Den andra dagen i den kanadensiska storstaden innebar en liten tur i närområdet kring den tillfälliga cachingbasen. Det fanns oväntat många grönområden som erbjöd promenader, inte några direkta utmaningar då mycket gick på asfalt, lite för väl tillrättalagt för min smak men det gav trots allt några bensträckare.

Dagens första park

Utanför de anlagda vägarna var terrängen ganska besvärlig. Inte det minsta kuperad, men fylld med björnbärssnår.

Dagens först park – vad skall vi göra med hunden (till höger i bild)

Trots de hotfulla skyltarna vid entrén till parken var det en angenäm plats. Parken hade tidigare ingått i ett jordbruk men hade donerats till samhället. Inte speciellt mycket folk och behaglig skugga under träden – det var nu nästan 30 grader varmt ute. Svårigheten i denna park var att vi först inte förstod hur gömmorna skulle hittas! Det var en mycket speciell teknik med små pinnar instuckna i trästaket, i ändan satt sedan en nano. Men vi lärde oss och slapp undan utan DNF loggar.

Vackert var det i parken.

Parkens historia

Även kring ett flygfält, om än ett litet civilflygfält, kan det finnas parker och där traskade vi en stund. Ett obehagligt hål fanns i min gpx vilket gjorde det lite svårt att hänga med då ett antal cacher av någon mystisk anledning saknades i denna trakt. Men det ordnas lätt genom att plocka en visitfil från någon som har en fullständig sådan.

 

Överallt i parkerna höll mugglarna på med att leka i vattnet. De hade till och med förvandlat små leriga åar till vandringsleder!

Vattenvandring

Avslutningsvis denna dag skulle burk nr 50 loggas, det fanns nämligen synpunkter på att det inte gick att avrunda vid 49 hittade. Sagt och gjort, vi stannade vi ännu en park, där gänget kom att begå en grov regelöverträdelse. Det brukar kunna framföras synpunkter om olika regler under turerna, men här kan ni se beviset på att Jsson och Ingabo beträder området utan hjälm, eller andra obligatoriska skydd som skylten anger! Hallén har dock alltid en mer avslappnad attityd till påbud och regler och går med glädje förbi skyltar av detta slag.

”helemt i mandatory. Body armour is recommended.”

Det var väl ett under att de överlevde!

Vår andra dag i Vancouver var därmed till ända och vi kunde börja logga dagens skörd och tänka på återfärden söderut över gränsen.

Vancouver dag 1

Söndag och dags för en tur i Vancouvers centrala delar samt i dess parker. Vi tog oss in i den lugna förmiddagstrafiken. Inne i centrum möttes vi av stora skaror uteliggare, många svårt skadade av drogmissbruk. Men det var inte någon som störde oss under tiden vi tog våra foton för dagens första virtuella burk.

Vad är klockan slagen?

Kring centrum finns många riktigt fina grönområden och vi fick loggat många bra och genomarbetade cacher i området. Några av de finaste och största konstgjorda stenarna jag sett träffades på här.

Är den äkta? Ja, en äkta cache!

Vi träffade även på totempålar i skogen, men ingen blev bunden vid dessa!

Folk på rad! Vilka är geocachare?

Det blev ett trettiotal burkar denna mycket varma dag, över 30 grader. Något utmattade återvände vi till vår tillfälliga geocachingbas – Hallén tuppade av….

Vad väntar i morgon? Säkert någon galenskap!

 

Ännu en resdag låg nu framför oss med möjlighet till lite bensträckare utmed vägen. Ibland kommer det överraskningar när det bara skall bli ett kort stopp utmed vägen, man vet aldrig riktigt vad som väntar inne i skogen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Spöklikt värre alltså!

En helt annan typ av utmaning var webcam-cachen ”University of Christi”, när Jsson först läste upp instruktionerna trodde jag hon skojade, men så var det inte…. ”so in order to accomplish this you must stand on the picnic table facing the camera, which is on the top floor of Miller Hall. The cacher must stand on the table and hold both hands over their head with the GPS in one hand. You’ll look like a geek…but hey you’re a geocacher.”

En mycket imponerande cache var letterboxen ”Geo Post Office and TB Transfer Station” som visade sig sitta på COs hus. Men först kunde vi inte lokalisera burken då den satt gömd bakom två av COs parkerade bilar! Men vi blev upptäckta och visade rätt. Fick en trevlig pratstund med CO och dessutom två andra geocachare som kom strax efter oss. Vi fick fundera en stund innan lösningen uppenbarade sig, en finurlig cache.

Vi började nu närma oss Kanada och vi kunde mycket oproblematiskt rulla över gränsen. Övriga deltagare var sugna på en första burk i landet, men jag satt lugnt och iakttog deras burkhunger då jag sedan länge loggat detta land. Men strävan att logga en första Kanada-cache gick inte så bra, först en missad avfart och sedan en DNF gjorde att de tre övriga fick gå och lägga sig på burklös mage denna dag!

Idag blev det en tur ut från staden till de öar som ligger utanför Seattle. Målet var främst burkar som hade en lite mer speciell utformning och därmed höga poäng. När det talas om favoritpoäng så kan jag inte undgå att dra mig till minnes när en CO kontaktade mig och bad mig ta bort en favoritpoäng jag gett! Det avslöjar ju något om cachen, vilket inte är bra. När det numera finns en hetsjakt på att samla favoritpoäng så kan jag nästan börja tycka att det var synd att denna typ av poängsystem infördes. Åtminstone att det är något som förs in i statistiken hos de som hittar burkarna.

Dagens mest intressanta burk var not ”Prairie Line Trail” en letterbox, men utmed sträckan vi gick fanns det även flera traditionella. Det var intressant att läsa om denna del av USA:s järnvägshistoria. Att mängder av kineser värvades för byggen av detta slag var inte någon nyhet för mig, men det är ändå intressant att se platserna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu var det dags att lämna fastlandet och via en bro åka över till Suquamish stammens jaktmarker. Men så många indianer skulle det inte bli utan besök vid goblindusts cacher. Denna CO är lokalt känd för sina genomarbetade burkar, ofta ganska avancerade tekniska lösningar. Här kommer ett litet bildspel, det avslöjas inte vilken burk som är vilken men ger en liten uppfattning av vad man kan träffa på i denna takt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vägen tillbaka till fastlandet gick inte över bron utan via en färja som på lite under en halvtimma tog oss tillbaka in mot vår tillfälliga cachingbas. I morgon väntar en ny dag med nya burkar och kanske går vi till och med över gränsen igen.

Det kommer en dag då målen med geocachingen är uppnådda och det är dags att börja blicka utåt för att hitta nya jaktmarker. Vad skall man då hitta på? Kanske kan Pokémon kan vara en sådan jaktmark? Något att sysselsätta sig med istället för plast- och metallburkar!

En och annan läsare kanske nu tappar fotfästet och snubblar lätt in i närmsta bestånd med Jättebjörnlokor, vad har hänt med Hallén?

Bakgrunden till dagens funderingar tog sin början redan 2011 då vi var en grupp geocachare som besökte nordvästra USA och Canada. Då skulle vi bland annat logga ett stort antal cachetyper, däribland APE, och närmare bestämt ”Mission 9: Tunnel of Light”. Men strax innan vi gjorde vårt besök var det någon illvillig mugglare som plockade bort denna tämligen unika burk och den blev snabbt arkiverad.

Men som alltid visade det sig att vår historia inte slutade med att APE cachen försvann och arkiverades. Hösten 2016 begav sig ett räddningssällskap ut till platsen där cachen låg och lyckades efter en del sökande hitta den ursprungliga burken och förde den till HQ. Där förvarades den sedan fram tills dess att det under 2017 genomfördes en omröstning vars resultat tillslut ledde fram till att cachen återaktiverades.

Idag gick så turen upp till bergen och den långa gamla järnvägstunneln. Jsson, Torado och Ingabo hade en del andra burkar att logga i området, men jag hade enbart en sak i huvudet!

Tunnelseende?

Det är nästan 4 kilometer i mörker genom tunneln och en kall vind drog fram, en markant skillnad mot temperaturen utomhus!

Sökande efter en burk mitt i tunneln, det gick till en början inte så bra för gänget….

Vi var långtifrån ensamma i tunneln, det var mycket folk som rörde sig till fots och på cykel, bland annat en stor grupp skolungdomar. Såg i informationsfoldern att den alla har ”väjningsplikt” mot ryttare i tunneln och att cyklister hade ”väjningsplikt” mot vandrare och naturligtvis ryttare. Men några ryttare träffade vi inte. Inte heller några problem med cyklister som körde lugnt, en helt utan lampa vilket verkade vara något av ett självmordsuppdrag då det var ganska ojämn mark på sina ställen.

Ser ni ljuset i tunneln?

Två skattjägare fick sällskap av en mängd ungdomar!

Det tog en stund för de övriga att hitta burken, men till sist var vi på väg mot den berömda apan. Väl på plats fick jag snabbt se en stenhög, en rejäl stenhög och där fanns en burk, till skillnad från 2011.

Stenar!

Hittad!

När nu apan är hittad kan, vilka mål finns då att uppnå nu? Svårt att säga, svaret kan möjligen vara det ädla Pokémon.

Resten av dagen gick som i en dimma, möjligen var det bristen på mat, men jag tror nog att det var den eftertraktade loggen som gjorde sitt till.