Kan man åka till Vättlefjäll två veckor i rad? Givetvis, bara det finns burkar att logga! Mini-teamet HJ (Hallén, Jsson) tog idag vagnen upp till Angered för att gå på vandring i både miljonprogramsområden och det vilda Vättlefjäll. Lämpligt nog fanns det en burk att börja med inte långt från spårvagnshållplatsen ”Välkommen till Angered centrum”. Via en tur utmed Lärjeån där fyra burkar fick vår team-signatur. Därefter lämnades grönskan för ett besök vid en återvinningsplats. Åter en gång påträffades en felsorterad burk, den skall ju ligga i…

Återvinningsanläggningen lämnade vi nu bakom oss och styrde stegen ut i grönskan. En och annan bekant plats passerades där burkar loggats i gångna tider.

Bekant plats.

Vi skulle snart lämna den stora stigen och bege oss mot ”Kork-ad, (lightversion)” och därefter ”Påskbomb” och ”Sprick!”. Alla burkarna är väl värda besök, antingen på grund av deras utformning eller i fallet mes Sprick, det fina och annorlunda landskapet.

Jag begav mig ned i en smal spricka, men det visade sig vara fel väg, och jag kunde likt Nalle Puh blivit kvar där nere om jag inte vänt i tid. Lyckligtvis valde Jsson en bättre väg och hittade fram till cachen.

Är det inte någon där nere…?

Ibland påträffar man märkliga spår efter mugglare långt ute bland träden. Här har något försökt att slå sig ned – eller?

Mellan burkarna var det en hel del terrängvandring eller bara småstigar, så skall det se ut! Men för att ta oss vidare blev det till att gå på den lite större leden där det var något fler människor, även om det inte var som i Skatås. ”Skogen 2” var snart avklarad liksom ”Skogen 4”.

Vi avrundade med att gå bort mot ”Halvön” där övervanns det första vattenhindret, men det andra blev oss övermäktigt. Antingen får det bli varmare i vattnet eller också riktigt mycket kallare för att det skall bli ett återbesök här.

Svårt att ta sig fram…

På vägen tillbaka till den så kallade civilisationen stannade jag till vid en burk som Jsson redan loggat, ”Knytteplatsen”. Den hittades snabbt utan att några ledtrådar behövdes, därefter var det hemfärd. Vi fick loggat 13 burkar och vandrat 15 kilometer idag i riktigt fint vårväder – utan snö och hagel.

Vad hittar man på en någorlunda solig söndag i början av maj när stora delar av teamet är ute på olika utländska äventyr? Svaret torde vara enkelt, en tur till något trevligt skogsområde i närheten. Denna gång föll valet på Vättlefjäll och det blev den blå cachingexpressen till Bergum där dagens vandring startade inte långt från traktens kyrka.

Det var en oländig fjällvärld jag närmad mig, det stod snart klart ”Här slutar allmän väg”, hur länge till skulle det finnas väg?

En bit till fanns det väg, en stilla sådan som jag hade helt till eget förfogande.

Mitt första mål var ”Sommarstigen”, en liten burk som inte blivit loggad av någon på nästan ett år. Det krävdes en hel del letande innan jag slutligen fick burken i min hand.

Nu lämnades stigen och jag gick rakt genom skogen mot nästa cache ”Korphyllan”, det var inte det bästa vägval jag gjort, men inte heller det värsta. Att klättra över trädstammar, tränga igenom tät granskog och nästan handlöst falla ned för stup – ja det hör till en normal geocachingtur. När jag väl var framme letades det högt och lågt, och länge, men utan att hitta någon cache. Slutligen gav jag upp och fortsatte djupare in i skogen i skogsmaskinens fula hjulspår mot burken ”Hygglig utsikt”, den hade legat ologgad sedan 27 augusti 2016! Skulle den finnas på plats? När jag kom till nollpunkten fanns det en plats som tydligt stämde in på hinten och där fanns också burken som nu äntligen fick ytterligare en logg i boken.

Nu återstod att trassla sig ut på den snåriga vägen som förstörts av en skogsmaskin. Väl ute på vägen igen fortsatte vandringen i riktning mot ”Fågelskådning 3: Nattskärra”, vilken hittades utan problem. Värre var det med ”Vättlefjäll Långtidsparkering” som jag inte lyckades leta fram. Men ett fynd gjorde jag… Som ni förstår eller misstänker av namnet på cachen så är det resterna av ett bilvrak som utgör gömstället. När jag stack in handen i en bildel (är osäker på var i bilen den hör hemma) kände jag något mjukt och drog ut föremålet. Det var inte någon cache utan ett mini (nästan nano) getingbo…. åtminstone en invånare blev instängd då jag råkat klämma till öppningen och den som höll till där inne var inte speciellt nöjd med behandlingen – jag avlägsnade mig… Det var bättre att ge sig i kast med större bestar, nu väntade gråben själv, förhoppningsvis fångad i sin grop.

I bakgrunden i bilden ovan ser ni en grop, det är en varggrop i närheten av den historiska gården Björsjöås, där finns även cachen ”Vättlefjäll Varggropen” som hittades utan problem. Därefter gick jag till själva gården och tittade närmare på ruinerna kring den gamla gårdsplanen. Detta är en fördel med dessa egna vandringar utan sällskap, mycket tid kan ägnas åt de intressanta platser som besöks.

Varför bara nöja sig med att gå runt och titta, undrar hur gården ser ut från 120 meters höjd? Jag behövde inte gissa, bara att montera samman utrustningen och bege sig upp. Det var dock lite besvärliga flygförhållanden idag och jag fick larm om starka vindar på max-höjden – ”landa omedelbart”, nåväl det blev några bilder – ytterligare en icke-burkletar-aktvitet som gick utmärkt att utöva idag.

När jag lämnade Björsjöås på en av vandringslederna var det lugnt och stilla, ända tills dess jag nådde Vättlefjällsleden, där mötte jag grupp efter grupp av vandrare. Det var nästan lika mycket folk som i Nordstan! Vad pågick? Det visade sig att det var ”Vättlefjällsvandringen” som pågick och den tycks locka många deltagare. Mitt i denna ström av mugglare lämnade jag leden och smög in i skogen för att leta upp dagens sista burk ”Litet bo jag sätta vill”. Den hittades utan problem och jag kunde inleda den avslutande etappen som gick norrut mot Bohus där jag skulle ta mig tillbaka till cachingbasen med hjälp av pendeltåget. Totalt blev det idag 23 kilometers vandring mellan hållplatsen Bergums kyrka och stationen i Bohus. Mestadels var det bra vandringsväder, ett par regnskurar kom dock lite oväntat, men det skall man inte klaga över då vattnet behövs ute i naturen.

Idag publicerades min första Adventure Lab cache med en tillhörande mystfinal för dig som gärna vill kunna signera en fysisk loggbok. Det hela började med ett mail från HQ som gick ut till alla oss som har konto på geocaching.com.

Jag tyckte det kunde vara intressant att pröva, så varför inte skicka in en intresseanmälan, men möjligheten att bli en av de utvalda föreföll ganska liten eftersom endast 250 Adventure labs skulle skapas i detta första skede. Men, plötsligt händer det, som det sägs i reklamen, det kom ett mail från HQ den 6:e mars:

Congratulations, Hallén – your request for an Adventure Lab has been granted!


Efter lite funderande och planerande blev det ett historiskt äventyr vid Stora Torp, ett område jag känner väl! Så bege dig till mysten ”
Historiskt äventyr vid Stora Torp” med den nya Adventure Lap appen i telefonen och bege dig ut på jakt efter både lab-punkter och efter mystfinalen. Lycka till!

Pilgrimsteam HIT

Denna lördag gav sig landets mest skenheliga pilgrimer ut på geocachingtur – team H I T (Hallén, Ingabo, TMR68). Vi skulle röra oss i området mellan Skara och Skövde denna dag och det skulle främst bli vandringar, åtskilliga utmed pilgrimsleder eller i klosternära områden! Vi värmde upp med en kyrka, vad annars och tog oss därefter mot en liten damm ute i skogen, och vad väntade där om inte en busslast med vandrare från svenska kyrkan!

Norra Lundby Kyrka

Vid en damm – mycket kyrkmugglare i närheten dessutom!

Ett kort stycke längre bort låg den sista burken i serien ”Pilgrimsleden som försvann# 23 Vägvisaren”, men där hade vi inte någon framgång, det blev en av totalt två DNF:er utmed denna i övrigt trevliga vandring på en vandringsled som numera är tämligen övervuxen.

På väg mot nästa vandring blev det givetvis några stopp utmed vägen, ett av dessa visade sig vara en av dagens mest intressanta platser, cachen ”Amundtorp”. Här finns domarringar och en stor skeppssättning samt många andra gravar och lämningar vilka alla har en storslagen utsikt över Hornborgasjön.

Hallén smyger omkring bland fornlämningarna, har glömt allt vad burkar heter just nu…. Foto: TMR68

Dagens andra vandring gick utmed Rosenstigen i Varnhems kulturlandskap. Det är en serie om 7 traditionella och en final som släpptes samtidigt som ett event hölls här förra året. Då var team HJT på plats (Hallén, Jsson, TMR68) men vi missade att seriens skulle publiceras och upptäckte detta först i efterhand. Nu fanns möjligheten att rätta till det hela och logga burkarna.

Vi gjorde även ett besök hos Kata och tittade på utställningen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Därefter började själva vandringen och burk efter burk kunde enkelt loggas under vår tur i det fantastiskt vackra landskapet där det fanns historiska lämningar överallt – kan det bli bättre?

Grynkvarn

Vattenkraften drev många anläggningar i området allt från medeltiden fram till 1900-talet.

Bro med misstänkt figur…

Åter en kort förflyttning väntade innan vi var framme vid V-serien där det åter skulle bli några kilometers vandring. Det gällde bara att hålla sig på rätt sida staketet…

Vi letade oss fram i landskapet och lyckades ibland hitta en stig men ibland gick vi också i obanad terräng, vilket visade sig vara onödigt då det som vanligt fanns bättre vägar – eller snarare stigar – att förflytta sig utmed.

Hit tog vi en ganska mödosam väg!

Det första regnet vi upplevt på flera veckor började också att falla, märkligt och ovant, det skall väl ändå inte regna i Västsverige! Men detta hindrade inte vår framfart, vi loggade burk efter burk – och även en DNF hann vi med!

Utsikten var fin, men burken hittades inte.

TMR68 hittade denna burk när vi var på väg ned från toppen…

Dagens skulle avslutas med ”Slingan” i Skultorp där vi gick lite över en halvmil för att logga denna serie och lite andra burkar som låg utströdda i landskapet.

Vi började vid elljusspåret

Starten vid elljusspåret bjöd på en burk, i ett vad jag skulle vilja hävda är ett av landets luftigaste omklädningsrum!

Luftigt omklädningsrum!

Områdets burkar var något svårare än vad vi räknat med så det tog tid. Det fanns burkar vi inte hittade eller hittade i sista sekunden innan vi höll på att ge upp. Varningsskyltar i området gjorde att man nog hade undvikit att ta upp några granater, om sådana nu hade dykt upp i sökandet (vilket inte inträffade).

Tiden går fort när man har roligt sägs det, och det stämmer väl in på en geocachingtur. Denna sista vandring för dagen avslutades när klockan passerat 20 på kvällen och det var hög tid att röra sig hemåt. Bara en sista 67:e burk skulle hinnas med innan hemfärd, den minst sagt speciella ”Malamati – Bokbussen”, en trevlig avslutning på dagen! Förutom loggar hade vi dessutom fått drygt 26 kilometer vandring i varierande terräng.

Älgs grotta” placerade jag ut 2008, alltså för mer än tio år sedan! Den har inte några stora mängder besökare då den ligger lite utanför de stora stigarna, men stig finns för den som inte är rädd för lite grönska och stenblock. Flera DNF:er har lagts men jag var inte bekymrad då klipp-blocks-grottan ligger i en dalgång där det är nästan hopplöst att få en säker nollpunkt, men raden av DNF loggar gjorde att cachen stängdes i samband med reviewer-vårstädningen. Alltså blev det till att dra på kängorna och gå dit för att inspektera.

Det var som jag misstänkte, burken fanns kvar, men den hade flyttats något så jag återställde den till rätt plats och gav den ett litet ”bo”. Burken försågs också med en ny loggbok.

När jag ändå var ute i skogen kunde jag göra en liten avstickare på dryga 900 meter (fågelvägen) till en ny burk som kom i samband med påsken ”2. Fabergéägg. PiP 2019”. När jag närmade mig nollpunkten såg jag något cachelikt och när luckan öppnades såg jag något som inte liknade några andra burkar jag sett… Men det gick bra att öppna även denna konstruktion och få en burk loggad denna dag, utöver underhållsloggen givetvis.