Frodo och Sam gjorde sig redo att lämna Fylke, det rådde en bitande kyla men solen lyste från en klar himmel vilket gladde de två resenärerna! Först gällde det att ta sig till ett slott i Fylke, en höjd med en vidsträckt utsikt över både välbekanta och kanske farliga länder. På denna bergstopp kom kallelsen till ett stort möte, de båda resenärerna fick då ge sig av mot bergets fot för att se vad som skulle hända där! Samlingen av visa män, dvärgar och trollkarlar var intressant och aningen skrämmande! Det anförtroddes oss ett viktigt uppdrag, att föra den enda ringen till Mount Doom utan att låta oss förföras av dess makt, ett farligt uppdrag med liten möjlighet att lyckas. Urtidens demoner kunde vilken sekund som helst utplåna det resande sällskapet. Svarta tentaklar reste sig ur vattnet och vi fick hasta mot Morias gruvor, men där möttes vi bara av död och ödeläggelse. Uppdraget skulle inte bli lätt! En stor och skrämmande flod verkade ligga i vår väg, Frodo drog sig då till minnet Brännbockarna i Bockrike. Han mindes också vad Gammelfar sagt om båtar och vatten.
”Brännbockarna i Bockrike är ett knepigt släkte. De far omkring med båtar på den stora floden – och det är inte normalt. Det leder bara till elände.” Alla vet ju hur det gick för herr Drogo och fröken Primula Brännbock. Båda drunknade i den stora floden! Men det var inte ett mord som många fruktat, för som Gammelfar sagt ”I det här fallet behövde ingen vare sig knuffa eller dra. Båtar är oberäkneliga nog, även om man sitter stilla och lugnt som aldrig det.”
Frodo och Sam fick följa det skärmande vattendraget och fanns sig snart i ställda inför märkliga och magiska problem. En stark trollkarl skickade ut förblindande snöstormar och oväder som omöjliggjorde det för sällskapet att hitta det som hittas skulle. Desperata åkallade de då högre makter och ondskans konster kunde brytas av ljusets makter. Vandringen fortsatte och snart stod de inför Mordors portar, skulle de våga eller kunna fortsätta. Förvirrat klev de omkring i ödemarken, orcher och spindlar flåsade dem i nacken, skulle allt förloras och ringen övergår till ondskan? Åter en gång bröt ljuset igenom mörkret och de kunde fortsätta en bit till, uttala det magiska ordet för att kunna passera den hemlighetsfulla porten. När det dramatiska Mount Doome låg framför dem återstod en vandring uppför det eldsprutande bergets sidor. Där uppe där majestätiska örnar cirklade återstod en sista uppgift. Men det visade sig åter att bli svårigheter. Då darrar Frodos magiska stav till, det var en vis och skäggig man – kanske Gandalf själv – som tog kontakt via tid och rymd. Han var fast i ett kylslaget och förtrollat landskap, men kunde ändå ge de båda resenärerna en avgörande insikt i hur det sista steget skulle lösas. Ytterligare en bit fick de färdas, ringen kastades i eldhavet, ondskans magi var bruten. När Mount Doome raserades framför ögonen på Frodo och Sam förvandlades eldhavet till en plastlåda. Förbryllade öppnade de lådan och hörde då ekot av en trollkarls röst samt såg en magisk bok liggande framför dem. När de skrev sina namn i denna bok förbyttes det eldhärjade landskapet mot ett snötäckt Göteborg och det visade sig att Frodo och Sam var geocacharna Hallén och bgr01 som lyckats ta sig hela vägen till final i Wherigo cachen ”The Lord of the rings”.
Halléns Geocachingäventyr 