Falköping tur och retur

Äntligen lördag och dags för lite burkjakt igen! Turen startade klockan sju när dagens team bestod av peg54321, jsson, The Explorist, TMR68 samt Hallén samlats. Det blev tämligen trångt i bilen, men idag var målet en längre vandring så det var värt trängseln! Vi började turen med att avvika från den uppgjorda planen och leta efter en cache vid en potatiskällare i Vårgårda, men det var en dålig start – trots fem erfarna burkletare fick vi ge upp! Men detta blev också resans enda DNF som tur var!

När vi återvände till den uppgjorda listan över planerade cacher gick det genast bättre. ”Riksträdet i Vårgårda” kunde hittas utan problem!

Vi gjorde några korta stopp på väg upp mot dagens vandring, och trevligt nog blev det en vandring över ”Nycklabackens gravfält” som också är förärat med en cache. I cachebeskrivningen får man en vta vad som väntar under besöket:

”Nycklabackens gravfält är ett av Västergötlands största i antalet gravar räknat, fynd berättar att det
användes under den senare delen av järnåldern, alltså ända fram i vikingatid.
Här finns idag 18 gravhögar, 149 runda och en triangulär stensättning, två treuddar och ca 30 resta stenar varav flera är över tre meter höga, tillsammans fler än 200 gravar. Vad som försvunnit i grustäkten i väster vet man inte, men på kullen skall det enligt en uppgift ha funnits långt över 100 stenar och många domarringar.
Fyra gravar utgrävdes på 1950-talet i Nycklabackens sydöstra del. Innehållet utgjordes av brända ben, krukskärvor och spelbrickor. I en grav fanns en bronsring och i en annan en bit flinta. De döda har enligt tidens sed kremerats på bål.
Cachen ligger INTE på själva gravfältet utan på utsidan av stenmuren.”

Jag försökte uppmuntra TMR68 att leta upp en treudd, men han verkade mer intresserad av att hitta en plastburk!

Efter besöket på gravfältet kom vi fram till vår uppvärmningsrunda, ”Herrljunga Natur-Cache” eller HNC slingan. Men vi startade inte med nummer ett, istället kom vi först till ”Sturebordet” innan vi började med nummer tre i HNC serien.

Efter att vi tagit denna vandring och några ströburkar i närområdet åkte vi mot Åsarp. Där parkerades bilen, vi intog en enklare lunch på stående fot, sedan blev det buss mot Falköping! I nämnda köping börjar nämligen serien ”ToR”, den går utmed Västra Centralbanans banvall som en gång i tiden gick den 130 kilometer långa sträcka från Falköping via Ulricehamn och Limmared till Landeryd. Idag är banvallen gång- och cykelväg.

Banvallen var i utmärkt skick så det var lätt att ta sig fram utmed den gamla järnvägen. Men burkarna var inte alltid lätta att hitta, det var något mer avancerade gömmor än på en traditionell powertrail! Vi fick ibland ägna en hel del tid åt att leta upp cacherna utmed sträckan.

Raka vägsträckor var det normala, när det kom en kurva blev man överraskad, vi saknade ordentliga varningsskyltar utmed vägen. Man kan ju faktiskt bli så van vid att gå rakt fram att det finns risk för att man promenerar av vägen vid en kurva….

Järnvägsminnen i all ära, men vi passerade en plats där lämningar från bronsåldern påträffats, mitt ute i en mosse.

Hallonflickan beskrivs i cachebeskrivningen på följande sätt:

”Hon hittades 1943 i en mosse i Luttra, hade dött i 20-årsåldern och var 147 cm lång. Hennes sista måltid hade varit solmogna hallon. Allt detta visade noggranna undersökningar vid Statens Historiska Museum. Då framkom också att hon levt ca 3000 år f Kr och alltså var jämnårig med Falbygdens gånggrifter. Men hur hade hon dött? Och varför? Man tror att hon offrats till gudarna för att folket skulle få bättre skördar eller större lycka i krig. Människooffer var inte ovanliga, åtminstone två ytterligare exempel finns från Falköpingstrakten. Fyndplatsen ligger nära järnvägsbanken till den nu nedlagda järnvägen mellan Falköping och Ulricehamn. Luttra hembygdsförening har satt upp en skylt på platsen och skelettet kan beses på Falbygdens museum i Falköping.”

Det finns en teori kring mosslik som påträffas på platser som den där Hallonflickan påträffades. Det kan ha rört sig om att man markerade gränser genom att begrava, eller offra personer ute i våtmarkerna. Dessa områden var farliga att beträda, men inte omöjliga att ta sig över. Det har under senare år visat sig att forntidens människor faktiskt byggde infrastruktur i form av spänger över mossar, ibland fanns även plattformar för offergåvor långt ut i mossarna.

Innanför denna ”moderna” lämning dolde sig rika kulturlager…

Allt är inte vackert på landsbygden… ofta är det en enda stor skräphög!

När vi åter var framme i Åsarp hade vi avverkat över 21 kilometer till fots och fått över 50 burkar loggade utmed banvallen. Totalt genererade turen 86 cacher denna dag!