Äventyr på isen och bland vilda djur!!

Vintern håller ännu Göteborg i ett fruset grepp, börjar nästan bli som i Narnia!! Fördelen med minusgraderna är att man åter kunde plocka bort några ö-cacher från kartan. TMR68 plockade upp Hallén och Explorist och vi gav oss av mot Härskogen för att göra ett nytt försök på cachen ”Kräftkalas”. När vi passerade Härrydas gräns såg vi på håll en älg som passerade vägen, lite längre in i skogen stod ytterligare en älg. Detta var logiskt för vi passerade då en skylt med texten ”viltstråk”, helt rätt att djuren skulle passera just där. Undrar om älgarna tyckte att skylten en bra avbildning av älgsläktet?

Vid friluftsgården väntade Ingabo och hebb, i samlad trupp gav vi oss av utmed elljusspåret innan vi vek av från land och ut på isen. Det fanns några ställen där det flutit upp vatten på isen som sedan frusit, alltså dubbla isar, tyvärr med en del vatten mellan skalen. Men vi tog oss ut till ön och det blev allt hebb som hittade burken på sitt ”favoritställe” – alltså där han letade, letade och letade vid vårt förra besök. Men nu när ägaren placerat ut en ny burk lyckades alltså vårt besök – härligt.

Nöjda drog vi tillbaka mot land. Ingabo gav sig ut på egna äventyr medan vi andra åkte mot ”Torskabotten Island”. Vi åkte runt, runt och runt en bra stund innan vi hittade en bra parkering vid en skola. På vägen hade vi dessutom fått se ett par rådjur som passerade över vägen strax framför oss! Dagens andra möte med djurlivet.

Det var en knapp kilometer att gå, först på en ganska bra väg, sedan ut på sjön. TMR68 testade isen med sin pik och vi kunde konstatera att den borde hålla även om det även här fanns två isar ovanpå varandra med vatten mellan dem. Ispiken får väl också illustrera att vi idag åter var ”isens riddare”.

Vi anlände snart till den snötäckta ön, inga fotspår avslöjade något om gömmans placering. Men vi spred ut oss över den misstänkta ”kuststräckan” och började vårt sökande.

Det dröjde inte länge innan hebb hade fått sina händer kring en plastlåda, skönt när det kan klaras av så snabbt!

Vår vandring tillbaka gick problemfritt, det enda ställe isen var svag på var närmast ön, där kände man hur isen gav vika. Det gällde att vara lätt på foten och snabbt ta sig förbi den platsen! Nu hade vi några mindre riskabla cacher att plocka. Först tog vi hand om ”Frank’s Cache”, den kunde vi ta utan att få pippi. Även ”Skallsjö Kyrka” kunde hittas och loggas utan problem. Vår lilla karavan rullade nu ut mot Stenkullen och där uppenbarade sig ett udda konstverk – imiterad stenålder – utmed vägen. Där låg cachen ”Varning för kryptonit”.

Explorist hade varit på platsen förr, det blev med andra ord en mycket snabb cache! Vi vek därefter av från de stora vägarna för att ta flyget vid ”Backlanda-Gråbo Airport”, har ni inte hört talas om detta flygfält? Konstigt…. Några flygplan såg vi inte på (modell)flygfältet. Bara en stor vit yta och Explorist stod och talade om en bro. Det kunde man inte se någon, men så klev jag i något väldigt djupt, det var vid kanten av bron. Ett vildsint grävande tog vid, likt mullvadar i snön. Innan hebb åter hojtade att han såg burken!

Nu var det nästa ö som stod på programmet, eller snarast en halvö, men där bästa vägen gick över isen en lång sträcka. Det rörde sig om cachen ”Hundöjan”. På små vägar hittade vi fram, en bonde gav oss tillstånd att parkera på en vändzon och vi kunde därefter vandra sista biten till sjön. Isen verkade inte helt pålitlig, vi höll oss därför nära land och tog oss mot den lilla ”landtungan” som gick genom vassen. Där kunde vi någorlunda säkert ta oss fram, även om vi vid ett par tillfällen trampade igenom det övre lagret av is.

Sökandet blev långvarigt. Tillslut konsulterades Ingabo som senast hittat burken. Efter den ledtråden sökte vi ytterligare en stund innan Hallén kunde utropa – PLASTBURK!! Vi såg den, men att få ut den var omöjligt. Det ägnades nästan en timma åt att få ut den, men tillslut fick det bli en fotologg. Det var skönt att vi slapp en DNF. Nöjda tog vi oss åter ut över isen för att tillslut nå säkerheten på land, trodde vi. När vi fortsatte vägen framåt kunde jag se att det gick stora Highland-kreatur i hagen på vägens vänstra sidan.

Men hur var det, gick verkligen alla inne i hagen…….?

Nej, tjuren var på vår sida av staketet – hoppsan – vad gör vi nu?

Mitt i denna dramatik hör vi ett kvackande från en anka…. Först fattar jag inte att det är signalen från min nya Iphone…. Faran med moderna ringsignaler är att man tror att det är en anka som attackerar!! Ljudet från denna anka var ett samtal från Ingabo som undrade hur det gick. Jag fick då berätta om den märkliga händelsen som vi då var mitt uppe i. Det blev ett antal ”goda råd”, men som tur var behövde vi inte skicka fram TMR68 med ispiken mot tjuren, han började gå framåt utmed vägen. Sedan försvann tjuren rakt in i skogen, där inne fanns ännu en hage – tydligen skulle han dit för att äta söndagsmiddag!

Lättade kunde vi ge oss av och ta oss mot bilarna. Hebb bestämde sig nu för att åka hem och torka sina blöta kängor. Vi övriga tog oss mot ”Roy Roger Macken”, det var en snabbt avklarad burk.

Dagens sista hittade burk var ”Monvägen/Moledet”, vi anade att det skulle vara något knepigt med burken, och det var det! Men vi lät oss inte luras. Trevligt nog kom cacheägaren själv fram till oss och vi fick oss en trevlig pratstund.

Vi försökte oss även på ”Izmir” vid den närbelägna Pingstkyrkan. Men där tog vår tur slut och det blev en DNF, mycket snö att gräva i, men vi gjorde jobbet grundligt – till och med filmade under altanen för att hitta spår av burken. Men det var utan resultat. Vi fick nöja oss för dagen och återvända mot våra cachingbaser i de östra stadsdelarna.

Idag kan man verkligen sammanfatta händelserna med – ”det händer alltid något oväntat…”

Se även Explorists blogg samt hebbs blogg om denna dag.

2 kommentarer

  • Så synd att Picador TMR68 inte fick förrätta sitt naturliga värv på tjuren här ! Måste skära i hjärtat att inte få användning för sin medburna utrustning. Kanske en röd duk borde ingå i varje cachares utrustning vid icke urban caching också ?
    Listan håller på att bli lång med nödvändiga caching utensilier : stege på minst 3,5m, rep, firningsutrustning, handskar, bräckjärn, bultsax, komplett verktygsuppsättning, gripklo, skärbrännare, tryckluftsborr, kanot, uppblåsbar båt, sopborste, ficklampor i alla dimensioner……. och nu pik och röd duk.
    Inte hade jag en aning om detta när jag började med denna då helt oskyldiga hobby för snart 6 år sedan.
    Det kan man kalla utveckling 😉

  • Ingabo du glömde dynamit till att få bort stora stygga stenar med…tänkte mest på ”Hundöjan”.

    Tack Hallén för en trevlig dag, det var både roligt och spännande.
    Kanske blir någon mer tur någon dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s