Regnmolnen hängde tunga över Göteborg, det blåste ordentligt, men ingen åska hördes. Vilket område skulle få besök av Hallén idag, vilka burkar skulle drabbas av loggar? Ett försök till med att åka till Lerum? Nej – det fick bli något mer närliggande idag. Kanske en tur och rensa bort den nya retsamma hebb-burken från kartan? Ja – det var lockande! Ryggsäck packades och kängor drogs på, sedan ut på tur genom skogen.
I raskt takt fortsatte jag genom Delsjöområdet. Ganska snart passerades Bengtstorpet.
Via genvägen över Delsjöns golfbana tog jag mig mot Kung Rings grav (en hällkista) och Kolerakyrkogården, där finns som många av er säkert vet en burk dold, men först måste man lösa mysteriet. När jag är i höjd med Kolerakyrkogården ser jag något komma i hög fart nedför berget, rakt genom snåren. Det var inte någon tvekan om vilken varelse det var som kunde hålla det tempot genom terrängen – skogens härskare! Det som lockade var trädgårdarna vid Kallebäcks lider. Jag ryckte fram kameran och förflyttade mig till ”skottläge”.
Jag hade bara min lilla Olympus Tough, men den har gång på gång tjänat mig väl under mina turer! Riktigt kul att kunna fånga älgen mitt i hoppet, på sin väg in i trädgården där bordet var dukat! Älgen klev iväg mot träden för att äta, men så vände den sig om och tittade rakt på mig.
Älgen ställdes nu inför ett delikat problem, hon insåg att Hallén iakttog verksamheten i trädgården. Vad skulle hända nu, skulle hon ringa polisen, attackera eller fly? Det blev det senare, ett vigt skutt in i nästa trädgård för att undgå att bli loggad av Hallén! Det vore väl förövrigt en värdig utmaning – logga en älg genom att signera dess bakben!
Jag har inte ringt GP och berättat om händelsen! I veckan dök det upp som en braskande nyhet att en joggare träffat på en älg på joggingspåret i Skatås. Hon hade fått gömma sig för den nyfikna älgen… en stackars fjolårskalv som var ute på äventyr. Efter denna händelse vågade hon inte längre ta med barnen ut i skogen, skrev tidningen! Mycket märkligt, det är väl just det hon skulle göra. Man skall väl inte beröva barnen möjligheten att se skogens djur i sin rätta miljö, det är ju en underbar upplevelse.
Det var med stor tillfredsställelse som jag gick vidare på min vandring.
Mitt sikte var nu inställt på ”Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid”, av hebb. Hur det var med bollspelet förr jämfört med idag har jag inte den blekaste aning om då jag inte ägnar mig åt att titta på mugglaraktviteter = misshandel av boll…! Men jag kan däremot komma med en synpunkt när det gäller terrängen som hebb hade problem med att bestämma nivån på när det gäller antalet stjärnor, denna har 3,5, kanske kan man sänka den något. Jag hade nog satt en två på den, men men, det är som hebb själv skriver mycket beroende på person. Jag tog vägen upp till toppen , gjorde en Garminsväng, innan det var dags att skutta ned några meter, rakt på cachen. Vid burken satte jag upp foten mot berget, då gav mossa och jord vika under fötterna, det blev till ett annat angreppssätt och burken var säkrad.
Nedför berget var lurigare än upp i all lös jord och blöta löv, men direkt problematiskt var det inte, en tvåa alltså i terräng!
Nästa mål låg redan inställt i min GPS, ”Äppeludden (The apple cape)”. Jag följde Bohusleden en bit för att nå fram till cachen. Det var ganska lugnt och stilla på leden och inte en människa (eller älg) syntes till ute på udden så denna micro kunde plockas och loggas utan minsta problem.
Efter att ha vandrat i skogsmark något över en timma var det nu dags att söka sig ut på asfalten för att via Kvarnbyn nå fram till ”Mölndal C”. Här hamnade jag på avvägar och fick göra en liten kringgående rörelse för att hitta fram till cachen.
När jag hittat vägen in på parkeringsdäckets högsta plan tog det inte lång tid att leta fram burken, det fanns inte heller många mugglare som kunde störa mitt sökande.
Vandringen gick nu i riktning mot Göteborg igen, men först skulle jag ta mig an ”Lackarebäcksbron”. En plats jag besökt förr, men då misslyckats med att hitta cachen. Då trodde jag att det var en riktigt svår cache och sökte på fel sätt. Men nu hade jag fått veta att den inte var så svår… men ändå tog det en stund att lokalisera burken.
”Stoned, the reviewed edition” var nästa cache på listan. Cacheägaren hade önskat att placera den på toppen av konstverket, men det gillades inte av reviewers, något jag kan hålla med om. Det är inte lämpligt att klättra på ”konstverk” på allmän plats, dessutom hade jag bättre förutsättningar att logga den som den nu har blivit placerad.
Innan vandringen avslutades loggades ”Das Auto” som jag otroligt nog lyckades missa vid mitt senaste besök, då fick jag nolla nere vid ån, idag vid rätt plats, tänk att det skall betyda så mycket! Efter ganska mycket letande och ett samtal till en livlina hittades även ”Helmutsro”, senast jag var där blev jag attackerad av ilskna fåglar, idag var jag bara usel på att leta!
En lång rad ”problem” cacher hade åtgärdats under dagens vandring, ingen powercaching, men jag måste säga att det var ett tillfredsställande resultat som kryddades med fina naturupplevelser under den 21,8 kilometer långa turen. Nu är man stärkt inför den kommande arbetsveckan.
Halléns Geocachingäventyr 