick det inte att hålla ett slott av denna storlek i skick. Dess öde beseglades 1706 när en brand utbröt. Därefter återuppbyggdes inte slottet.

Ön och ägorna på fastlandet passerade flera adliga släkter för att slutligen köpas av prosen i Rångedala, S. Sandmark och några år senare av ”en bonde i Vatunga”. Efter mitten av 1700-talet hade den gamla medeltida regeln om att endast frälse fick köpa frälsejord upphävts. Då kunde även en ”enkel” bonde köpa det som en gång i tiden tillhörde högadeln.

Ruinen låg sedan dold och övervuxen i över hundra år. Det var först vid mitten av 1930 talet som en utgrävning och konservering inleddes och resultatet kan vi ännu se på den lilla ön.

Efter branden uppfördes en ny huvudbyggnad, en karolinsk herrgård, på fastlandet mitt emot det forna slottet.

Även om cachen på ön bara är en enkel platslåda, likt många tusen andra i vårt land, har denna plats en historia som överträffar det stora flertalet cacher i Sverige. Nog är det en extra känsla att besöka en sådan plats, framförallt när man börjar reflektera över hur platsen passar in i ett större sammanhang, långt större än själva ruinen och den vackra lilla ön.

Referenser:

Borgar från forntid och medeltid i Västsverige. Arkeologi i Västsverige 5. Göteborgs arkeologiska museum. Göteborg 1992.

Informationstavlan på Sundholmen.

Rosenberg, C.M., Geografiskt – statistiskt handlexikon öfver Sverige. Efter nyaste, hufvudsakligen officiela källor. Stockholm 1883.

Styffe, C-G., Skandinavien under Unionstiden. Men särskildt afseende på Sverige och dess förvaltning åren 1319 till 1521. Stockholm 1911.