Vad tänker ni på om jag säger ”Darién Gap”? Smuggling, våld och elände, förmodligen. Om jag säger att jag denna dag begav mig in detta område kanske en och annan blir förskräckt. Speciellt med tanke på att det här ett cache-öde område, endast djungel och isolerade byar. Men ni får fatta mod och följa med mig på resan in i djungeln och besöka byn La Chunga där urbefolkningen har självstyre, så även om det officiellt ligger inom Panamas gräns så är området inte en del av Panama och om du bor utanför detta självstyrande område så skulle du behöva visa pass för att resa här, men ingen frågade mig om passet när vi klev ned i båtarna för färd över havsviken och vidare in mot djungeln. Det var en intressant ombordstigning i de lokala båtarna. Svallvågorna gjorde att det fick ligga en båt mellan Fram och den båt man skulle åka med, så det blev ett antal guppande steg över i rätt flytetyg, sedan bar det av med full fart!


Fartvinden gjorde att värmen var mindre besvärande, det var något över 42 grader denna dag och luftfuktighet som inte var att leka med! När båtarna väl navigerat genom en smal kanal, där vi möttes av en man som kom vadande, kunde vi lägga till och börja gå mot byn, och nog märktes det att det var varmt och fuktigt. En av deltagarna kollapsade och fick bäras ut från byn lite senare under besöket. När man gick mot byn var det en viss känsla att höra trummorna ljuda genom den täta djungeln, och dess ljud blandades med allehanda obekanta fågelläten. Efter denna svettiga vandring besågs byn och dess dansare innan vi färdades tillbaka.

Återfärden blev ganska tuff. Tidvattnet var i rörelse och vi plöjde, för att inte säga bitvis flög, över vågorna och landade hårt mot vattenytan, gång, på gång, på gång i nästan 30 minuter – bakändan blev rejält misshandlad. Därtill blev alla (ännu) blötare då vatten hela tiden slog över oss, det var inte mycket som var torrt efter den turen!