Sveaborg – kanon helt enkelt

Torsdag morgon (2/6) lämnade jag hotellet strax innan klockan åtta och gick ned mot Salutorget för att undersöka när båtarna till Sveaborg avgick. Först tittade jag på turistbåtarnas hållplats, där var det en timma kvar till nästa båt och en tur och returbiljett skulle gå på 6,5 euro. Bara några meter bort gick kollektivtrafikens båt, 4 euro tur och retur, nästa båt om sju minuter! Det var givetvis ingen tvekan om vilken jag valde, biljett kunde snabbt inhandlas i automaten vid kajen, sedan var det bara att åka ut mot den storslagna sjöfästningen Sveaborg (läs mer om fästningens historia via länken). Sveaborg är med  på UNESCO:s lista över världsarv.

Ungefär tjugo över åtta var jag ute på fästningen och började min förmiddagsrunda bland burkarna som ligger ute på de olika öarna, som alla binds samman av små broar. Sveaborg är en levande stadsdel, till min stora förvåning! Det bor många människor ute på öarna i de gamla kasernerna, så platsen är inte övergiven och öde, därav att man håller regelbunden båttrafik dit ut.

Den första burken som hittades var ”Länsi-Musta, Suomenlinna”, den har hela tre och en halv stjärna i terräng, vilket förvånade mig när jag hittade burken på en ganska lättillgänglig plats. Först trodde jag att man skulle ned i underjorden i bunkern, men det visade sig onödigt.

Utmed små stigar tog jag mig runt det stora bostadsområdet vid kasernerna och letade mig ut mot en liten fyrplats. Där letade jag mig fram till cachen ”Länsi-Musta II” som märkligt nog bara hade tre terrängstjärnor. Lite underligt eftersom den satt högt upp i en skylt, mer otillgänglig än den förra som hade en halv stjärna mer i rating.

Lyckligtvis hade tidigare burkjägare lämnat kvar en lång pinne, med den kunde jag nå burken, dra den ned utmed stolpen, logga och sedan skjuta upp burken till sin rätta höjd igen. Allt klarades av utan att någon kom fram och frågade efter mitt pass!

Jag misstänker att det inte är många av turisterna som besöker Sveaborg som hittar ut till denna del av fästningen. Att geocaching kan visa vägen fram till riktigt fina platser bevisades alltså ännu en gång.

Sveaborg var, liksom hela Finland, länge en del av det ryska imperiet. Det har givetvis satt sina spår inom fästningens murar. Högt över alla andra byggnader reser sig den ortodoxa kyrkans torn. Givetvis fanns där en cache, ”Suokin kirkko”. Sedan länge är kyrkan omgjord till en protestantisk anläggning, men kyrilliska bokstäver syns på monument och på den jättelika klockan, den största i Finland som står utanför kyrkan.

Cachen skulle vara en small, borde inte vara allt för svårt tänkte jag och började söka i de stora håligheter som fanns i fundamentet till klockan. Sedan lyfte jag blicken mot den pelare som syns innanför staketet. Det var bara att klättra över och logga! När jag hunnit omkring tio steg bort dyker de första asiatiska turisterna upp på platsen, där kan man tala om att ha varit ute i sista minuten! En ny färja hade anlänt och ombord på den började turistströmmen till fästningen ta fart. Tur att jag nu tagit den mest utsatta av fästningens cacher.

Turen fortsatte nu in mot centrum av den gamla svenska 1700-tals delen av Sveaborg. Min gps ledde mig där in i ett område som såg ut som en övervuxen trädgård med en mängd ”skorstenar”.

Djupt ned i skorstenen närmast i bild, vid gräsklipparen, hängde en stor burk! Den satt fast i en rejäl stållina och var faktiskt ganska tung. En riktigt kul cache att logga. Den fick en välförtjänt favoritpoäng, och det är jag inte ensam om att ha utdelat till denna cache, i skrivande stund har den faktiskt fått 45 poäng.

När jag var påväg mot nästa burk fick jag syn på något märkligt, en jättelik fågel!

Mugglare håller sannerligen på med många märkliga saker, han lär ju inte kunna plocka några cacher när han åker omkring med den där manicken! Det var bara att rycka på axlarna, sucka – mugglare – och gå vidare mot cachen, som skulle visa sig vara kanon!

Någonstans på den stora ryska kanonen skulle det sitta en cache, men var? Det visade sig att den var väl dold så det tog väl drygt tio minuter att hitta burken, efter att jag klättrat och krupit omkring på de mest besynnerliga ställen på och i denna stora pjäs. Men sökandet belönades med en burk.

Under nästan hela turen följde jag vallarna utmed havet. Det fanns mycket att se utmed vägen, blandat från olika epoker.

Det blev tyvärr en lite trist DNF på vägen, men jag hade bestämt mig för att inte söka längre än 15 minuter efter varje burk, när den tiden var ute gav jag mig iväg mot nästa burk. Det skulle visa sig bli lite av en utmaning, cachen som visserligen var kanon, var högt placerad i pipan på en kanon…

Jag kunde se cachen högt ovanför mitt huvud, inte ens om man sträckte ut armen i full längd gick det att nå upp. Vad gör man då? Plockar fram sin teleskopsstav ur fickan, fångar burken, loggar den och återplacerar den givetvis! När den var tillbaka i pipan och teleskopsstaven i min ficka dyker det upp ett par ryska turister, åter igen var cachen säkrad i sista ögonblicket.

Nu var det färdigjagat på Sveaborg, men på vägen mot båten passade jag på att titta på en finländsk ubåt som gjorde tjänst under kriget.

Åter hade jag tur med förbindelsen, den lilla ”vattenbussen”, en ganska ålderdomlig farkost, lade till vid bryggan när jag kom fram. Det var nu dags att åka in mot Salutorget i centrala Helsingfors för att ta itu med eftermiddagens caching i själva staden. Men mer om det kommer i ett eget inlägg!