Vi har nu kommit fram till fyndet av min tredje burk i serien av tillbakablickar i Halléns geocachinghistoria.

Cachen ”Silverskatten i Blacktjärn” loggade jag den 21 mars 2004. Den ligger på en fin höjd ovanför den lilla skogstjärnen. Cachen skapades av Sveriges förste reviewer Sanoy 9/6 2003, alltså en riktigt gammal burk. Trevligt nog är burken fortfarande i gott skick. Men det är inte bara en plastlåda som du kan upptäcka vid Blacktjärn, vattnet har magiska egenskaper! Det gäller att vara vaksam och inte falla offer för något av de olika skogs- och vattenväsen som lever här! Om du ställer dig vid stranden och ropar ut över vattnet så får du svar från tjärnens sju osynliga väsen – tag dig i akt!

Dessutom finns det en skatt dold på botten av tjärnen som vaktas av ett sjörå. Skatten sänktes i sjön av en grupp danska soldater en gång för mycket länge sedan. Det sägs att det var på den tiden då Uppsala var huvudstad i Sverige. Danmark hade då anfallit staden och soldaterna hade fått med sig en stor kopparkittel fylld med silver. Märkligt nog hade de danska soldaterna tagit landvägen genom Västergötland. Vid Blacktjärns strand sägs det att svenska soldater kom ikapp danskarna. Det blev ett blodigt slag där många danskar stupade. Innan de sista av de danska soldaterna flydde hann dessa sänka kopparkitteln i Blacktjärns vatten.

Det har genom åren gjorts många försök att hitta skatten, men alla har misslyckats. Det krävs nämligen att man tar sig förbi sjöråets vakande ögon! Kraven för att klara detta är hårda och idag riktigt svåra att uppfylla. Man måste nämligen föra med sig två vita tvillingoxar som skall vara födda på en söndag. Arbetet med att bärga skatten måste sedan ske under absolut tystnad. Det berättas om att några drängar från Ugglum en gång skall ha försökt sig på ett bärgningsförsök. De hade med sig oxarna och var helt tysta. De lyckades få syn på kitteln och fästa en krok i den. Sedan firades den långsamt mot ytan. Men när den nästan brutit vattenytan kunde en av drängarna inte längre hålla sig utan utropade – Nu lura vi dej allt i alla fall!

I det ögonblicket försvann kitteln tillbaka ner i vattnet! Men det sägs att man ännu kan se kopparkitteln blänka i botten på sjön. Bästa tillfället att få syn på den är om man beger sig till ett av de höga bergen kring Blacktjärn vid soluppgången på en torsdag.

Geocachen kan du däremot logga alla dagar i veckan utan hjälp av oxar!

Jag satt och tittade på några tidiga burkar jag hittat och insåg att ”Getryggen”, en del av ”Den långa färden” var den andra burken jag hittade. Då var det CJ som ägde den, men idag har jag adopterat hela serien!

Så såg loggen ut 20 mars 2004:

Found it Found it
20/Mar/2004

Någorlunda lätt att hitta, utmärkt GPS mottagning på Getryggen men det blåste nästan full storm. Inget byte.

 

[Idag för åtta år sedan inträffade det magiska ögonblicket, Hallén plockade sin första burk. Det blir därför ännu ett nostalgiskt inlägg på bloggen]

Det var fredagen den 19:e mars 2004, dagen då allt började på allvar!

Min nyinköpta GPS hade trimmats och testats, den verkade fungera och kunde få kontakt med de mystiska små satelliterna som svävar ovan våra huvuden. Jag lämnade min boning (blivande cachingbasen) och gick österut mot en plats som jag sett ut som ett lämpligt mål för att testa min nya hobby. Det var ”Beware of the trolls” av CyberJunkie. Vägen dit kände jag givetvis till efter många års vandrande i Delsjöområdet! Men nu gällde det ju att kunna hitta en gömd plastlåda i skogen, skulle jag lyckas med det….? När jag kom fram insåg jag att nollpunkten var mitt i den djungel av troll som då fanns på platsen.

Mitt bland dessa troll brukar de flesta få nollpunkten, men där är inte burken!

Jag tittade mig omkring och kunde, trots min ringa erfarenhet av att leta plastburk, att där kunde man inte gömma något. Då plockade jag upp den utskrivna cachebeskrivningen, ja så gick det till 2004 i den grå stenåldern! När jag läst beskrivningen ”Because I don´t want to disturb the trolls to much the cache is hidden approximately 25 meters to the left of where the trolls stays. Near a birch with three stems.” blev det genast mycket lättare. Idag är det många som klagar på att koordinaterna är 25 meter fel, men för nio år sedan när denna cache placerades ut, var gränsen mellan olika cachetyper ganska flytande och regelverket inte lika stelt som idag.

Jag följde instruktionen och snart hade jag burken i min hand.

Ännu idag finns min logg från 2004 kvar i boken, det var trevligt att se när jag nu åtta år senare gjorde ett återbesök!

19/3 2004. Trevliga "skogstroll", testar idag min GPS för första gången. Hallén, med Inget byte skrivet på snedden.

Föga anade jag då hur denna hobby skulle komma att påverka mig!! Filmen jag gjorde inför den 8 000:e loggen börjar med att visa trollen för den som vill ha även rörliga bilder.

Några dagar efter mitt besök var krilel på platsen, vi hade som jag berättat tidigare varit på samma kurs i gps-användning.

[Ännu ett inlägg som skapats i efterhand…!]

Stora Torp, platsen där allt började! Foto: Per Hallén

I lördags, den 13:e mars, gick jag på kurs i GPS användning. Kursen var för ledare i Friluftsfrämjandet och var ett samarrangemang med Studiefrämjandet. Ledare för kursen var Steve Gustafsson som hade laddat upp med dokument kring gps användning och ett antal enklare maskiner som vi skulle få testa. Inledningsvis fick vi ta del av teorin, hur kan man använda sig av satelliter för att navigara. Men ganska snart kom Steve in på ett annat ämne, hur man kan använda sin gps för att hitta dolda skatter! Nu började jag lyssna extra noga, det där lät ju riktigt roligt! När vi sedan efter någon timma fick starta de små underverken och ge oss ut från Stora Torp gick det lite trevande. Först fick man givetvis pröva GPS-dansen för att få maskinen på gott humör, kändes märkligt att stå mitt på gräsmattan och snurra! Sedan tog vi oss mot en dold skatt, “Geocache“, som låg (och ligger) ett kort stycke från det gamla stenhuset Stora torp. Jag hamnade lite på avvägar och var inte säker på vad det var jag egentligen letade efter! Men Steve, eller “Gustaaf” som han kallas i geocachingsammanhang gick rakt mot målet. Med i samma gäng som letade och hittade burken fanns även den blivande geocacaren ”krilel”!

När jag gick hem från Stora Torp den eftermiddagen hade jag redan beslutat mig för att köpa en gps. Det verkade också vara nödvändigt att skaffa ett konto på geocaching.com, men även det fick anstå till måndagen då jag inte hade internetuppkoppling hemma (det dröjde dock inte länge innan jag åter var online).

Måndag morgon anlände jag till arbetet, slog på datorn och gick omedelbart in på skattjägarnas hemsida. Nu var frågan, vilket användarnamn skall jag välja? Jag prövade några olika namn ur ”Sagan om ringen”, men allt var upptaget. Då drog jag mig till minnes att vi under kursen läst loggar av någon som kallar sig ”hedberg”, kanske kunde det vara en god idé att använda sitt eget efternamn? Så fick det bli! Användarnamnet Hallén skrevs in och mitt medlemskap var ordnat.

Jag kan så här i efterhand erkänna att det blev en del inloggningar den dagen för att se på olika kartvyer över närområdet, det var ju spännande att se var dessa mystiska små lådor låg gömda!

En bit in på eftermiddagen gick jag bort till ”Kanotcentrum” som enligt deras hemsida skulle ha gps:er i lager. Det tog inte lång tid innan jag vandrade ut från butiken med en helt ny Garmin GPSmap 60C i min hand, den skulle sedan bli en trotjänare under flera år.

När jag kom hem med den läckra maskinen blev det givetvis till att pröva att få igång den. Men problemet var bristen på tillgång till nätet, så någon omedelbar start av burkletande blev det inte. Först ville jag bekanta mig med den nya tekniken, när det var avklarat skulle jag ta mig ut och se om det gick att hitta en burk.

[Hur det gick till när den första cachen hittades återkommer jag till om några dagar i ett nytt aktuellt historiskt inlägg!]