Linus på Linjen är kanske en figur som är bekant för många av bloggens läsare, men hur är det med Hallén på stigen? Det finns kännare av arten Hallén som tycks hävda att Hallén och stigar inte går så bra ihop. Idag så skulle det dock visa sig att Hallén kan och vågar använda sig av stigar!
Idag skulle jag följa i spåren av Sveriges mest välklädde skogscachare, utmed serien av burkar ute i Jonsered, kallad stigen. Det är en serie på tio burkar med en bonus. Jag hade mina funderingar kring i vilken ordning som cacherna skulle plockas. Folk som kör bil verkar ha tagit turen i nummerordning, det verkade därmed lämpligt att göra tvärt om! Det skulle också visa sig vara en helt riktig strategi för en kollektivåkare/vandrare.
Efter en rask promenad ned till Sävenäs station tog jag 8.21 tåget mot Jonsered.
Det tar inte många minuter att nå målområdet med pendeln, därefter var det bara kängornas tramp mot marken som gällde, högsta möjliga fart de dryga tre kilometerna till första burken. Vägen dit gick först genom ett öppet jordbrukslandskap i en dalgång upp mot höjderna.
När jag nått i höjde med det vita och röda huset längst bort i bilden fick jag se ett mycket stort djur röra sig över fältet intill husen, det var en älgtjur av den större modellen. Han fick syn på mig och försvann med ett skutt över en hägnad och försvann in i skogen innan jag hann få upp kameran, men det var en mycket fin naturupplevelse att inleda vandringen med! Jag får öva på att ta sådana kliv, då kan man tala om älgkliv! Varje gång man ser dess stora djur blir jag lika imponerad över deras förmåga att fullständigt smälta in i miljön och försvinna framför ögonen på iakttagaren – något som verkligen är en god förebild för varje diskret geocachare!
Nu var det dags att ta sig in på Bohusleden, det började med lera och mängder av vatten. Det var inte helt lätt att ta sig fram, trots ordentliga skodon. ”Stigen#10 Den Långa Spången” inledde mitt loggande denna förmiddag, som namnet på cachen avslöjar ligger den vid/under en spång, dessa var förrädiska efter allt regnande, dessutom fanns en del löv på spängerna. Det gällde att ta myrsteg på många ställen! Det var en lätthittad burk, snyggt placerad. Dagens första signatur satt i boken och jag kunde fortsätta min vandring.
Något hundratal meter längre bort nådde jag ”Stigen#9 Den Gamla Handelsboden”, som verkligen är något för den händige! Efter ett varv runt ”ruinen” kunde burken plockas fram.
”Stigen#8 Myren” gav mig lite problem, inte med burken men med min gps som ansåg att jag skulle gå ytterligare 20 meter ut i våtmarken, men den ändrade sig i sista stund och jag letade där min geo-instinkt ansåg att burken skulle vara, och det visade sig stämma. Jag kan mycket väl tänka mig att hebb kommer att lägga ut en burk i den riktigt blöta marken nedanför!
En kort avstickare från leden behövdes för att nå ”Stigen#7 Lilla Passet Öster”, det var en riktigt snygg och lite oväntad burk som hittades. Men det fanns inte någon tid att sitta och titta på roliga burkar, här gällde det att ta sig vidare. Målet som nu var inställt på min gps var ”Stigen#6 Gärdesgården”. På denna plats har det legat en gård (torp?) berättar cachebeskrivningen. Givetvis gick jag bort till jordkällaren, men borde egentligen inte cache ha legat där inne….? Jag har gjort några försök att lokalisera platsen på historiska kartor, men det kräver lite mer arbete. Kanske något jag återkommer till i ett eget blogginlägg!
”Stigen#5 Tallarnas Hemlighet” höll på att leda mig helt fel! Jag fick en klockren nolla vid två granar, men cachen heter ju Tallarnas hemlighet, alltså ansåg jag att koordinaterna måste vara fel och började leta vid två tallar några meter bort. Men till sist insåg jag att något var fel, hebb kontaktades och jag fick veta att det var en av granarna jag skulle leta vid. Då kunde jag relativt snabbt hitta burken.
”Stigen#4 Vattenhålet” ligger en bit från stigen ute i terrängen. Även här blev det till att leta en hel del innan den unika burken kunde hittas. Jag har inte sett en sådan hittills trots mina över 7 500 loggar….
Den burk jag fruktade mest under min vandring var ”Stigen#3 Stora Passet”. Där har många haft problem, jag var dock utrustad med en del extra information och angrep problemet. Det blev dock kontakt av ytterligare en livlina för att utesluta några av de talrika gömställena! Då kunde burken plockas fram, vilken lättnad!
”Stigen#2 Stenen” var nog den lättaste i serien. I närheten har en grupp scouter slagit läger, rök från lägerelden bredde ut sig och yxhugg ekade mellan träden.
”Stigen#1 Bron” var även den en lättfångad burk, nu kunde jag koppla av en stund och få lite fika innan det var dags för bonusburken.
Mitt nya lilla stativ till kameran fungerar utmärkt vid sådana här tillfällen.
När jag satt och fikade kom tre scouter på stigen nedanför, ingen av dem såg Hallén – tänk – jag kanske börjar lära mig älgarnas osynlighetsknep!
Men pausen blev inte lång, det fanns fler burkar att plocka! Jag tog mig i god fart bort mot ”Stigen# Bonus”, där krävdes en hel del sökande innan jag hittade rätt nivå. Under sökandet påträffades två ölburkar…
När bonusen var loggad återstod frågan, skulle man ta ytterligare någon burk när man nu ändå var ute? Det låg en inom räckhåll dryga 600 meter uppåt vägen, jag satte givetvis iväg i riktning mot ”Bromsa!”. Det var inte några problem att hitta burken, men nu hade farthindren blivit en liten utmaning även för den som går… med bil är det nu helt omöjligt att passera platsen.
12 burkar rikare hade jag blivit under dagens vandring. Men själva vandringen var inte slut, jag tänkte nämligen inte sätta mig på någon buss uppe vid väg 190 utan ta det långa älgklivet före och ta mig ned i Partilles dalgång och sedan hem mot cachingbasen. Vandringen fram till denna punkt hade inte ens gett 9 kilometer i benen, det är inte tillräckligt. När jag nådde cachingbasen stod mätaren nästan exakt på 20 kilometer, ett mycket bättre resultat.
Halléns Geocachingäventyr 