Det har gått drygt femhundra år sedan Gustav Vasa åkte skidor och lekte i höet för att undgå ett gäng danska huligan turister… Fredagen den 1 juli var det dags för Ingabo, TMR68 och Hallén att följa i den bullrige monarkens fotspår och söka lådor med Hedemora som bas för vår utfärd. Det skulle bli en riktigt intensiv helg, med mängder av loggade burkar – så vänta er inte några länkar till cacher i detta inlägg, det har varit fullt upp enbart med att logga de 310 cacherna som vi hittade under helgen!
Vi startade vid 6-tiden på fredag morgon och åkte sedan utan uppehåll mot trakten av Örebro då det var dags för den första pausen, givetvis med tillhörande cache!
Vid nästa bensträckare fick vi offra en pinne vid en sten, det gav tydligen lycka då vi drabbades av endast ett fåtal DNF:er under turen!
Geocaching innebär att man får vistas i många olika typer av miljöer, bilden nedan symboliserar väl skogscachingen ganska väl!
Under en resa stöter man på många olika budskap, som till exempel detta…
I småorter och skogar i Västmanland och Dalarna finns det många historiska lämningar och monument. Givetvis träffar man på monument över Engelbrekt!
När vi närmade oss Hedemora märkte vi att något började hända med burkarna, man träffade på cacher som var mer än en burk under en sten, en cacher insåg man inte att det var cacher… Ta en titt på TMR68 när han begrundar skylten nedan, är detta en cache…?
Tittar man på baksidan, inser man efter en stund vad som behöver göras!
Efter ytterligare några cacher gav vi oss av mot vandrarhemmet som skulle bli vår bas under två nätter. Därefter gick färden mot ett närbeläget, och i hela Hedemora med omnejd berömt gatukök.
På baksidan av detta gatukök tog Ingabo sin 10 000:e cache, men det har redan visats på film så här kommer istället några bilder från det hejdlösa firandet som följde med korv och mos samt en bubblande (alkoholfri) dryck som TMR68 och jag erövrat i samband med en FTF-jakt. Ingabo såg överraskad men nöjd ut under firandet!
Men bakom ryggen lurade fåglarna på att ta över!
När korven var avnjuten och fåglarna övertagit vårt bord rullade vi mot kvällens huvudaktivitet, powertrailen utmed Dalälven på 108 burkar! Bakvända som vi är tog vi oss an serien från cache #108. Svedjan som lagt ut serien har många riktigt bra och speciella cacher i Hedemora trakten, och bland de första cacherna vi hittade fanns en hel del överraskningar som vi inte väntat oss.
Vi träffade på skyltar, plankor och takpannor som visade sig vara loggböcker. Dessutom fick man se upp, cacherna kunde vara en etta i terräng men ändå befinna sig högt upp i luften. När Svedjan är i farten vet man aldrig vad som händer!
Men större delen av denna powertrail var ändå som PT-leder brukar vara, micro i vägräcke eller stolpe, eller i bland i en buske.
Burkjakten fortsatte timme ut och timme in, men vi hade klarat av hela serien före midnatt, trots att vi började först omkring klockan sju på kvällen. Vi fortsatte sedan burkjakten ytterligare någon timme innan vi återvände till vandrarhemmet för lite välbehövlig vila.
Dag två i Dalarna
När vi ätit vår medhavda frukost, och jag fått kaffe (de andra två drack någon form av färgat vatten…), gav vi oss åter ut på Hedemoras gator, bland annat för att söka upp delsteg till en multi, finalen på den tog vi först under dag tre.
Det blev även jakt i Hedemoras många parker, i en av de större träffade vi åter på Svedjan klurigheter.
Vår plan var denna dag att ta oss mot Falun, men det skulle visa sig att den planen var endast ett politiskt löfte som förvandlades till en målsättning och senare endast omtalades som ett högtflygande teoretiskt mål som utvecklades till ett rått skämt. Med andra ord, det var så mycket burkar på vägen att vi aldrig kom till Falun!
Under vår rundtur kom vi att gång på gång träffa cacharna MyrHammar, det slutade med att vi slog följe under flera timmar! Roligt att träffa nya jägare.
Säter – en intern historia!
Säter är en ort bekant för sitt stora mentalsjukhus, en passande plats för en grupp geocachare att besöka kanske några snedvridna mugglare tycker!
Anledningen till vårt besök var att hitta några burkar inom både det aktiva sjukhusområdet och det nedlagda området med tydlig UE känsla. Vi började med en burk som ledde till en stor gårdsplan framför huvudingången till Skönvik.
Snart var hela vårat gäng innanför väggarna, därefter gick vi under jord!
Detta var minst sagt en annorlunda cache, som krävde både finurlighet och ett lite mod. Vi undgick att träffa folket i de vita rockarna, då hade vi väl blivit kvar där på obestämd tid, eller var det så att vi träffade personalen och sedan tvingades fly? Ja vad tror ni?
Men inte gav vi oss iväg från området efter den framgångsrika flykten, istället utforskades omgivningarna.
Med ljudet av sirener ringande i våra öron flydde vi till slut sjukhusområdet och gav oss ut på en tur runt en golfbana, där det trevligt nog fanns gott om lämningar från medeltida och tidigmoderna järnframställningsplatser. Dessutom gick vi en sträcka på en medeltidaväg, något jag alltid ger extra krydda åt geocachingen.
Dagen gick fort och vårt cachande var intensivt, snabbt närmade vi oss 100 loggar denna dag. I skymningen blev det en del loggar utmed de stora vägarna, det innebar även ett normalt geocachingbeteende…
Dag 3, hemresa
Dagarna går fort, som alla vet, och snart var det söndag. Dags att packa ryggsäcken och resa tillbaka mot Göteborg. Vi startade vid 9-tiden och hemma var vi inte förrän närmare midnatt. Det skulle bli en lång och intensiv cachingdag, om än med längre och längre luckor ju närmare vi kom Västkusten. Vår resväg från Hedemora gick över Sala och i riktning mot Västerås, det var på den sträckan flest burkar loggades.
Men, det är inte bara burkar som man kan hitta ute i naturen. Det finns faktiskt något som kan mäta sig med platsburkar, jag skulle nästan vilja hävda, överträffar plastburkar. Det är när man ser att det lyser rött på marken av små bär, smultron.
Nu närmade vi oss Sala, en ort rik på gruvhistoria. Där finns också, om än långt tillbaka i tiden, en del släktrötter till Hallén. Men i detta ressällskap fick man akta sig för att tala för mycket om historia, då riskerade man ju att bli kallad mugglare. Men jag tror i själva verket att mina kompanjoner ändå var intresserade.
Det riktiga ”schachtet” var mycket större.
Vid detta imponerande schakt fanns även en Earthcache, trevligt nog.
En bit längre bort fanns även en virtuell cache, än så långe är dessa sällsynta i Sverige. Då är det kul att logga cachetypen, men man kan frukta vad som händer när det åter blir möjligt att lägga ut virtuella.
Efter Sala blev det bara några få stopp innan vi åter var hemma i våra respektive cachingbaser efter en galen men rolig geocachinghelg.
Halléns Geocachingäventyr 