Bergslagsäventyr

Även denna helg har det varit ordentligt med burkjakt på programmet. Efter den framgångsrika FTF-jakten i fredags begav jag mig mot samlingspunkten där Ingabo, Peg54321 och jsson anslöt. En stund stund senare plockades TMR68 upp utmed vägen. Vi hade en bil packad med geocachare alltså, ganska trångt om man hamnade baksätet…!

Målet för helgens resa var Örebroområdet och Kilsbergens långa trail! Resan upp tog drygt fyra timmar och vi stannade bara för några enstaka bensträckare kombinerat med lite caching. Målet, Kilsbergens konferens, stugor och hotell nåddes strax före nio på kvällen. Då var det inte någon som ville ge sig ut på mer caching utan fyra personer inkvarterades i en campingstuga, jag hade ”offrat” mig och tagit ett hotellrum. Ett speciellt stort offer var det dock inte, härligt med ett eget rum, helt i Halléns smak. När jag ställt in den lätta packningen på rummet tog jag mig ned mot stugan som låg ute i den mörka natten, under min promenad dit upptäckte jag några figurer i mörkret, kunde det vara björnar (nej, sådana finns väl bara i Lerum…), det var något långt värre – TROLL!!

När solen bröt den mörka Bergslagsnatten gjorde vi oss redo att bege oss ut på äventyr. Huvudmålet för dagen var att logga burkarna i den stora KCS serie – ”Kilsbergen Caching Series” . Tio burkar i sektioner från A till J ger en rejäl mängd utmed denna power trail. Den ligger utmed bilvägar, men flertalet av vägarna är riktigt små och det var inte många bilar man mötte, skönt, då det var möjligt att promenera en del av sträckorna. Att enbart hoppa in och ut ur en bil blir lite väl enformigt. Vi loggade väl över 140 burkar under vår helg, att berätta om dem alla skulle vara lite tidsödande och inte speciellt intressant läsning, framförallt som mitt eget minne av vissa av gömmorna redan har hunnit att bli ganska suddigt!

Istället hade jag tänkt att berätta lite närmare om de cacher som av en eller annan anledning satt sig fast i mitt minne. Vi utgick från campinganläggningen och började nästan mitt på trailen och sökte oss från C sträckan i riktning mot A.

När vi sökte efter cachen ”KCS-C09: A hiking trail” trodde vi knappt att placeringen var möjlig. Men med gemensamma krafter lyckades Hallén och Peg54321 vända på ett ”hinder” och se där var ju en burk! Vi insåg nu att detta inte var en riktigt normal power-trail, det fanns inte minsta likhet med de kring Halmastad, det krävdes betydligt mycket mer tid för varje burk.

Dagens höjdpunkt när det gäller naturupplevelser kom vid ”KCS-C06: Geting”, när vi klev ur bilen utropade Ingabo – Titta på älgen! Vi hade en älgko på ena sidan och en bit upp på andra sidan vägen en kalv. De båda djuren stod och tittade på oss, men bestämde sig ganska snart för att detta kunde vara farligt och de flydde åt var sitt håll. Man kan väl förstå älgarnas reaktion, en hotfull grupp geocachare måste vara värre än alla Bergslagens jägare tillsammans. Geocachare har ju för vana att sätta fast brickor på djur och sedan lägga ned dem i lådor – ett öde värre än döden tänkte älgarna och flydde till säkrare trakter.

Cachen ”KCS-C04: Hundskall” vållade problem, det var först när jag förklarade vad innebörden var av cachenamnet som gruppen hittade burken.

En del av cacherna hade en oväntat påkostad cachebeskrivning, långt bättre än på andra trails jag har varit på. Ett exempel på detta är ”KCS-B10: Urban Geocacher”. Ett intressant inlägg kring hur den urbana cacharen ser ut. Som inbiten urban burkjägare måste jag givetvis analysera denna cache extra noga.

Vi börjar uppifrån, solglasögon – ja det kan man ibland använda men inte speciellt ofta. En ”caching hat” använder vissa, men vanligare är nog någon form av keps. Ryggsäck har man oftast för att få med allt som behövs under geo-promenaden. Rep, en mindre vanlig detalj hos den urbane cacharen, men det förekommer givetvis ibland. Kompassen på figuren ovan känns föråldrad då han faktiskt har en gps, även den känns lite gammal. Vad en Caching Watch är, vet jag inte, men det kanske någon läsare kan upplysa om! Mannen på bilden bär dessutom på utskrifter av cachesidor. Även det tillhör en gången tid då flertalet idag cachar utan papper. Klädseln hos vår exempelcachare verkar inte helt välanpassad inför ett seriöst cachingföretag, ljusa byxor skulle jag inte rekommendera. Men ”all-terrain caching boots” är ett bra val.

På cachingsidan ges ytterligare lite förslag på hur man kan undvika att upptäckas av mugglare under cachingturen. (Mina kommentarer inom parentes)

• Ha en kamera med dig. Om det finns människor runt omkring, låtsas att ta närbilder. Makrofotografering kräver alltid att hamna i konstiga positioner, liksom i jakten efter en microcache. (Den perfekta avledande manövern, använder den ofta för att helt utan upptäckt kunna avsöka ett område. Det är allmänt accepterat att fotografer kan göra allt möjligt underligt. Det är enkelt och fantastiskt effektivt i alla miljöer!)
• Vissa använder en gul väst och ett anteckningsblock för att se officiella ut, och därför mindre benägna att granskning. Någon som ser officiell ut drar inte till sig omgivningens blickar i jämförelse med en person som endast planlöst irrar runt. (En gul väst skulle jag aldrig använda, det skulle ju förstöra min ”look”!)
• Kikare och fågelbok är också en bra förklädnad – du kan alltid låtsas vara fågelskådare. En fågelskådare kommer att hänga runt på samma plats ett tag, tittar på fåglar, medan mugglarna försvinner bort från cachen. (Denna möjlighet har jag inte funderat över, men planen skulle nog spricka på min dåliga kunskap om fåglar ifall någon skulle inleda ett samtal. En gång har jag dock använt mig av en täckmantel som inventerare av fornminnen – det kan jag få att låta trovärdigt då jag faktiskt har viss utbildning i den typen av inventering, det är nog nyckeln, att låtsas göra något man faktiskt kan få att se trovärdigt ut!)
• Låtsas att prata i telefon är ett bra sätt att vandra runt, och de allra flesta kommer att lämna dig i fred. (Detta knep har jag flitigt använt i urbana miljöer, med stor framgång)

Hur ser Hallén då ut när han är på jakt? De som är flitiga besökare på bloggen vet nog redan svaret, men här kommer en påminnelse – kanske en idolbild…?

Den största cachen på trailen var ”KCS-A08: 21000×1500000”, verkligen en large, men den kommer nog att få svåra problem med vatten, inte den mest vattentäta typen av låda.

Vid cachen ”KCS-B06: Det var en gång” fick vi se en av de märkligaste kombinationerna av jordbruksmaskiner och växande träd jag någonsin sett! Bilderna nedan talar sitt tydliga språk.

Som jag nämnde gick trailen på lugna småvägar, men det fanns hus utmed vägen och vid ”KCS-A03: Miniravin” fick en äldre kvinna syn på oss. Det kanske såg märkligt ut när fem personer hoppade ur en bil och började rota i alla möjliga vinklar och vrår kring den lilla ravinen! Hon kom fram och började prata, det visade sig att hon trodde att vi antingen var poliser eller vargjägare! Men vi kunde lugna henne, det pågick inget farligt på palatsen, och hon gick nöjd hem. Detta är också ett sätt att klara av fredliga mugglare.

Nu var vi nära slutet av A-serien. När den var avklarad drog vi ut på lite vandring, äntligen skulle jag vilja säga, att enbart bilcacha är ganska tröttande. Vi började med en liten tur på Bergslagsleden och letade upp ”Bergslagsleden Etapp 9 – Lövnäsberget”.

Därefter tog vi oss in i vildmarken, genom en fantastisk dalgång som ledde fram till ”Trollgrytan”.

Trollgrytan är alltså en jättegryta som formats i en dalgång som även den är en istidsskapelse. Man tyckte sig se troll överallt mellan träden, eller vänta, det var nog Ingabo – men har han verkligen en en lurvig svans….

Slutligen kom vi längst in i dalgången och kunde där ställa upp oss för fotografering, alltså dags för resans första Earth Cache.

På väg ut ur dalgången var vyerna ibland riktigt vackra.

När vi förflyttat oss ut ur dalen tog vi oss mot nästa cache, även det en ”jordburk”, ”Shingle beach in Kilsbergen”, en uråldrig strand.

När denna cache var avklarad tog vi oss åter mot campingstugan för lite lunch, sedan fortsatte jakten! Under turen stötte vi på ytterligare en hel del kreativa gömmor, PET-rör vid elanläggningar tillhörde som tur var undantagen i denna långa serie.

Vid ”KCS-G06: Ten-four Good Buddy!” stötte vi på en grupp lokala geocachare, bland andra Kyoukio, mycket trevligt att träffas! Med vår styrka på plats fortsatte sökandet och det blev slutligen TMR68 som hittade burken. Därefter utbyttes en del erfarenheter kring trailens många burkar.

Nu började det bli sent på eftermiddagen och mörkret sänkte sig över skogen och vägarna. Men man kunde ändå röra sig fritt, området var öde, de sträckor jag gick kom inte ett enda fordon. Det är en märklig upplevelse för en stadsbo som jag att gå i månens sken med släckt ficklampa mitt på vägen genom skogen utan störande trafikljud.

Vi fortsatte jakten fram till strax efter niotiden på kvällen. Då var hela trailen loggad, så när som på de cacher som ingen hittat på grund av besynnerliga koordinater. Vi fick dessutom några bonusburkar på vägen tillbaka till vårt boende.

Söndag morgon innebar också början på hemresan, men först skulle givetvis några burkar loggas! Vi började med att rensa berget ovanför stället när vi haft vår nattlogi.

Det blev ännu en Earth Cache loggad…

Vår hemväg gick via ganska många burkar och serier i Örebrotrakten. Det finns ett trevligt och varierat bestånd av burkar som gör det kul att cacha!

Vi lämnade Örebrotrakten ganska sent och var tillbaka i Göteborg vid halv tio tiden på söndagen, trötta men nöjda efter ännu en framgångsrik geo-resa!

Slutligen vill jag inte undanhålla er resans roligaste skyltar!