Tuve runt

Åter en strålande dag med perfekta förhållanden för en liten cachingtur! Idag togs cachinglinje 17 ut mot Tuve för att rensa lite burkar som vuxit upp där under de senaste månaderna. Dagens första mål var ”29;1 Kammaren”, drygt 300 meter från busshållplatsen. Det var inga problem att hitta rätt stig tack vare cacheägarens waypoint som visade den bästa vägen. När jag närmade mig cachen möttes jag av följande skylt som fick mig att bli lite betänksam.

Men skylten såg ut att ha suttit där en tid så jag gick vidare mot mitt mål. Dessutom var klockan endast 8.30 så jag borde hinna undan om bågskyttarna gav sig ut på jakt först vid nio.

Det är alltid kul att ta sig in i dessa håligheter. Bara man inte blir så smutsig som Ingabo beskrev i sin logg! Inne i grottan väntar en ny generation av väktare på att sätta tänderna i obetänksamma geocachare. Grottan ligger nära fornlämning 29.1, en hällkista som numera är undersökt och borttagen.

Jag undkom alla faror och kunde oskadd ta mig ut ur grottan, dessutom undgick jag att bli lerig.

Via ”En sten i min tå”, som hittades utan att jag behövde närmare upplysningar (skämtet förstår du efter att du besökt cachen!), gick jag mot ”Tuve Gläntan”, den har varit avstängd och arkiverad med jämna mellanrum. Den blev återaktiverad nyligen och jag hade den inte med i min GPS, istället lade jag in koordinaterna med hjälp av informationen i telefonen.

Av misstag hade jag bytt fält i profilen jag använder till waypoints, den visade inte avståndet till cachen utan hur många meter ur kurs jag var, detta såg jag först inte, utan fick en fullt trolig nollpunkt, men ingen burk! Får man bli hur dum och insnöad som helst!!

Upptäckte misstaget, gick ytterligare femton meter och där låg burken. En riktigt snygg cache. Men den får ni inte se på bild utan nöja er med en utsikt över gläntan och husruinen som nu är grillplats.

Några hundra meter bort låg nästa anhalt ”Tuvevallen”, där hamnade min nollpunkt på en nyligen uppgrävd yta. Men eftersom cachen var hittad igår letade jag vidare, med vissa uppehåll då stora maskiner körde nära mig. Men tillslut fick livlinan Ingabo kontaktas för att undgå ett nederlag. Det visade sig då att jag missat ett område, med lämplig plats för en cache. Nåväl, skönt att få den avklarad, kunde därefter gå mot ”Scoutkårer #2 Tuve”, faktiskt andra dagen i rad jag rör mig utanför en sådan anläggning. Risken finns säkert att man snart blir rekryterad!

Som avslutning på dagens soliga cachingrunda valdes ”gamla huset”. På isiga och bitvis leriga ridvägar och gamla körvägar tog jag mig mot huset. När jag närmade mig byggnaden insåg jag att det var inte längesedan någon faktiskt skötte trädgården och gräset måste man ha klippt i höstas så kort som det var kring huset. Men efter en snabb blick in genom stugfönstret kunde jag konstatera att det inte var någon som bodde där idag. Cachen låg vid ett av uthusen, men det kändes minst sagt lite tveksamt med en cache inom detta område, det finns ju en del markägare i närheten som uppträtt lite aggressivt. Det fick bli en snabblogg och sedan återvände jag in i skydd mellan huset.

Egentligen hade jag tänkt att fortsätta med ytterligare några cacher, men tiden räckte inte riktigt till. Det blev till att avbryta efter 8,5 kilometers vandring. En bonus jag fick under slutet av turen var att få se årets första citronfjäril – NU ÄR DET VÅR – tänkte jag och kunde riktigt nöjd kliva ombord på bussen för transport tillbaka till cachingbasen.