Vårt flyg på söndagen avgick klockan tre och gaten stängde halv tre, men innan dess skulle vi givetvis hinna med att jaga burk, in i det sista! Från vårt hotell i utkanten av Vilnius åkte vi in mot centrum, parkerade och började vårt burkletande. ”Pan Stanislaw” blev det första offret. Inte ens hundra meter längre bort låg ”Drambliai. The Elephants”, 161 meters regeln verkar vara satt ur spel mellan dessa två burkar!
Centrala Vilnius var verkligen vackert, en riktig överraskning. Jag hade inte väntat mig en så intressant stadskärna som denna, kul när man blir positivt överraskad!
När vi var påväg mot ”Sirvydo Square” fick jag vissa problem med mina religiösa medresenärer…. De påstod att de var påväg mot cachen, men rusade in på den ortodoxa kyrkans område, ja, jag har länge haft mina misstankar att både Ingbo och TMR68 är något ryska, men nu fick man det bekräftat.
När jag lyckats avvärja ett besök inne i kyrkan cirklade vi runt omkring och hittade denna märkliga skulptur, kan det var Guds fingrar….?
”Bernardinai bridge” innebar en speciell utmaning. Bron var utrustad med mängder av hänglås, en slags förlovningsringar – för folk med låsta förhållanden får man förmoda! Jag och TMR68 såg mycket av sådana hänglås i Rom och talade om möjligheten att göra en cache på detta tema, i Vilnius har det blivit verklighet. Det krävde en detaljerad studie av bron och dess lås innan den snyggt utformade cachen kunde hittas.
När vi var skulle lämna Vilnius verkar larmet ha gått i Litauens militärhögkvarter, tre mystiska typer stryker omkring på gatorna. Det är troligen beryktade internationella geocachare – ett hot värt att ta på största allvar.
Vårt nästa mål ”Trakai Castle” låg ganska många kilometer bort utmed vägen mot flyplatsen. Men det var väl värt en avstickare, när man närmade sig slottet såg det ut som i sagorna.
I tyska källor omnämns staden Trakai 1337 för första gången, men det är högst troligt att platsen varit både bebodd och befäst långt innan. Ett stycke från slottet, ute i träskmarkerna finns nämligen en fornborg från 1000-talet, även där finns en cache men den hade vi inte tid med vid detta besök.
Stora delar av slottet är återuppbyggda efter många krig och omfattande ödeläggelse. Givetvis märks detta, men ändå är det intressant att se platsen och hur slottet formgetts, åter ett klassiskt exempel på hur en medeltida borg kunde var konstruerad.
Besöket här var en av resans höjdpunkter, men som alltid under dessa turer måste man vidare mot nästa burk.
Vi begav oss nu till Kaunas, ett område där det skulle ligga en mindre trail av burkar.
Trailen, ”Trail ”Sveiki” gick lätt att logga utmed den stora vägen, men en del burkar inne i ett bostadsområde var omöjliga att finna. Vi hade inte heller mycket tid att lägga på varje burk och snart insåg vi att klockan var 13.30 en timme till att gaten skulle stänga – stressnivån ökade markant, vi var dessutom tvungna att tanka och lämna igen hyrbilen. ”Det här går aldrig” mumlade Ingabo… det var spänt när vi tog oss igenom rödljus efter rödljus på den mycket långa och mycket raka gatan genom Kaunas. Men det rullade på bättre än väntat och vi fick tankat, lämnat bilen och tog oss in på den lilla flygplatsen. Vi kom igenom kontrollen och var vid gaten med nästan 15 minuters marginal – tänka sig vi kunde ju ha tagit en burk till!
Det var ändå med stor lättnad vi kunde konstatera att vi hann med planet och kunde återvända till Göteborg igen, i tid dessutom. Säga vad man vill om det irländska bolaget, men det är sällan förseningar.
Nöjda var vi då åter i Göteborg, men redan på planet hem smiddes givetvis nya planer som helt säkert kommer att leda till nya fantastiska geocachingäventyr!
Halléns Geocachingäventyr 