Allt packades in i bilen på morgonen den 16:e juli, rummen städades och det bar av ut på vägarna igen! Ännu en tid var vi kvar i Dalarna men rörde oss i riktning mot Sala där vi hade nästa tillfälliga cachingbas.
En av de första platserna vi anlände till var Norns hytta, dagens höjdpunkt för mig! Här var cachen en bisak i den vackra industrihistoriska miljön! Anläggningen stängdes 1921, det är därmed snart hundra år sedan verksamheten avstannade. Nästan en tidskapsel som ger en god inblick i hur produktionen kunde se ut här för hundra år sedan. Men det var inte något modernt bruk 1921, många av dessa svensk småbruk var vid den tiden föråldrade. De använde till stor del en 1700-tals teknik under hela 1800-talet och början av 1900-talet, det är ytterst märkligt att de kunde överleva så länge som de gjorde utan att investera i ny teknik!
Föreningen ”Norns Bruks Vänner” har en hemsida där man kan läsa mer om områdets historia.
I området kring herrgården hade det de senaste dagarna dykt upp nya burkar, vi blev STF på några av dessa.
Vi kom nu in i ett område med trailer som avverkades med bil. Först och främst var det den långa Knatos-trailen som skulle plockas. Man kanske skulle tipsa hebb om denna serie, den borde falla honom i smaken – bara som en upplysning… (hela serien består av burkar i form av ficklampor). Vid nummer 17 i serien kom vi i kapp cacharna Hulja som vi sett loggar efter under någon timme. Vi slog följe under ett par cacher och fick åter ett trevligt möte med andra geocachare.
Insekter av alla slag trivdes ute i skogarna, mygg hade vi ständigt med oss liksom olika typer av hästflugor, till dessa obehagliga följeslagare kom dessutom myror och myror i mängd.
Mitt under trailen gjorde vi en avstickare till Vikmanshyttan för att plocka lite fler burkar i samhället. Nära ”Vikmanshyttans kyrka” fick jag se en matbutik, glad i hågen gick jag in, tätt följd av övriga i gänget, för att inhandla lite mer proviant. Men synen som mötte oss där inne var nästan otrolig, det fanns inget bröd, ingen frukt, ingen glass – kort sagt en ytterst öde butik. Den påminde om en livsmedelsbutik i det gamla Sovjet!! Vi fick gå därifrån med oförrättat ärende – en av dagens oväntade händelser!
Efter en tids trail-jakt kom vi fram till ”vanliga burkar” igen och ett trevligt besök vid Bispbergs gruva. Gruvbrytning av järnmalm har pågått på platsen från medeltiden fram tills dess att gruvan stängdes 1967.
Resterande delen av dagen ägnades åt olika kortare trails kring Hedemora, där vi även gjorde ett nostalgiskt stopp vid Lappens för att äta mat och minnas Ingabos 10 000:e logg på platsen.
Vi fick bland annat avklarat den förlängning av Dalälvstrailen som publicerats sedan vårt senaste besök.
Sent på kvällen anlände vi till vandrarhemmet i Sala och nog var alla trötta, så trötta att vi inte lyckades hitta den cache som skulle ligga direkt utanför vår tillfälliga bostad (men den plockades av Hallén på tisdag morgon)! Nu gällde det att vila det fåtal timmar som fanns kvar innan tisdagens galenskap skulle ta vid. Tisdagen var nämligen vikt åt att rensa upp i det så kallade Sabolina-landet utanför Sala, där ligger otroliga mängder cacher i trailform på små skogsvägar och några utmed vandringsslingor. Det verkar dock som om Sabolina gett upp sina över 700 gömmor (alla ligger dock inte inom trail-området) och överfört dessa till nya ägare så det kanske bara är en tidsfråga innan Sveriges ”värsting område” när det gäller trails på liten yta är ett minne blott. Bilderna från denna dag är få, det är ett synnerligen hektiskt arbete att logga på detta sätt – det är ingen lek, det är ingen livsstil – det är hårt arbete! Tisdagen resulterade i 220 loggar!
Mitt på dagen råkade vi ut för ett rejält åskväder med hällregn, lyckligtvis var det på biltrailen strax efter att vi avslutat ett vandringsavsnitt. Men det var ändå måttligt roligt att gå ut i regnet även om åskan hade dragit bort.
På ett av vandringsavsnitten såg det ut som om man skulle kunna gå i en cirkel istället för att gå fram och tillbaka på samma väg. Kartan visade tydliga vägar, men de glada vandrarna möttes istället av följande skyltar.
Det var en folkilsken bonde som inte gillade besök i närområdet. Han hade byggt barrikader för att hindra gående på vägen! Gänget lyckades ta sig förbi bondens ägor på utsidan – men även det tycks ha retat honom… Han började patrullera av området till fots och eftersom han var iförd orangea kläder var det lätt att se honom på håll, men vi höll ett långt avstånd. Men helt plötsligt såg vi honom närma sig fort, han hade skaffat sig en cykel! Vi var då ett par kilometer från hans gård, men i omedelbar närhet av bilen och körde snabbt ifrån honom! Ytterligare en oväntad händelse.
En bit utanför skogsområdet bedrev vi lite burkjakt i småsamhällen och ett öppet åkerlandskap, det var en välbehövlig variation i cachingdieten.
När mörkret sänkte sig över skogen insåg vi att tröttheten började ta överhanden, det blev flera missade burkar i mörkret och vi gav upp och återvände till vandrarhemmet, det var ju en rejäl skörd denna dag så vi behövde ju inte känna oss missnöjda.
Sista dagen under resan var avsatt till både caching och hemresa. Dagen inleddes med återstoden av Sabolina land, de cacher vi missat i mörkret hittades lätt i dagsljus.
Därefter fortsatte vi mot Örebrotrakten där ytterligare caching bedrevs en bit in på eftermiddagen.
Det gick lättare att besöka nästa runsten utmed vägen – ”Nastastenen”, den lär bota tandvärk! Har du sådana problem så åk till platsen och gnag med den onda tanden och värken skall försvinna (allt gnagande sker på egen risk…)
Vi avslutade dagen med serien ”Gamla E18”, den innehöll både lätta och riktigt svåra gömmor samt en och annan riktigt kreativ lösning. Men det envisa regnandet och akut tidsbrist gjorde att vi inte kunde avsluta serien utan var tvungna att påbörja hemfärden.
Något utmattad är man efter denna mängdcachingtur. Vi åkte på fredagen och kom hem på onsdagen med väl över 780 cacher loggade!
Halléns Geocachingäventyr 
Ficklampor? Jepp då kommer jag. Tack för tipset.