The busy day – 12 cachetyper på en dag!

Så var det då dags… Följ med på ett äventyr som sträcker sig över ett dygn, två länder och tolv cachetyper!

I ”utvecklade” geocachingstäder finns oftast tillgång till ganska många cachetyper. Webcam och virtuella kan dock vara lite svåra att hitta i till exempel Sverige. Men traditionella, multis, mysteries, Earth Caches, Wherigo brukar inte vara några problem, Letterboxcacher har länge varit ovanliga i länder som Sverige, men har på senare tid blivit lite vanligare. Att kombinera dessa med ett event och kanske ett citoevent är ibland möjligt. Men vill man ha ännu fler cachetyper på en dag ökar svårigheten rejält, då krävs ett Megaevent och sedan de svåråtkomliga Maze och/eller HQ cacherna! Inte ens en stad som Seattle kan erbjuda allt som behövs för den som vill erövra riktigt många cachetyper på en dag. Det krävdes därför mycket planering och många övervägande inför starten av vår ”busy day”!

Vårt första mål för dagen var ”100 Stars Challenge”. Några minuter före midnatt rullade geomobilen genom ett villaområdes gator. Vi parkerade en bit från entrén till det park/naturområde som vi skulle besöka. Grönområden är nämligen inte öppna nattetid, även om de inte är låsta finns det skyltar som anger ”öppettiderna”, därför vill man inte visa att man är i området genom att parkera på den officiella parkeringen! Vi lämnade bilen och gick in i den mörka ”skogen” med strikt ljusdisciplin. Tio minuter in på det nya dygnet hade vi hittat och loggat dagens första cachetyp – mystery – en challenge cache dessutom som kräver att man under en dag tagit cacher värda minst 100 stjärnor (T + D). Eftersom det talas om att göra Challenger cacher till en egen cachetyp så plockade vi även en ”vanlig” mystery ”Billy Swift” senare under dagen. För att gardera oss tog vi även en mystery-chirp-cache, ”Heard A Bird ?” ifall även den typen skulle få sin egen icon!

Dagens traditionella cache togs inte långtifrån challengercachen. Nära entrén till grönområdet låg ”Intel Inside”, den hittades efter ett kortvarigt letande i buskarna. Därefter var det inte långt till bilen och vi gav oss iväg utan att ha blivit upptäckta!

Multicachen för dagen blev ”Bird Haven”. Åter fick vi smyga omkring i en park/grönområde, första steget hittades snabbt och det var inte långt till finalen. Den var dock lite lurig då behållaren var snyggt utformad och smälte samman med omgivningen, mörkret ökade givetvis svårighetsgraden! Men för att vara en multi var cachen snabbt avklarad, så som man vill ha det när man jagar statistiska mål.

Mitt i ett villaområde ligger det en stor sten med en Earth Cache, ”Wedgwood Erratic”. Det var inte några svårare frågor att besvara, det gällde bara att få till någorlunda foton i den mörka natten!

”Kalakala Kid Kache” var lite svårare än vad vi väntat oss. Åter kom vi till en liten park/lekpark i den svarta natten. När vi stormar in i området upptäcker vi att det sitter några på en bänk…. Det två männen som satt och samtalade blev nog lika överraskade över vårt besök! Men de var mycket trevliga och hjälpte faktiskt till i vår jakt. Tillslut insåg vi var den lilla bilden fanns som man skulle hitta för att få logga denna virtuella. Ett flitigt nattfotograferande tog vid innan vi lämnade platsen.

I vårt närområde fanns en snabbt avklarad letterboxcache, ”Yugi-Oh Letterbox”. Finalkoordinaterna fanns utsatta i cachebeskrivningen så det var bara att gå rakt på, ja nästan. Slutsteget låg uppe i en sluttning som var ganska brant och besvärlig i nattmörkret.

Nu närmade sig klockan tre på natten och vi åkte tillbaka till vårt hotell för att få några timmars vila. Det blev inte mycket av den varan då vi var tvungna att äta frukost direkt när matsalen öppnade 6.30, jag sov endast lite över en timma denna natt!

Omedelbart efter frukost gav vi oss på jakt efter nästa cachetyp, en webcam ”SR 520: NE 51st St.”, här behövde vi hjälp från någon vid en dator som kunde ”ta bilden”, några Stockholmsalternativ prövades utan framgång, men när jag ringde connyivar kom räddningen. Han kunde vara på plats vid datorn inom några minuter. Oftast brukar dessa webcam cacher vara lätta att plocka, men här höjdes svårigheten av att man fick ta sig ned genom eländiga taggiga snår mot en motorväg och ställa sig i kanten av den för att bli fotograferad!

Dagens Wherigo-cache blev ”CITO Wherigo”. Den utspelar sig i en park där man skall städa området från virtuellt skräp. Det är en ganska begränsad yta som skall städas, när man sedan har rensat några sektorer från papperstallrikar och TV-apparater får man koordinaterna till en plastburk (som dock skall ligga kvar på sin plats!). Det gick oväntat snabbt och problemfritt att genomföra detta spel, som tur var. Nu raskt vidare mot nästa cachetyp!

Här fanns det inte någon risk för en DNF! Vi skulle hålla i vårt eget event ”Meet and greet Swedes – lunch near SeaTac!”, på Denny’s omedelbart intill flygplatsen. Vi anlände en kvart före starttid och gick in för att beställ oss lite hamburgare. Efter en liten stund började det dyka upp geocachare från alla håll! En bit in i eventet kom även superkändisen Moun10bike som utlovat. Det blev ett riktigt kul event!

Vi avrundade eventet och åkte den korta biten mot flygplatsen. Där ställdes hyrbilen på parkeringen, större väskor lämnades in på förvaringen och vi checkade in på flyget som skulle ta oss mot Kanada – Calgary där den vilda jakten på cachetyper skulle fortsätta.

När vi landat i Calgary hämtade vi ut en hyrbil och lämnade storstaden för att ta oss mot den lilla orten Three Hills med lite över 3 000 invånare, dit nu över 500 geocachare anlänt! Efter att ha varit de kuperade delarna i västra USA var det fantastiskt att se hur platt ett landskap kan vara. Visserligen var vi på nästan 1 000 meter över havet, men det fanns knappt en uppförsbacke, än mindre några kurvor på vägarna. När sådana förekom fanns det stora varningsskyltar. Vi misstänker även att det måste ha varit några specialister bland vägbyggarna som fick tillkallas vid så extrema händelser som byggandet av en kurva.

Detta CITO event, ”CITO, With A BAD Twist” fungerade lite annorlunda än tidigare cito man varit med på. Det gick att utföra cito där man råkade vara under dagen, ta en bild, och på så sätt logga eventet! Vårt största problem var att hitta skräp. Det var påtagligt mycket renare i Seattle och Calgary än vad det är i Sverige, den lilla orten Three Hills där CITO eventet hölls, skall vi inte tala om – inget skräp på gatorna alls! Vi fick ta vårt eget skräp för att ha något att slänga i tunnorna! Men det var helt i sin ordning enligt arrangörerna så den loggen var säkrad.

När vi anlände till Three Hills låg tältområdet öde, alla hade församlats i idrottshallen för dagens dos av underhållning inom ramen för ”Best of the Bad Mega Event (WestCan1)”. Vi gick också dit, lagom till att man höll på att räkna upp vilka regioner / länder som var närvarande. Från scenen kom då fråga var vi kom ifrån? – Sweden – jubel och applåder fick vi från flera hundra församlade geocachare! Vilket mottagande – och det var ändå bara början på den överväldigande vänlighet som kanadensarna visade oss.

Dagens 12:e cachetyp verkade inte vara möjlig att uppnå… ”GPS Adventures Canada – Three Hills, Alberta” hade nämligen stängt innan vi nådde fram! Alla var nog lite deppiga över detta, inte nog med att A.P.E cachen hade arkiverats innan vårt besök, nu skulle vi inte heller få labyrinten. Men då träffade vi en av arrangörerna, Westrock-Bob, när han hörde om vårt mål och om hur nära vi var tog han med oss bakom scenen i idrottshallen, där låg den stora labyrinten. Vi fick en privat visning av utställningen – vilken LYX!

Vad är då GPS Adventures? Jag måste säga att jag hade en ganska vag bild av vad som väntade. Min föreställning gick ut på att det var en utställning som man skulle gå omkring i, sedan signera en loggbok givetvis. Så var det också, men lite bättre än så! Man fick ett startkort i handen sedan skulle man gå runt i labyrinten och hitta gömda burkar… Sånt har man ju gjort förr! I varje burk fanns en bild som skulle stämma med startkortet, det fanns sedan en tom ruta under varje bild, där skulle man skrapa fram en bild med hjälp av ett verktyg som fanns nära den hittade burken, då framträdde en siffra. När man slutligen hade alla siffror gick man till ett antal skåp med digitallås som fanns utanför labyrinten. Där skulle man sedan leta upp rätt låda, med samma symbol som på startkortet, slå in koden och öppna lådan. Där fick man då det sista lösenordet, det skulle skrivas in tillsammans med namn, adress och telefonnummer. Korten skulle nämligen användas i en utlottning, det återstår att se om någon av oss har fått något pris! Kortet var även kvittot på att man genomfört utmaningen och fick lov att logga i loggboken.

Här kommer en liten film som ger något av den sanna GPS Adventures känslan!

Efter turen i labyrinten fick vi våra rum. Egentligen ingick inte lakan och kuddar men efter ett samtal från Westrock-Bob så kom en vagn med allt man kan önska sig, till och med tvål och handdukar. Därmed slapp vi blöta ned våra egna som vi hade med oss, alltid skönt att slippa blöta handdukar i packningen. Därefter gick vi ut och åt middag tillsammans med Westrock-Bob, han ordnade så att restaurangen höll öppet lite längre så vi fick äta i lugn och ro.

När vi var mer än mätta tog vi oss åter mot eventplatsen för ett kort besök på kvällseventet ”A BAD Night – Geocoin Event”.

Det var mer en pinne i statistiken för oss då vi inte hade några planer på att byta/köpa coins, vi stannade omkring en kvart innan det var dags att gå ut på Three Hills gator på jakt efter burkar! Det blev caching till väl över midnatt och jag kan villigt erkänna att jag var helt slut, sömnbristen började göra sig gällande och jag gick framåt men stora delar av kroppen hade somnat!

När vi väl kom i säng kunde man njuta av vetskapen att vi uppnått vårat mål och haft en otroligt trevlig dag!