På väg till Helena

Idag var det åter transport, resan börjar gå in i sitt slutskede och vi skall åter röra oss mot västkusten men ännu är det mycket slättland och berg kvar. Vi inledde dagen med några loggar kring vårt tillfälliga boende innan vi färdades mot staden Helena. Där hade vi diverse sysslor att uträtta, så som att genomföra ytterligare städning av geomobilen.

Under eftermiddagen blev det en tur i staden som visade sig riktigt trevlig. Det fanns dessutom några äldre hus från 1860-talet och framåt bevarade. Orten byggdes upp kring gruvbrytningen i området och flera av de äldre husen tillhörde de som drev butiker för gruvutrustning.

Helenas gamla stad

Mycket riktig, önskar att det funnits mer tid att titta på denna plats.

 

Vy över Helena

Yellowstone

Så kom då dagen jag väntat på i flera veckor, besöket i världens äldsta nationalpark Yellowstone. Vi hade en osannolik tur att besöket inföll en av det fem dagar under året då det är avgiftsfritt att besöka området. Vi rullade in genom den västra entrén och fick utan kostnad lite informationsmaterial. Tydligen kan vilda djur vara farliga – tänka sig – och det berättades att djuren kan anfalla och på vilka avstånd man skulle hålla sig. Lyckligtvis saknar jag naturfobi och låter mig icke skrämmas av sådant, sunt naturförnuft gäller och då är vilda djur sällan en fara.

I USAs nationalparker får ingen lägga ut fysiska behållare, men virtuella och earth cacher går bra om de får tillstånd. Det blev åtskilliga sådana idag och det kommer att bli ett drygt arbete att sammanställa all information. Men dessa burkar var ändå något av en sidoaktivitet, viktigast var djur och natur, passade även på att studera hur besöksnäringen var organiserad – en yrkesskada.

Turister som hade otur..

Vid en av de virtuella berättades historia om ett antal tidiga turister 1877 som hade oturen att råka rakt in i ett indiankrig och blev tagna som fångar. Vi hade dock bättre tur och träffade inte på några krigiska indianer eller våldsamma kavallerister.

Inte långt in på turen träffade vi på vår första bison, ja en sådan utan loggremsa. Alla (utom Jsson) lämnade bilen för att ta en lite närmare titt på det stora djuret.

Bison – var är loggremsan?

Turen genom parken bjöd på många fantastiska vyer, mycket hetta från källorna och därtill kalla vindar då vi ju var på bortåt 2000 meters höjd stora delar av tiden. Här kommer ett bildspel med några smakprov från dagen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bisons dök upp igen, ibland orsakade djuren ett mindre trafikkaos.

Bison korsar vägen

Även ”Elk” var synlig, de strövade även obekymrat omkring närmare bebyggelsen men det djur med den största kronan observerades allt ute i mer av en naturlig miljö.

Elk

Timmarna i parken gick fort och vi hann inte med alla virtuella och earth cacher som låg i vår plan. Men jag tyckt det viktigaste var att vi faktiskt fått se en del vilda djur, men björnen ville inte visa sig. Kanske kan man återvända hit i framtiden och gå på en vandringstur.

På väg ut ur parken.

Efter fem nätter i samma hus var det åter dags att bege sig ut på vägarna igen för att färdas mot Idaho Falls. Det var en resa på dryga 650 kilometer så det skulle inte finnas mycket tid över för burkjakt. Först skulle dock huset städas, vilket inte var helt lätt med ganska dålig städutrustning.

Akta dig Ingabo – Jsson har fått tag på en kvast!

Dagens tur gick vi några Earthcacher och Virtuella, några vid riktigt sevärda platser.

 

Shoshone Falls

Vi gjorde en liten utvikning under turen, när man ändå är i ”närheten” varför inte besöka en ny delstat?

Hade det inte varit för skylten som visade delstatsgränsen hade det varit svårt att veta att vi kommit in i en ny delstat, landskapet såg likadant ut som i Idaho, stora slätter med buskar, jordbruksmark och stora berg. Men en ny delstat blev loggad och vi fortsatte vidare på denna i övrigt mycket monotona resa.

Märklig park vi träffade på!

Till sist nådde vi Idaho Falls och ett tillfälligt boende för en natt. Där fanns ett anslag som man inte ser överallt, kanske en hint om den kommande dagens äventyr?

Var redo!

Poledance

Dags för den sista dagen med PT-caching kring Boise – och det blev Poledance! Till en början gick färden på de sedvanliga små grusvägarna men gradvis kom vi ut på allt större vägar, det gick inte ens att stanna vid alla cacher. Började påminna om en trail som några av oss tidigare besökt i Danmark där stoppen utmed vägarna var allt annat än lämpliga.

Ett av vägens offer

Flera avsnitt hade ganska enhetliga gömmor, vid stolpar. Där av dagens rubrik – Poledance. Många burkar fick få underhåll, vi hade fått burkar och loggremsor av CO, då behållare ibland var reducerade till en hög med plastskärvor eller bara en löst liggande loggremsa.

Ingabo ägnar sig åt Poledance!

Dagen innehöll även loggning av ett antal virtuella, inte mindre än sju loggades under dagen.

Nu är det snart dags att lämna Boise och bege sig mot nya jaktmarker, men inte fler PT:s, den biten är avklarad och fordonet hjälpligt städat. Smutsiga burkar får inte tas in, inte heller smutsiga geocachare säger Jsson hotfullt med borsten i handen….

Ingabo använder högt tryck.

I skallerormens rike

Innan dagens tur tänkte jag att det blir inte lätt att hitta på en berättelse från ytterligare en PT dag, denna gång på ”The Connector”. Mycket riktig började också allt som vanligt, mycket spring in och ut samt en del damm, men faktiskt inte lika mycket som tidigare dagar.

Vida vyer!

Men så plötsligt händer det…

Ingabo är ute vid en av alla dessa cacher och vi som är kvar i bilen hör honom vråla ”SKALLERORM”!

Alla rusar ut och vi får se nosen på en orm passera genom gräset och slutligen den tydligt formade skallran. Ingabo var några få steg från att kliva på djuret, men lyckligtvis fick han en varning och hörde – samt regerade – på varningen och backade undan från burken. Det blev en bild på ormens ”mitt” i gräset innan den försvann in under en buske. Enligt amerikaner som vi träffade senare under dagen var vi alldeles för nära…!

En fotograf måste vara redo att riskera allt!

Dagen avrundades med ett event – ”Invasion of the snowbirds – a Meet and Greet”. Det är som alltid trevligt att träffa några av de som skapat burkarna som loggats under resan. Som vanligt när man träffar amerikaner väcker det intresse när man kommer från utlandet och mer än en av deltagarna hade rötter i Sverige. Lite märkligt är det dock hur event i USA får publiceras med följande text: ”Meet at 7:30 PM for as long as it’s interesting at the McDonald’s inside the Jackson’s Chevron station on Eagle Road across the street from the new St. Luke’s Hospital.” Granskarna i Sverige skulle väl aldrig tillåta att namnet, i detta fall McDonald¨s” stod i cachebeskrivningen, förbryllande.

Event

Ingabo, Jsson och Torado på McDonalds event

Vi hade en trevlig timma på eventet med en hel del utbytande av erfarenheter och vi fick veta att de stora hålen som vi sett ute i öknen skapats av grävlingar – vilket jag misstänkt. Därefter återstod endast en kort tur till vårt boende och en summering av dagen med loggande av de över 300 hittade burkarna denna dag.

Eventlokal