Geocacharna i Riga

Nu är det dags igen, väskan packas och flygbiljetten skrivs ut. Dags att lämna landet för en helg på andra sidan Östersjön!

TMR68, Ingabo och Hallén gav sig på fredag förmiddag iväg med flyg från Säve flygplats här i Göteborg med det stora irländska bolaget. En timme och tjugo minuter efter start landade vi i Kaunas, en lika liten flygplats som Säve. Där hade vi en hyrbil som väntade och med den skulle vi ta oss genom Litauen, in i Lettland och vårt mål för fredagen – Riga.

På väg mot Riga blev det givetvis några stopp, första cachen i Litauen blev ”Žalgirio parkas” där det stod ett slag år 1410, till minne av detta har flera stora träskulpturer rests.

En mäktig och ödslig plats att besöka, vi var de enda personerna på platsen! Även cachen var faktiskt sevärd. Ägaren hade gjutit in en träform i en stor stenformad betongklump samt byggt in ett fint lock, i den ”hålan” hade sedan burken placerat – snyggt!

Vid ”Nemaksciai” gjorde vi ett snabbt fynd av en micro, men det visade sig att även TMR68 kan återfinnas djupt ned i håligheter ibland, även om det inte ligger en cache där!

Monumenten var många utmed vägarna, en del var välskötta medan andra – framförallt från Sovjettiden – var demolerade eller i dåligt skick.

Det var långa transportsträckor mellan cacherna under denna resa, men ibland kryddades resan av upplevelser. En av de märkligaste, för att inte säga bisarra var besöket vid ”Kryžiu kalnas”.

Följande finns att läsa om platsen på cachesidan:

”The Hill of Crosses just outside Šiauliai is an extraordinary place of worship.
The exact origins are unknown, but it is considered that the first crosses were placed on the former Jurgaiciai or Domantai hill fort after the 1831 Uprising. Over the centuries, not only crosses, but giant crucifixes, carvings of Lithuanian patriots, statues of the Virgin Mary and thousands of tiny effigies and rosaries have been brought here by Catholic pilgrims. The number of crosses is unknown, but estimates put it at about 50,000.
Most recently, the site took on a special significance during the years 1944-1990, when Lithuania was occupied by the Soviet Union. Continuing to travel to the Hill and leave their tributes, Lithuanians used it to demonstrate their allegiance to their original identity, religion and heritage; it was a venue of peaceful resistance. Although the Soviets worked hard to remove new crosses, and bulldozed the site at least three times (including attempts in 1963 and 1973). There were even rumors that the authorities planned to build a dam on the nearby Kulve River, a tributary to Muša, so that the hill would end up under water.
On September 7, 1993, Pope John Paul II visited the Hill of Crosses, declaring it a place for hope, peace, love and sacrifice.”

Mitt inne i en av högarna av kors hade någon lämnat en radio påslagen! Det var en nästan spöklik stämning att vandra omkring bland alla kors samtidigt som det var skymning och en allt tätare dimma omkring oss.

Sent på eftermiddagen nådde vi fram till vårt huvudmål Riga. Efter lite letande genom gatorna kunde hotellet hittas. Efter incheckning var det dags för lite varm mat, det tog sin tid då det inte var något stort matställe vi besökte, men det var ganska god mat och vi blev mätta. Först närmare klockan åtta på fredagskvällen kunde vi bege oss ut på stadens gator. Den värme på 8 grader som prognosen utlovat stämde inte, det var bara någon enstaka plusgrad och ganska råkallt denna kväll. Men vi uthärdade och började vår runda på stadens gator. Första burken låg vid en kyrka inte långt från vårt hotell.

Överallt på gatorna fanns det mugglare, det verkade som om någon form av frihets/självständighetsdag firades. Men det hindrade oss inte från att plocka en del burkar. Men Riga innebar också stora problem. Flera cacher var placerade inomhus, i butiker eller inne på museer!! Vi trodde knappt att det var sant då vi gång på gång tvingades ge upp och konstatera att det var omöjligt att ta burken kvällstid. Jakten gick alltså ganska trögt bitvis, det gick inte att plocka de mängder vi hade planerat. Men vi fick en långtur på stadens gator och kunde bland annat ta bilder inför loggningen av en Earth Cache.

Under vår fortsatta tur genom den gamla staden, vilken inte var den fina medeltidsstad man kanske kunde vänta sig, så söktes ytterligare några burkar upp ur sina hålor. ”A bit of England in Riga” vållade oss en del problem, vi letade och letade men utan resultat.

Mitt under sökandet, vid elva tiden på kvällen, kom några unga kvinnor förbi platsen. En av dem hade varit med några kompisar på geocaching…. jag fick ett tips av henne! Det var ju ytterst vänligt, men hennes minne var nog inte det bästa, burken hittade slutligen i rakt motsatt riktning.

Vår nattvandring var slut först när klockan var nästan ett på lördag morgon! Då dök jag i säng, helt utmattad – nattliga caching är något jag finner ytterst arbetsamt, men ibland är det nödvändigt om man vill få plockat burkar.

Hur skall man då summera Riga? Vi hade nog alla väntat oss något mer spännande både när det gäller själva staden och cachingen, så platsen var en besvikelse. Men vi hade ändå trevlig under vår tur och fick se några vackra miljöer mitt i en annars ganska nedsliten stad.

Efter några timmars sömn vaknade vi upp till en ny dag då vi skulle ge oss av från Riga igen, men först skulle det bli lite mer burkjakt. Men det är en annan historia som kommer i nästa blogginlägg från resan!

Fortsättning följer…