Även dårskap måste ha ett slut…

Många galna saker har jag gjort som geocachare, men den ”statistikjakt” och ”badgefanatism” som jag ägnat mig åt den senaste tiden slår det mesta. Det hela började den 3:e juli 2010, tillsammans med Ingbo och TMR68 var jag ute på en längre burkplockar tur. Då talades det en del om att man kunde plocka minst en cache per dag och då uppnå nya nivåer för samlingen av bages på profilsidan, ”The Daily Cacher”. Då var jag rejält avvisande, det lät väl ansträngande att plocka en per dag. Men när jag en vecka senare faktiskt hade en liten sammanhängande period flög ”statistikdjävulen” i mig och steg för steg förlängdes projektet. Bronze passerades vid 5 dagar, silver vid 8 dagar. Kanske skulle det gå att fortsätta en tid till. Det var inte så svårt att nå de 15 dagar som krävs för gold. Även platinum där det krävs 25 sammanhängande dagar gick oväntat smidig. Men vägen upp mot ruby, det vill säga 50 dagar, var trögare och jag började undra om det verkligen skulle fungera att fortsätta. Problemet för mig är att jag tömt så mycket i mitt närområde sedan tidigare. Det blev allt svårare att kunna plocka något före eller efter arbetsdagen. Men som genom ett mirakel kämpade jag vidare mot bagenivån sapphire som uppnåddes vid 75 dagar. Åter övervägde jag att lägga ned projektet, men så blev det inte, jag fortsatte upp mot emerald nivån, där det krävs 150 dagar i följd. Nu var frågan, skulle jag orka upp mot högsta nivån – diamond – som kräver 250 sammanhängande dagar? Det blev allt värre under vinterperioden, men jag fick god hjälp av att det ständigt har lagts ut nya burkar ganska centralt i Göteborg. Idag var det då dags för den 250:e loggen… det var nödvändigt att den skulle bli lite speciell! Nu är målet uppnått och jag kan få lite ledigt! Jag känner geocachare som kämpar vidare mot ett helt år i följd, men för min del får det vara nog nu, det har varit mer av en plåga än ett nöje de senaste månaderna och jag vill ju inte tröttna på geocachingen(!) Den enda belöningen för att logga cacher i obruten följd under ett helt år är att man då får logga ”Challenge #016 – One Year Consecutive Caching”. Men som jag ser det är det inte värt att pina sig själv för att få en enda logg på en challenge cache där dessutom FTF:en redan är plockad. Under resans gång fick jag faktiskt en FTF tack vare den dårskap jag ägnat mig åt, på cachen ”Challenge #100 – Caching 100 dagar i sträck”.

Men nu är alltså dårskapen slut, när det gäller denna del av statistikjakten! Lite vila innan nya projekt inleds…

I skrivande stund är inte statistiken uppdaterad i min profil, det sker till helgen. Men då kommer fyra glittrande diamatbages att lysa….!

Ett litet problem är nu hur jag skall klara övergången till ”ett normalt geocachingliv”, kanske får jag be mina arbetskamrater att hålla hårt i mig under morgondagen så jag inte ger mig ut på jakt igen. Jag misstänker att svetten kommer att rinna och abstinensen lär bli svår!