Det var nog oundvikligt att det förr eller senare skulle ske, alltså att Hallén blev inspärrad på kaffe och muffins i en mörk cell på en ödslig ö!
Men vi får ta det från början, är ni med? Allt började som en normal september dag med en utflykt med fartyget Göteborg från Packhuskajen västerut på älven.
Det var den ärevördiga Fornminnesföreningen i Göteborg som organiserade turen. Allt gick väl och vi passerade ut mot älvmynningen förbi den stora Mårten och vidare till den ensliga holmen med sina olycksbådande tunga stenmurar.
Som en äkta geocachare tog jag genast sikte på den närmaste, och enda, cachen på ön Älvsborgs Skatt. Några mugglare försökte följa i mina fotspår men det var ingen som vågade följa min väg ned mot stranden. Efter ett kort sökande hittades också cachen, mycket blöt så det fick bli fotologg med Morten i bakgrunden.
Allt väl så långt, men hör jag inte tunga stövlar trampa mot stenläggningen? Det blev till att försöka att fly!
Men att undkomma vaktmanskapet på den lilla ön var lönlöst. Blev inslängd i en mörk cell – hur skall detta sluta? Är detta vägs ände för mina geocachingäventyr. Försmäktande bakom de grå stenmurarna med endast muffins att äta och kaffe att dricka!
Halléns Geocachingäventyr 