Myrslokssafari

Det finns många exotiska djur i det svenska landskapet, man behöver inte längre åka till Syd- och Centralamerika för att träffa på den fantastiska arten Myrslok, det räcker att åka till de djupa och synnerligen vilda skogarna i trakten av Kinna. Det var en sådan safari som nu äntligen blev av. Efter månader av planering kunde en tungt utrustad och vältränad safarigrupp ge sig av på lördag förmiddag. Hallén slog följe med Ingabo, peg54321 och jsson, nu skulle vi tränga djupt in i myrsloksland.

Om myrslokarna sägs följande: Den största representanten för myrslokarna är jättemyrsloken med en vikt omkring 30 kilogram medan den minsta arten silkesmyrsloken bara väger 230 gram. Arterna kännetecknas av en lång rörformig nos utan tänder som inhyser en lång tunga. Vid de främre extremiteterna finns påfallande långa och skarpa klor. Dessa används för att öppna termitbon och för att försvara sig. Klornas antal är beroende på arten: två hos silkesmyrsloken, tre hos jättemyrsloken och fyra hos tamanduorna. Klorna vid de bakre extremiteterna är mindre stark uppbyggda. Den långa svansen har hos jättemyrsloken en yvig hårbeklädnad medan svansen hos de andra arterna är naken. De har små öron och ögon men deras luktsinne är mycket väl utvecklat.

Dessutom kan man tillägga att myrslokar även placerar ut burkar av plast i skogen, man misstänker att det är en anpassning till det moderna samhället och att myrsloken använder burkarna för att fånga myror och termiter. Några enstaka myrslokar har även utvecklat ett sinne för geocaching och försett sina burkar med loggremsor. Detta kommer säkert att locka många geocachare ut i skogarna, vilket syfte myrsloken har med att locka dit burkjägare är ännu oklart. Men det har hävdats att geocachare är mycket bra på att rota omkring och på så sätt driva fram de läckra insekterna, rakt i nosen på myrsloken!

Vårt syfte med resan var alltså att försöka hitta spåren av myrsloken, samt att logga så många burkar som möjligt!

Dagen började riktigt bra med att vi besökte gravfältet ”Vännåkra”. På skylten kallar man det ett bygravfält, något som fick Ingabo att börja fundera över var man grävt ned byn (suck). Om man tittade sig omkring på väg mot plastburken kunde man se flera mycket fina domarringar – alltså gravar från järnåldern. Det finns hela 16 runda stensättningar av den typen på gravfältet.

Efter en uppvärmning med 14 hittade cacher hade vi nått fram till området kring Myrslokens håla! Där skulle det finnas några extra kluriga burkar som fångar både myrornas och geocacharnas intresse. Vi klarade snabbt av ”I need water” och ”Sneaky, sneaky”, när vi lämnat Sneaky hörde jag hur det brakade och prasslade i skogen, det var något som rörde sig därute. Mycket snart uppenbarade sig en ung myrslok. Han hade försökt att lägga sig i bakhåll, men avslöjades snabbt och fördes in i gruppen av geocachare – vi övertygade honom om att följa med till den närbelägna multin – ett utmärkt sätt att tämja en myrslok. Den infångade myrätaren visade sig vara en stor tillgång ute i skogen, han hade redskap dolda ute i terrängen som var viktiga i försöken att nå finalen i multin, men ändå misslyckades vi att få tag på burken på grund av vissa problem med konstruktionen som inte tålde is. Men när vi senare träffade på en större myrslok i myrsloks hålan fick vi ändå tillåtelse att logga den som hittad.

Utmed en sträcka på nästan en mil ute i skogen har det nyligen dykt upp en mängd fångstburkar utlagda av myrslokarna. Alla dessa, 21 stycken med en final, har försetts med loggböcker och går att logga via geocaching.com, en perfekt promenad tänkte vi och gjorde oss redo att gå ut på en liten tur.

Turen kallas ”Myrsloksmilen” och är en lättgången tur på större stigar och små grusvägar. Burk efter burk hittades utan problem, det var endast några få där vi fick leta lite längre tid då mottagningen ibland kan vara dålig inne mellan de stora träden.

När vi höll på att söka efter nr 7 i serien, som tog längst tid att hitta av alla burkar (!) fick vi ett telefonsamtal som varnade oss för att det nu fanns en stor grupp Boråsare som jagade efter oss i skogen!! Ett hot värt att ta på allvar! Burken fick nu hittas snabbt, sedan rusade vi iväg på stigarna. När vi höll på att lösa multin och kommit fram till ”Långås Torp” lyckades boråsgänget komma i kapp oss, vi hade nämligen gjort misstaget att ta en kortare matpaus! Miljön kring torpet var fantastiskt fin, bästa stället utmed hela rundan för en paus.

Istället för 4 jägare var vi nu 11…

Det gick snabbare än väntat att ta sig an hela denna milrunda och lösa problemen. Men att lösa mysteriet kring finalen visade sig svårare och det var nödvändigt att söka kontakt med myrsloken för att hitta lösningen innan myror och termiter i våra hjärnor hade tagit överhanden helt.

Vår jakt fortsatte nu framförallt utmed vägarna och det blev burkplockande i mycket raskt takt, hela 22 cacher hittades innan vi mycket försenade kunde ta oss mot eventet ”Eat, chat & drink II”.

Eventet samlade en stor skara geocachare. Eftersom vi kom en timma efter eventets början hamnade vi vid ett eget bort lite vid sidan av den stora gruppen, men vad gjorde det när vi utsvultna kastade oss över det som erbjöds – som tur var slapp vi myror och termiter. Vi fick dessutom träffa överhuvudet bland myrslokarna och fick nya insikter kring hur denna art lever och verkar i de djupa skogarna kring Kinna! Det var en mycket trevlig tillställning.

Efter maten skulle vi givetvis ge oss ut på lite mer burkjakt i mörkret. Det kom att bli många timmar av ytterligare jakt i Kinna trakten innan vi slutligen, väl efter 22-tiden gav oss av i riktning mot Göteborg igen.

När vi närmade oss Göteborg insåg vi att det publicerats en ny burk i Mölnlycke, ”högspänt”, det kunde vara värt ett försök att plocka även den tyckte vi. Men väl på plats konstaterades att MPLL loggat burken 23.05, vi var där 23.15….!

Mycket trötta återvände vi nu hem till våra respektive cachingbaser, med 77 nya loggar att skriva!