Lördag morgon, strax innan gryningen lämnade Ingabo, TMR68, Peg54321, jsson och Hallén Göteborg med siktet inställt på de tämligen burkrika skogarna kring Lessebo.
Vi gjorde några stopp för bensträckare på vägen söderut, samtliga vid lämpliga burkar, innan det var läge att ta sig an burkarna utlagda i samband med Sommarevent Göransberg 2012. Vid första cachen stötte vi på en karavan av bilar, alla innehållande grönklädda gubbar (obs, det var ej marsianer!), det var jägare, men de letade efter en skadad älg och det var helt i sin ordning att leta burk i skogen denna dag – skönt att höra då Ingabo har klara likheter med en älg enligt samstämmig utsago av traktens älgflugor…
Vi började vår jakt utmed grusvägarna innan det var tid att dyka in i skogen och få den första vandringen för dagen.
Det blev en oväntad händelserik cachingrunda med många kul burkar utmed vandringen.
Ute i skogen träffade vi även på 5leijon, som av en händelse vid en plats med en plastburk.
En av vandringens mest intresseväckande platser var besöket vid ”Gammalt jordbruk” där torpet Näset låg. Burken var inte i sig extra spännande, det är den historia som finns runt platsen som är intressant. På en närbelägen informationsskylt i närheten berättas historien om Anders Petter Nilsson som föddes under början av december 1806 på torpet Näset. När han nådde vuxen ålder blev han rättare på Båtsmansgården i Attsjö. Under 1836 gifte han sig med pigan Elin Svensdotter och de fick sonen Carl-Gustav. Anders köpte även 3/40 mantal av Lambritsgården i Västorp som de kallar Berget. I april 1853 tar de ut flyttningsattest för att emigrera till Amerika. Efter fem månaders resa når de Chisago Lake (Ki-ChiSaga, vilket betyder stort och vackert vatten). Första tiden i det nya landet bodde de hos vänner men snart hade de brutit nytt land. Efter endast tre år dog Elin och därmed behövdes en begravningsplats och en kyrkogård anlades. Det är samma kyrkogård som Vilhelm Moberg låter Kristina i Utvandrarna få sin sista viloplats. Intressant att få besöka en av platserna som bidragit till skapandet av utvandrareposet.
Välkomstskylten till Hovmantorp bar på en hemlighet som jsson slutligen avslöjade och Hallén plockade!
Men i övrigt var vi inte så framgångsrika i samhället, istället tog vi oss till den sydligaste ansamlingen av cacher, i kolmilornas land.
Ute i skogen träffar man på det gamla kulturlandskap som skapats kring bruket allt sedan järnbrukets tid. Kolbottnar var det gott och och riktigt härligt att gå omkring och titta på dessa lämningar – även om det får gå fort då det som vanligt var en något otålig grupp som jäktade på. Men jag såg till att dröja mig kvar lite på vissa platser för att titta lite extra, lyckligtvis har jag god fart vid vandring så jag hade inga problem att hinna ikapp.
Tjärdalar fick vi också se, det är lite extra trevligt då jag bara sett ett fåtal tidigare.
När mörkret började sänka sig över skogen fick vi en riktigt fin naturupplevelse vid en liten sjö denna stilla höstkväll, som var varm som en sommarkväll!
De sista timmarnas burkjakt denna dag skedde i mörker, men med starka lampor klarar man även den saken. Redan vid 21.30 nådde vi vårt vandrarhem, dit hade julen redan kommit, det var ljusstakar, granar och tomtar överallt! Är inte det lite väl tidigt….?
Halléns Geocachingäventyr 