När Långanäs ö var avklarad åkte hela styrkan av geocachare mot Härsjön där det finns ytterligare två cacher på öar. Från parkeringen var det något över en kilometer att gå till det första målet, ”Kräftkalas”. Det var redan flera DNF loggar på cachen, men vi beslutade oss att göra ett försök. I snö och is visade det sig en övermäktig uppgift att hitta en vit micro! Vi gjorde faktiskt två försök på denna, men båda utan framgång. Istället valde gruppen att gå mot ”Härsjö ö”, där gick allt mycket bättre och cachen plockades fram på några minuter. Fler bilder hittar du i Blaufishs fotoalbum.
Vår plan var sedan att korsa sjön och ta några burkar på andra sidan. Men under vår väg upptäckte vi oroväckande mycket vatten på isen och det började knaka under våra fötter. Läge att avbryta och gå tillbaka samma väg som vi kom, den säkra vägen. Ingen av oss ville få användning för den säkerhetsutrustning vi hade med oss!
Istället gick vi tillbaka, det blev en fika med eftersnack. Därefter åkte vi åt olika håll. Hallén, TMR68 och bgr01 gjorde sällskap på en liten extratur som tog oss ut på nya äventyr. Den största upplevelsen var nog besöket vid ”Old Mill #1”. Jag har loggat flera cacher i den serien, men vid denna plats fanns det riktigt mycket kvar av kvarnbyggnaden. Dessutom fanns det fantastiska isskapelser i det forsande vattnet nära kvarnen.
Det var en synnerligen framgångsrik tur, vid summeringen hade jag fått 11 loggar idag. En av dessa var en 1/5, ganska kul kombination för den som gillar att hålla koll på sin statistik.
Men när man sitter nyss hemkommen från en sådan här cachingtur och skall summera intrycken kan man inte undgå att fråga sig – varför håller man på att jaga platsburkar? Den frågan inställer sig inte när man går över isen för en cache, men väl när man klättrar in bland snår och granar på en hög ås, djup snö och mängder av is. Där spenderar man sedan en lång tid med att rota i snödrivorna, ringer livlinor, letar igen och tillslut hittar. Det var förloppet vid en av dagens burkar, ”Härryda Poker Tour #5”, som inte var lätt i snö och is! Vi var nära att ge upp när TMR68 fick fram burken. Man måste fråga sig – varför håller man på så här? Svaret är väl ganska givet, det är galet, tokigt och för det mesta otroligt kul!
Halléns Geocachingäventyr 