Något hungriga vaknade vi på lördag morgon, men den fantastiska frukosten på Tofta strandpensionat botade oss! Stärkta gav vi oss åter ut på vägarna. Dagens mål var nordspetsen av Gotland, och på vägen givetvis en och annan burk. Strax efter Visby såg vi cachen ”Bro Stainkalm” utmed vägen. Det visade sig vara en fantastisk plats. Cachebeskrivningen lät spännande;
”HÄR SPÖKAR DET !!
Se upp för ”Di sma undar jordi”, ( Små underjordiska varelser ). Och vad du än gör: TA INTE någon sten från detta stenröse för då kan du själv bli förvandlad till en sten.
Beviset på att sådant kan ske kan du se på andra sidan landsvägen. Sägnen berättar att de två resta stenarna egentligen är oxar, som en rik bonde tänkte offra till kyrkan, om hans blinda dotter fick synen tillbaka. Redan på väg till kyrkan blev flickan seende. När fadern då, trots löftet, vände tillbaka mot gården, förvandlades oxarna till stenar.”
Men när man går mot burken ser man något långt mer spännande än spökhistorier.
Ett stort röse från bronsåldern tornade upp sig i landskapet! 3,5 meter högt och 38 meter i diameter, imponerande. Enligt legenden är röset byggt som grav åt hövdingen Baldur i Bro. I närheten finns dessutom fler gravar från bronsåldern, trakten bör ha varit en rik bygd under bronsåldern. Invånarna på ön tycks i alla tider ha uppskattat stora monument, oavsett om det är gravrösen eller stora medeltida stenkyrkor.
Strax efter vårt besök i bronsåldern nådde vi fram till Tingstäde, åter en plats med en rik historia. Vi började med att plocka burken ”Gotlands Försvarsmuseum” den fick vi leta onödigt länge efter, men slutligen fick Hallén upp spåret och nosade fram cachen. Det var synnerligen lämpligt att börja just vid Gotlands Försvarsmuseum då hela området har en lång historia kopplad till försvaret. Den märkligaste av anläggningarna kan man inte se, utan bara ana sig till, Bulverket i Tingstäde träsk. I mitten av träsket, alltså sjön Tingstäde byggdes på 1100-talet en stor träanläggning. Det var stora bryggor byggda i en fyrkant och på bryggorna uppfördes hus, kring hela anläggningen fanns mängder av pålar nedstuckna vilket gjorde det omöjligt att närma sig anläggningen med båt om man inte visste var ”porten” genom pålspärren fanns.
Varför man byggde en stor plattform ute i sjön och hur den användes är frågor som fortfarande är obesvarade. Det måste ha krävts en mycket god ekonomi och en god organisation för att uppföra anläggningen, åter ett exempel på att storskaliga projekt var något man inte var främmande för på ön!
Långt senare bestämde sig militären för att uppföra Tingstäde fästning. Anläggningen uppfördes 1898 till 1917 och var omodern redan när den stod klar. Tanken var att skapa en centralfästning på Gotland, liknande Karlsborg på fastlandet. Trots att anläggningen inte hade något större strategiskt värde efter första världskriget var det en hemlighetsfull plats ända tills dessa att militären lämnade platsen på 1990-talet. Idag har den renoverats visas för allmänheten.
Givetvis blev det även ett besök i fästningens inre!
Den som nu tror att vi besökte fästningen som ett par mugglare tar fel! Det låg nämligen en cache vid denna fästning.
Vi lämnade Tingstäde och åkte inåt land för att gå en liten natur- och kulturslinga vid Kallgatburg där finns en slinga på 9 burkar att plocka!
Genom området gick en gammal väg som varit i bruk åtminstone sedan 1600-talet, jag skulle tro att den är mycket äldre än så.
Det var en trevlig runda där alla nio cacherna kunde loggas utan problem, sedan fortsatte vår väg mot norr.
Självklart blev det flera kyrkor på vägen, alla från medeltiden.
Lärbro kyrka och kastal är verkligen sevärda.
Till sist nådde vi fram till färjan över Fårösund. Det var inte några längre köer så det gick lätt att komma över och fram till första cachen efter färjan.
Fårö har inte så många burkar, men några loggar blev det och några raukar fick vi också se.
När raukarna var avklarade återvände vi med färjan vid Fårösund för lite mat och sedan fortsatt caching i riktning mot Slite.
Vi hade sett ut två promenadslingor som helst skulle plockas innan mörkret. ”Kyllaj hajdar” var vårt första stopp, där finns en slinga med nio burkar. Det första gick genom lätt terräng, men sen hittade vi inte någon lämplig väg så det blev en en-busk-snårig tur innan vi slutligen nådde öppen mark. Vid sista burken kunde vi bevittna en fantastisk solnedgång.
Skymningen är som tur är lång, vi kunde därför ge oss på ännu en slinga – ”Asunden”, nio burkar plus några utanför själva slingan. Det finns även en final som vi tyvärr inte hade lagt märke till så vi letade aldrig efter koordinater i burkarna! Vi försökte att hålla ett högt tempo för att pressa ut de sista minuterna av ljus, dessutom mullrade åskan ute över havet. Det hade inte varit bra att vara ute på den öppna marken om det ovädret hade dragit in över oss! Men vi klarade oss från åskan, istället skrämde vi upp traktens får som storögda tittade på oss i mörkret och undrade vad de två galna tvåbenta varelserna höll på med mitt i natten!
Vid tio tiden på kvällen var vi klara med slingan och åkte tillbaka mot Tofta, med ett par obligatoriska besök vid kyrkor på hemvägen givetvis. Extra stämningsfullt att gå vid medeltida kyrkor och gamla gravar när klockan kryper allt närmare midnatt…
Halléns Geocachingäventyr 