Vandring i Partille

Då var det dags igen för en lite längre promenad, det skulle bli 31,53 kilometer genom Partille och en liten avstickare in i Lerum. Planen var att rens upp lite bland de kvarvarande burkarna i området – typiskt städjobb alltså!

Från cachingbasen var det några kilometers vandring till det första stoppet ”Partille Runt # 12 Kåbäcken”, en tämligen enkel burk när man väl kom på rätt sida av det lilla vattendraget nedströms dammen.

Turen gick sedan vidare mot ”Welcome to GBG #3”, där var jag TMR68 och hebb i vintras. Då hindrade snö och is oss från att hitta burken. Jag vet inte om sommaren på denna plats är bättre än vintern! Undervegetationen var tät och området är försett med en överaktiv trast som anfaller allt som rör sig. Jag börjar få nog av tokiga fåglar nu!! Lämnade omedelbart platsen utan att få någon logg, och gick vidare mot ”Genväg genom Dungen”, åter ett snårigt område där jag började med att skrämma iväg två fästingspridare (på svenska: rådjur), därefter sökte jag mig uppför höjderna helt i onödan innan jag återvände ned mot marknivå igen och hittade burken!

Partille Runt # 13 Stärtered” krävde ett långvarigt letande, men tillslut låg den lilla filmburken i min hand. Som kompensation för det långvariga letandet vid den förra burken gick jag rakt på cachen ”Partille Runt # 14 Jonsered”, en snabb ”walk in cache”. Nu fick jag se att det låg en burk en bit bort som verkade intressant, visserligen hade jag bara tänkt att plocka burkar i Partille idag, men man kan väl göra ett undantag tänkte jag och gick mot ”HornPer”, namnet tilltalade mig på något sätt….

Många kända namn syntes i loggen...

Jonsereds fabriker och Säveån.
En numera historisk gräns.

När jag återvänt från höjderna gick vandringen utmed Säveån och hade som mål att nå fram till ”Åpromenaden”. På vägen dit läste jag tidigare loggar och insåg att det var en klurig burk av The Explorist. Det innebar att jag hade ögonen med mig, och på första stället jag letade fanns cachen – härligt! Tur att man varit på träningsläger i Dalarna. Mycket snygg gömma – kanske något man kan kopiera…

Målet var nu åter en burk som vållade besvär i vintras, ”Binas hemlighet”. I tidigare loggar såg jag att några genat över stammbanan för att korta avståndet mellan de båda burkarna. Så galen var inte jag, det blev till att gå runt. Tågen kommer trotts allt med mycket hög fart, inte bra att ta genvägar på en sådan plats. När jag nådde cachen var den lätt att hitta, nu när den inte var infrusen i ett tjockt istäcke!

Nu var det dags att sätta fart igen, nästa stopp låg på den högsta punkten i Kåhög, ”Kåhögsberget”, där har man loggat cache förr, men det var många år sedan. Nu har det kommit en ny, så det var bara att ta det långa benet före och inleda bestigningen av berget.

Utsikten från Kåhögsberget är fantastisk!

Det bästa sättet att ta sig mot toppen är att gå till P-koordinaterna, där börjar nämligen en bra stig upp på berget. Jag lyckades dock ta en ganska snårig parallellstig fram till cachen. Där hittade jag snabbt cachen, kunde sedan pusta och ta lite vatten, innan nedstigningen påbörjades.

På nästa lilla höjd låg sedan ”Partille Runt # 15 Kåhög”, det innebar att man först tappade rejält i höjd för att sedan gå uppför igen, typiskt. Men den här stigningen skedde på en gata och inte på en snårig stig. Sedan var det bara att leta upp rätt stubbe och få sig en logg.

Kåhögs gård, den fick man besöka när man gick i skolan för att se hur ett jordbruk såg ut...

Dagens tionde och sista cache ”Partille Runt # 1 Lexby” blev en liten utmaning.

Här bor Partille Runt # 1.

Inne i jordkällaren byggde några humlor ett bo i den ena väggen, de var dock inte arga utan accepterade att jag tog mig inomhus. Men att hitta cachen var svårare! Jag ringde en livlina och fick tips om en plats, men där fanns inget trots ihärdigt letande, en ny livlina fick tillkallas – det gav resultat – och jag fick dagens sista logg.

31,53 km vandring denna dag, det får väl duga...

3 kommentarer

  1. Det var tur att det inte var ilskna jordgetingar, för de hade inte accepterat Hallén i jordkällaren.

    1. Så sant… till jordgetingar kan vi nu också lägga björktrastar, fiskmåsar och tärnor.. elaka varelser i vår natur!

  2. Ser ut att ha varit en härlig promenad! Cache HornPer har jag inte hunnit besöka men det ska bli av någon gång.

Kommentarer är stängda.