Söndag morgon vaknade vi pigga och utvilade, redo för nya upptåg bland Irlands plastburkar. Efter en ganska bra frukost lämnade vi hotellet för att jaga burk. Vi gick åter mot DART-tåget för att förflytta oss lite norrut i stor-Dublin, på vägen dit gick vi genom en park, som vi redan rensat på burkar. St. Stephens Green är en fin anläggning som endast är öppen dagtid, hebb kunde inte låta bli att ta några bilder.
Det tog inte många minuter att förflytta sig i riktning mot St Annes Park med hjälp av tåget. Märkligt nog låg det bara cacher i själva parken, men inte några i bostadsområdena kring parken. Det gjorde att fick en transportsträcka på ett par kilometer utan några loggar, att man inte tänkt på detta…
När vi nådde parkgränsen uppstod som alltid problemet, var finns ingången? Denna gång hade vi tur och det fanns en hemmagjord ingång, ett hål i staketet och häcken som gjorde att vi snabbt tog oss in i grönska. Några hundra meter bort låg dagens första mål, ”St Anne’s Arboretum”.
St Annes Park var verkligen stor, där fanns alltifrån stora breda ”motorvägar” till småstigar och dolda små ruiner. Som sig bör i en engelsk park hade man anlagt ”lämningar”, alltså konstgjorda ruiner och små grottor i parken. Det var en riktigt trevlig cachingupplevelse att gå omkring och logga burk i detta område.
”St Anne’s – Rose Garden” var nästa burk under vår vandring. Den låg, som ni säkert förstår, i ett område med många taggiga växter. När vi började leta sökte man givetvis efter en micro, men det visade sig lite oväntat att cacheägaren hittat en plats för en lite större burk. Snyggt instoppad i en av pelarna som bar upp de klättrande rosorna i trädgården. ”St Anne’s – Walled Garden” var ett snabbt fynd, bland alla lösspringande hundar som parken var fylld av denna lördagsmorgon. Vid ”Firefly series – #4 – Wash”, som är en premium cache, fick vi lite större svårigheter, där letade vi en bra stund innan den enkelt gömda, men genialt gömda cachen kunde hittas av hebb som stått en bra stund intill den utan att se den, då är det en bra cachegömma! I samma serie tog vi sedan även ”Mal” som är en riktigt stor ammobox-cache, även den endast för premium-medlemmar, det kan man förstå då burken ligger mycket utsatt i den välbesökta parken.
Vi trodde att ”St Anne’s – Annie Lee’s Tower” skulle kunna orsaka oss problem, det var ju trots allt en terräng 3.a! Vi läste i tidigare loggar att koordinaterna var off med omkring 20 meter. Den enda plats som kunde erbjuda ett gömställe 20 meter från nollpunkten och samtidigt vara en terräng 3:a var i närheten av tornet och bron på bilden ovan. Inne i grönskan döljer sig dessutom en grotta som skulle passa väl in på hinten till cachen som talade om ”Base of tree”, jag var övertygad om att cachen måste ligga dold högt vid grottan nedanför trädet. Vi letade, vände på alla blad och stenar, letade igen och igen, men ingen burk syntes till, läget började bli förtvivlat. Då tog jag upp telefonen för att ringa en livlina, det var möjligt då Motorcycledude hade hittat cachen under sitt Irlandsbesök. Han kunde då berätta att cachen låg 20 meter åt andra hållet, vid roten av ett träd. Där hittade vi mycket riktig en konstgjord sten… Men att sätta terräng 3 på denna burk är extremt märkligt, 1,5 hade passat bättre och då hade vi inte lurats på avvägar!
Även nästa burk i samma serie ”Duckpond View” hade en hög terrängangivelse, men den gången lät vi oss inte luras utan kunde snabbt hitta burken.
En lite svårare utmaning var ”Firefly series – #6 – Jayne”, (premium-cache) det skulle enligt cachebeskrivningen vara en ammo-box. Det fanns ett uppenbart ställe att leta på, där fanns inte ett spår av någon cache. Vi utvidgade sökområdet rejält men kunde inte se något som kunde rymma en ammo-box. Tillslut hittade hebb burken, där hade ju Hallén nyss haft sitt knä! Nog var det en ammobox… mer än så skall jag nog inte avslöja, kul och något elak gömma!
Nu lämnade vi parken och gick ut mot en avlång sandö, North Bull Island. Där började vi arbeta på en Earth Cache med samma namn som ön. Den hade fem frågor, på fem olika platser, men det räckte att besvara tre av frågorna för att få logga cachen. Vi fick en härlig tur ut på den sandiga ön och kunde lätt besvara frågorna, dessutom fanns det två vanliga burkar på ön som lockade, ”Bligh-s Cache” och ”Art Deco Dublin: Take Shelter”. Bitvis fick vi faktiskt lite terräng här ute med sanddynor och lite våtområden.
När Take Shelter var hittad fanns det inte fler burkar i närområdet, vi tog oss därför tillbaka över bron mot fastlandet.
DART-tåget tog oss åter mot centrala Dublins utkanter, där vi började med att plocka ett par burkar i stadens lite sämre kvarter. Det märktes på folk i området, skräp och hundskit på gatorna, och förfallna byggnader. Men vi uträttade snabbt våra ärenden och loggade ”Dublin’s Railway Termini: Amiens Street” och ”Forgotton Façade” som ligger på en gata som cacheägaren själv inte gärna besöker när det är mörkt:
Note: This street and many of it’s surrounding neighbours have something of a bad reputation. While this may well be exaggerated somewhat, it is nonetheless advisable to keep your wits about you and hide any obvious valuables. I would be reluctant to seek this cache after dark!
Men vi undgick alla faror, även hundskiten på gatan, och gick vidare in mot centrum. Där hade vi siktet inställt på en virtuell cache, sådana får man inte missa när man är ute och reser! Denna cache var på en plats där man uppfört ett minnesmärke över emigrationen från Irland, som var mycket omfattande under 1800-talet. ”Memories By The Water” är en samling av kusliga skulpturer.
Vi följde sedan vattnet och kom fram till ”Firefly series – #1 – Firefly”, där fick vi leta en bra stund innan jag bestämde mig för att ladda ned spoilerbilden och få en ledtråd, då slapp vi en DNF…
Vi nådde fram till ännu en järnvägsstation, denna hade sett sina bättre dagar, tveksamt om det gick någon trafik till den idag, ”Dublin’s Railway Termini: North Wall”.
Vi tog oss nu över floden mot ”Pearse Square”. Där hittade vi snabbt den konstgjorda lilla stenen, sedan var det hög tid att leta upp något att äta, vilket vi också hittade runt nästa hörna!
Mätta och glada, med nya krafter, tog vi oss nästa 6-timmars pass på Dublins gator. ”Art Deco Dublin: Archer’s Garage” togs utan problem liksom de två burkarna ”Dublin’s Railway Termini: Westland Row” och ”Art Deco Dublin: Townsend St. Flats” som vi missade sent under gårdagen, då var vi alltför trötta för att kunna tänka!
”The Pepper Canister” var en höjdpunkt för hebb, han hade hittat hem – detta var hans gata och hans kvarter, riktigt ståndsmässigt måste jag säga, men det är ju egentligen inte så konstigt, mannen har ju till och med ett palats i Stockholm!
Via ”Fitzwilliam Square” tog vi oss mot ”Iveagh Cache” som låg i en väl dold park i kvarteret bakom vårt hotell. Vi tog oss dit via en väl dold ingång, som vi först knappt trodde kunde finnas. Men sedan öppnade sig grönskan och vi fick en oväntat fin tur genom parken fram till cachen.
Efter ett kort avbrott på hotellet för att checka in på morgondagens flyg gav vi oss åter ut på gatorna. ”Dublin’s Railway Termini: Harcourt Street”, ”La Touche Bridge 1791 , Portobello, Dublin” och ”Art Deco Dublin: The Kodak Building” loggades i raskt takt.
Via ”I is for Injection” och ”Be My Valentine” gick vi mot Irlands mest välbesökta cache, ”Castle Rock”. Den ligger nära slottet i Dublin, som i sig är en märklig anläggning. Byggnadsstilarna är blandade, liksom färgerna!
Cachen låg i ett hörn av en fin liten park, som även den var omgiven av byggnader i blandade stilar.
Vandringen gick sedan mot ”Art Deco Dublin: Burton’s Store”, alltså väster ut i staden. Där kom vi också in i ett område med många utställningar över vikingatid och medeltid i Dublin, ”Vikings and Vicars”, ”Let my Epitaph be written”. Överallt ser man det berömda irländska ölmärket, och förr eller senare råkar man naturligtvis ut för en cache med det temat! ”The Guinness Logbook Of Records” vållade oss faktiskt en del problem. Man skulle följa den stora pilen angavs det i hinten. Vi trodde att vi såg pilen, men den riktigt stora pilen såg vi först när vi hittat burken, en bit från vår nollpunkt.
Vi fortsatte vår tur västerut till cacherna ”The Croppies Acre” och ”The Pantheon”.
Vi gick nu ned mot floden för att börja plocka en burkar vid broar med en och annan avvikelse inåt land. ”Liffey Bridges-Mellows”, ”Liffey Bridges-Fr Matthew” och ”Singalong Singasong – By Memory Inspired” togs utan problem.
När vi nådde till finalen för mysterycachen ”Liffey Bridges-Molly’s Finest” hamnade vi på en muggeltät plats. En kvinna stod och blev fotograferad vid burken, togs en bild?, två bilder? – nej många fler! Vi fick nog vänta minst tio minuter innan paret var klara med fotograferingen, då gällde det att snabbt hugga platsen innan nya fototokiga mugglare dök upp! Det började nu bli mörkt och det fanns inte så många cacher kvar i centrum att plocka.
Den sista ”riktiga” burken vi tog var ”Art Deco Dublin: The Gas Co.”, snabbt hittad bland alla lördagskvällsmugglare, några av dem gick på styltor…
För att få en lätt och bekväm avslutning på dagens vandring tog vi en virtuell burk som avslutning, ”Stiffy By The Liffey”. Enkelt avklarad, bara att ta ett foto av sig själv vid den höga pelaren, så var den loggen klar.
Klockan var strax efter nio på kvällen när vi avslutade cachingrundan, då var centrala Dublin så gott som rensat på cacher. Endast en del svårlösta mysterier och långa multis fanns kvar i trakten. Spårloggen visar att vi ändå gick fram ganska effektivt i staden.
En översikt över båda dagarna visar att vi har rört oss över ett ganska stort område.
På söndagen blev det inte någon caching då vi skulle flyga hem redan kl 10.15, vilket innebär att vi måste vara på flygplatsen redan strax efter kl 8.
Vi lyfte från Dublin enligt tidtabell och anlände hem till Göteborg igen på rätt tid.
Det var en fantastisk helg, ett stort tack hebb för denna fantastiska resa! Vi lyckades få ihop 51 burkar på en och en halv dag i Dublin, inte ett dåligt resultat. Lite retfullt för min del är det väl att min mätare stannade på 5 991 burkar, nio till hade inte varit fel, men det hade inte varit möjligt att få ihop på den tid vi hade till vårt förfogande. Nu har jag istället huvudbry med var jag skall logga cache nr 6 000, det måste väl planeras noga – tänk om det leder till en sådan beslutsångest att jag aldrig kommer fram till det magiska talet! Nej – så illa går det inte, men nu blir det inte så många burkar de närmaste dagarna, det finns ett event att planera!
Se även: hebbs blogg:” The great adventure (#1866-1916), dag 2”.
Halléns Geocachingäventyr 
Ett hål i staketet hade vi behövt i Rom.
Det där med gatan var inte bra. Det finns en viss risk att det håller på att stiga honom över öronen, och de sitter redan tillräckligt högt upp. 😉