Äntligen lördag, dags att jaga burk! Det blev ett förmiddagståg ut mot Lerum idag, många härliga cacher fanns det på listan. Jag klev av pendeltåget vis Aspen och gick mot ”Gårdar & Hus i Lerum 19, Skogshyddan”, jag kom nere på en äldre banvall som var sprängd genom berget, en riktigt dramatisk ravin att gå igenom. När jag var nere i klyftans djup insåg jag att cachen låg någon nivå högre upp! Typiskt, dessutom började det mörkna, var det kväll redan? Tunga regndroppar började falla. Det blev till att snabbt plocka fram jackan.
Därefter hittade jag en liten cachingstig mot toppen och där nådda jag fram till en gräsbevuxen väg, som faktiskt är den äldsta banvallen för järnvägen mellan Stockholm och Göteborg.

Innan det var järnväg var denna väg faktiskt en landsväg, det hände då och då när järnvägarna byggdes ut att man lade rälsen på äldre (välbyggda) landsvägar.
När jag väl nått rätt nivå dröjde det inte länge innan burken var hittad. Men nu hörde jag ett avlägset muller, och det var inte tåget… Men jag prövade att gå vidare mot ”Gårdar & Hus i Lerum 21, Järnvägsraset”, järnvägstemat fortsatte alltså. Där inträffade ett fruktansvärt ras den 14 juni 1913.
Även denna dag utspelade sig dramatik på platsen. När jag loggat och skulle återplacera burken blev det plötsligt mycket ljust och det kom en smäll så jag trodde trumhinnorna skulle ge vika. Sedan en smäll till och åter lika ljust, hela området osade av svavel. Blixten hade slagit ned i närheten, kanske på järnvägen. Att blixtarna ljungar brukar man säga, detta är bra beskrivning av hur det var på platsen. Jag vågade inte gå upp på vägen igen och exponera mig för de ilskan gudarnas eld, höll mig istället ihop krupen invid berget i nästan tjugo minuter tills det värsta hade passerat. Sedan tog jag mig bort mot pendeltågsstationen och återvände till cachingbasen, dyvåt efter att ha hamnat mitt i det värsta åskregnet. Det var helt enkelt inte läge att fortsätta denna dag, synd då jag hade bortåt 17 cacher på listan. Men det går fler tåg till Lerum…

Läste alldeles nyss loggarna i mailen och insåg att du hade hamnat mitt i åskan. Trodde inte att en så kort tur skulle bli ett blogginlägg men det var en travlig överraskning eftersom jag följer dig på bloggen hyftsat regelbundet.
Nu har den dragit vidare pch du är ju givetvis välkommen att återvända till Lerum. Antar att du sprang till tåget annars hade det kunnat bli en logg till på Aspens Hållplats.
Den väg som du fotograferat är en gammal sträckning av gamla landsvägen mellan Göteborg och Stockholm och järnvägen har aldrig gått exakt där. Vägen är mycket bekant för mig eftersom jag växte upp alldeles i närheten. Den gamla sträckningen av västra stambanan, d v s järnvägen, låg i stället närmare sjön där det idag är en grusväg, även den insprängd i berget. Innan raset 1913 gick alltså järnvägen nedanför den väg du fotat. Efter raset byggdes järnvägstunneln som du åkte igenom när du tog lokaltåget ut mot Lerum och Aspens station.
På lantmäteriets hemsida finns historiska kartor, där man kan se hur det har sett ut en gång.
Tack för info!