Fyra nior på rad

Dagens status, fyra stycken nior på rad… behöver jag säga mer än så? Egentligen inte, men jag gör det ändå!

Målet för dagen var just detta, att uppnå 9 999 hittade. Varför inte gå hela vägen och logga en till och få 10 000, kanske någon undrar. Det finns en god anledning till detta men den återkommer jag till när tiden är mogen. Ett viktig etappmål som 10 000 får man helt enkelt inte slösa bort hur som helst.

Åter till dagens övningar. En bit in på förmiddagen, alltså strax efter klockan sju, snördes kängorna på och jag gav mig ut på vandring. Det första målet var de nya burkarna i Utby. Först gav jag mig på nummer 3, men efter ett långt sökande fick jag ge upp – vilken eländig start tänkte jag och gick vidare mot 2:an i serien. Där låg det mest skräp, en del hade tydligen cacheägaren själv lagt dit! Jag letade en stund men tyckte inte om den miljön – ännu en DNF. Om det fortsätter så här lär jag missa mitt mål, tänkte jag när jag lämnade platsen och gick mot ”Utby TRÄ 2”. Där gick det lyckligtvis bättre och jag fick signerat boken, men först efter ganska mycket letande. Det var nämligen en terräng trea så jag sökte av trädet som fanns vid den stora stenen, men när jag tänkte till och tittade på hinten så angav den faktiskt stenen. Nog visade det sig att burken låg vid stenens fot, nästan på spanskt vis!

En dryg kilometer bort låg nu ”Gamla Kojans Sten”. Jag trodde att jag valt en bra väg, men så var det inte! Jag fick krypa, hoppa och klättra innan jag kom fram och såg en lämplig gångväg som kom fram mellan husen. Hade jag svängt av en gata tidigare hade jag sluppit stenblocksäventyret. Nära cachen stod en kvinna och tittade på sin telefon, sen började hon titta under stenar – en geocachare! Jag hälsade och frågade om hon också geocachade, ja, sa hon, men letandet var inte så intensivt. Hon hade gått från platsen när jag satt och loggade burken.

Nu var det läge att göra ett försök till på ”Utby och Fjällbo Bergen”, denna gång hade jag med en spoilerbild och det gjorde att jag snabbt lokaliserade rätt plats. Men det hjälpte inte, burken gick inte att hitta. Listan med DNF loggar på denna cache är nu ganska lång.

Vandringen gick nu vidare mot ”Lexbybergen” som kunde hittas efter en kontakt med livlinan Busan, det är egentligen ganska lustigt. Busan ringde nämligen mig när hon sökte efter burken, jag gav då några tips om hur den aktuelle ägaren gömmer burkar. Hon hittade då omedelbart cachen. Men nu, när jag själv stod där och kliade mig i skallen, hittades ingen burk. Det blev till att ringa Busan och då uppenbarade sig burken!

Nu inleddes dagens bergsetapp. Först på listan stod ”Besebäckens Fördämning”, det var lätt att ta sig till cachen genom att följa leden och sedan loggades buken efter ett kort sökande. Men nu gällde det att välja rätt väg till ”Topwiew #1”, dit går inga stigar – förutom den jag hittade då! Men den hade inte skapats av människor utan av älgar. Jag följde i deras spår över mossen, undvek visitkorten och började sedan ta mig uppför berget. Det var så brant bitvis att jag fick kräla på alla fyra. Väl uppe på toppen fick jag leta ganska länge innan burken uppenbarade sig. När loggen var säkrad blev det lite fika med en fantastisk utsikt över skogen.

Fågelvägen var det nu 990 meter till ”Topp stenen” som var mitt nästa mål. Vägen dit var dock inte rak, mycket upp och ned, fram och tillbaka. Ingen tid att förlora, bara att ge sig i kast med skog och mark och leta sig fram mot målet. Till en början var det obanad terräng, men en väg med lite mindre lutning valdes ned från berget. Min fart var god genom skogen och snart nådde jag nästa eftertraktade utsiktspunkt. Den cachen var lätt att hitta och jag kunde slänga en blick ut över Partilles dalgång.

Om man följer stigarna är det de röda markeringarna man skall leta efter.

Ned från det höga berget gick jag på leden. Min plan var att följa den röda markeringen, men en bit ned fanns fler leder och en av dessa verkade gå ned i en dalgång som gick i riktning mot radhusområdena vid Lexby. Jag följde stigen och hittade då en bra väg, rakt mot Porthälla. Perfekt, där har man ju en lämplig gångväg rakt mot dagens sista cache, ”Pontus 6 år”. Backarna upp mot cachen är rejäla, men det skadar aldrig att finslipa formen lite! När jag anlände till platsen, som visade sig vara en ruin efter ett hus, kunde burken snabbt lokaliseras.

När loggen var signerad åt jag upp de sista bitarna av min matsäck och tömde vattenflaskan, redo inför hemfärden! Det var några kilometer hem och när cachingbasens bastanta port nåddes stod färdmätaren på 30 kilometer, en klart godkänd vandring. Nu gäller det att vila lite inför morgondagen…..