Så var det då dags att ge sig på resten av sudokucacherna på Ramberget. Det blev åter en tidig morgonbuss ut mot Hisingen. Det hade fortfarande inte ljusnat när jag nådde platsen för ”Ramberget sudoku Hard” men pannlampan gjorde ändå sökandet möjligt och efter lite halkande på berget  kunde cachen hittas.

Idag var jag utrustad med rätt ”verktyg”  för att kunna fortsätta till nästa cache! Det blev en liten promenad och sedan ut i terrängen. Där hittade jag en stor och bra sten – måste bara vara den tänkte jag och letade väl i tio minuter utan resultat. Men så öppnade jag mina geocachingögon och fick se en annan möjlig plats. Naturligtvis var det där cachen låg, drygt tio meter från den plats jag först letat på. Så nu var denna sudokuserie avslutad, dessutom räddade jag en liten tiger ur cachen, detta på uppdrag av den svenska TB polisen.

Sudoku

Det är bara att erkänna, jag gillar inte sudokupyssel! Men det går ju inte att låta tre cacher på Ramberget ligga där utan att åtminstone försöka. Det finns ju hjälp att få på internet. Första steget löstes igår och idag på morgonen gav jag mig av mot ”Ramberget Sudoku Medium”, det var fortfarande ganska mörkt när jag gick uppför Ramberget men när jag nådde höjdpunkten där cachen ligger spred sig gryningsljuset över området och gjorde sökandet enkelt. Det fanns även många extra kopior av pusslet till nästa steg i cachen. Att lösa det på plats var inte att tänka på så jag tog det med mig hem, där löste man det givetvis på någon minut.

Det kommer att bli några turer till Ramberget framöver helt klart, två cacher kvar och dom skall givetvis loggas, ingen tvekan om saken.

Septembersummering

September var en av de sämsta cachingmånaderna detta år tyvärr, endast tolv cacher blev loggade, lite sorgligt faktiskt! Men det blir till att ta nya tag under oktober och hoppas att man slipper nya förkylningar eller skadade fötter. Då skall det nog ordna sig. Fick åtminstone en bra avslutning på september genom cachingen i Kungsbackaområdet.

Cachingräd mot Kungsbacka

Vädret såg inte alltför lockande ut idag, blåst och tidvis regn, kunde inte bestämma mig för om det skulle bli någon cachingtur idag. Men, visst måste jag cacha! Sagt och gjort jag tog bussen till centralen och sedan tåget till Kungsbacka.

Dagens äventyr började vid en sten där det sägs att landsbygdsbefolkningen bytte skor för att inte behöva skämmas när dom kom in till stan (Kungsbacka). Idag låg det inte några trätofflor där utan en cache, mycket bättre! Den hittades efter lite klängande på den våta och hala mossan.

Nästa mål var cachen tillägnad Kalaspuffarna. På vägen dit fick jag mycket regn över mig, höll på att gå rakt igenom mina kläder! Väl på plats gick jag nästan rakt in i en villaträdgård och en förvånad villamugglare stod i ett fönster och grunnade på vad jag egentligen höll på med. Det visades sig dock att cachen låg på en ”lägre nivå” så jag kunde logga utan att villamugglaren fick veta vad jag höll på med.

Det regnade åter till och från när jag gick nästa dryga kilometer mot no 250 av MOLN gruppen, skulle bli kul att se deras cache tänkte jag. Besviken blev jag inte, rakt på utan problem och en riktigt snygg cache! När jag loggat och skruvat ihop den cachen började det regna allt mer och jag som hade flera kilometer att gå till nästa cache. Det blev till att dyka in på en bensinstation – av alla ställen – och ta en varm korv för att komma undan det värsta regnet. När det lättat en aning fortsatte jag min färd mot ”På spåret”. Nr 4 i den serien skulle vara en magnetisk micro, jag letade länge och väl innan jag ringde MOLN gruppen, fick då bekräftat att jag var på rätt plats men där fanns ingen cache. Besviken gick jag istället mot nr 5 i serien, endast 170 meter bort men inte genom någon lätt terräng måste jag säga. Väl på toppen kunde jag se cachen nedanför mig, fullt synlig. Lätt att hitta och logga. Men värre var det att komma ned från berget helskinnad. Det var brant och det var extremt halt i regnet. Jag lyckades via ett antal våghalsiga manövrer ta mig ner utan en skråma!

Därifrån var det ytterligare en och en halv kilometer till Rolfsån som var tänkt som dagens sista cache. Jag blev glad när jag såg att det gick en gång/cykelväg utmed den tungt trafikerade landsvägen, då blev det lite lättare att ta sig fram. Den gamla bron var vacker men den skulle man givetvis inte leta under utan under det nya monstret av stål och betong byggd för bilmugglarna.

Jag fick leta på båda sidor av ån utan resultat. När jag tog mig ut under bron på östsidan upptäckte jag en man med fiskespö som stod och iakttog mig. Han var mer intresserad av mig än av sitt spö så jag fick ge upp och gå tillbaka mot tåget.

På hemvägen hade jag onekligen tur, tåget gick två minuter efter att jag kommit till stationen, det gick därmed mycket fort hem. Man får väl vara nöjd med skörden av fyra cacher – men det skulle ju ha varit 6 st.

FTF jägaren slår till igen

Hade aningar, säkra sådana, om att det skulle dyka upp nya cacher idag! Satt som på nålar i går kväll och idag på morgonen, vänta, vänta, vänta, vänta. Så ringer telefonen, mitt under samtalet kom mailet – nya cacher ute! Fick avsluta samtalet så snabbt som möjligt! Fram med GPS, nycklar, ryggsäck, cykelhjälm – geobiken rullade i mycket god fart ned mot Östra sjukhuset och Simons cache. Simon har jag ju träffat många gånger så det var givet att jag ville ta FTF på den cachen.

Det var inte många människor som rörde sig i sjukhusområdet denna söndagsmorgon så jag kunde leta ostörd, cachen hittades snabbt – FTF 09:03. Härligt vidare mot den nya mysteriecachen.

Jag hade bara läst cachebeskrivningen hastigt så jag kämpade uppför backarna i Björkekärr mot fejkkoordinaterna, där hittades mycket riktigt en staty med ett årtal på sidan. Jag genomförde beräkningen och rullade vidare nedför backarna igen. Väl framme hittade jag cachen på den mest uppenbara platsen, FTF 09:29, men något långt från nollpunkten tänkte jag. Det fick sin förklaring när jag ringde grodan & fiabus för att berätta att deras cacher loggats. Det var inte meningen att man skulle ta cachen på detta sätt, man skulle leta upp en mer närbelägen staty först. Otroligt att jag ända hamnade på nästan helt rätt plats – jag säger bara Arkiv X.

Mycket nöjd med två FTF på mindre än en halvtimme tog jag mig åter uppför backarna och bort mot Svarttjärn för att kontrollera min cache där. Det var en mindre trevlig del av morgonen, min cache där hade nämligen mugglats. Eländigt!