Efter andra natten i Umeå drog jag ut på lite förmiddagscaching i staden, tåget mot Örnsköldsvik skulle avgå först klockan ett. Några burkar skulle jag väl hinna med tänkte jag, och det gjorde jag – åtta stycken faktiskt. Den östra delen av staden hade sparats under gårdags räd med syfte att just kunna fylla onsdagsförmiddagen. Turen började med ”Blodbussen #012 (Länstyrelsen)”, där hade jag inlett ett sökande under gårdagens tur men då dök det upp två lövblåsarmugglare som började att föra oväsen och flytta på löv exakt vid gömstället, jag väntade en stund men gav upp. Denna morgon var det lugnare på platsen och jag kunde snabbt lokalisera denna lite udda burk. Det blev en log och inte ett telefonsamtal… (när du hittat burken förstår du inebörden!)
Det blev några snabba fynd vid en kyrka och inne i ett bostadsområde, däremot klättrade jag inte upp i en hög belysningsstolpe på en parkeringsplats.
Åter kom jag ut på skidspåren invid ”Umeå Arena”. Det märks att man normalt har ett annat klimat än det vi är vana vid i Göteborg!
Uppe vid traktens vattentorn hittades en snygg liten burk, väl kamouflerad i ett dött träd.
Min runda i Umeå gick nu åter in mot centrum igen, ”Cache is KING” klarades av lätt när några mugglare väl behagade att flytta på sig och sina kreatur. Nu var det dags att hitta en väg över järnvägen och via en rejäl omväg tog jag mig in mot militärens område. Först tvekade jag, kan detta verkligen vara öppet, men så såg jag folk som rörde sig in och ut ur det inhägnade området utan problem, då insåg jag att det var öppet för alla. Det var inte mycket liv vid skolbyggnaderna denna dag så jag kunde göra en avsökning av området, när jag vidgat sökandet något från nollpunkten kunde även burken ”MIDGÅRD Umeå” hittas.
Den sista burken i Umeå blev ”Djursjukhuset”, först var jag lite förbryllad, sedan såg jag det uppenbara och fick min logg! Förmiddagsrundan i Umeå avslutades i god tid innan tåget skulle föra mig från Västerbotten till Västernorrland.
Det var ett fint nytt ”Norrlandståg” som gick mellan Umeå och Örnsköldsvik, på en knapp timme var jag framme och efter att ha lämnat av en del av min lätta packning på det närbelägna hotellet gav jag mig ut på vandring. Den första cachen fanns runt hörnet sett från hotellet, ”Hamnparken”, en synnerligen lätt burk att fånga. Det visade sig vara ganska tät mellan burkarna och dessutom relativt lätthittade cacher så jag älgade på mellan cacherna. Mugglarna till fots var ganska få, men det var desto fler bilmugglare, jag undrar vart alla egentligen var på väg. Dessa utgjorde inte något problem vid cachingen, men lite av en risk vid korsande av gator då de inte direkt anpassade sin hastighet till tätbebyggt område. Men jag tog kreativt luckorna i trafiken och lyckades undvika att bli ett frimärke.
Min vandring gick bitvis nere vid vattnet och jag fick flera fina vyer in mot den lilla ortens centrum. En cache vid ”Fjällräven center” skulle väl aldrig ha passerat våra granskare idag när man inte längre får ha företags namn eller inte ens föreningsnamn i sina cachebeskrivningar.
Jag trodde först att det rörde sig om en anläggning som tillhörde företaget, men det var en stor sportanläggning. När jag började röra mig mot ”Strandparken” fick jag syn på ett spår på marken, kan det vara så att geocachare Peach varit här och råkat ut för grönahund…?
Jag följde nu vattnet bort mot ”Småbåtshamnar i Ö-vik #5”, en helt öde småbåtshamn där jag snabb kunde få mig ytterligare en logg samt en vy in mot Örnsköldsvik.
Min runda tog mig nu uppåt höjderna som omger staden, då var det dags att ta en ”Paus!!” och ytterligare lite högre upp var det dags för en ”Paus!” till! Vid den senare av paus burkarna kom det en liten pojke och ledde sin cykel uppför den rejält branta gångvägen, han tittade lite förskräckt på den mystiske mannen som stod och rullade en pappersremsa men han samlade mod till sig och sa – hej! Han fick ett vänligt svar och såg lättad ut när han fortsatte! Hallén måtte se riktigt lömsk ut… Cachen låg dessutom vid en av de bättre utsiktspunkterna över centrum, givetvis fick det bli en bild!
Efter ett misslyckat försök att hitta en cache vid ett vattentorn gick jag istället mot ”Miljonprogrammet #1” som jag lätt kunde plocka fram. När mörkret föll var jag åter på väg i god fart in mot centrum. Den svartklädde jägaren skrämde ibland slag på mugglarna i den lilla staden… Men sånt får man räkna med, ytterligare ett par burkar skulle loggas.”Lungviksparken” togs lätt i en mugglarfri omgivning, sedan blev det den centralt belägna ”Spöket Laban”, där gällde det att vara snabb, fräck och osynlig för att kunna plocka och återplacera burken.
”Bonn-Olles trappa” var lätt att hitta i en mer skyddad miljö, även ”Merry X-mas!” kunde hittas trots att den låg på marken och inte hängde i granen så som den ursprungligen gjort.
Vid resecentrumet fanns ett TB-hotell som skulle bli kvällens sista cache, men den var lite svårare än de övriga. Först trodde jag att den fanns inomhus, men så visade det sig att burken låg invid ett litet hus under den stora anläggningen. Huset där ”bussgods” höll till var bemannat, men personalen var på väg därifrån så jag kunde efter ett par minuters väntan få min logg i den snyggt gömda cachen. Mätaren stod på 12 hittade när jag avslutat rundan, två bättre än jag räknat med innan turen startade.
Efter en natt på det fina gamla stadshotellet fick jag en utmärkt frukost. Men vana trogen var jag vaken tidigt och länsbussen som jag skulle ta idag avgick först tjugo över nio. För att få gjort lite nytta tog jag mig ut till en lekplats som jag inte kunde ge mig på i går kväll, trots mörkret under gårdagen var den upplysta lekplatsen ändå använd. Men på torsdagsmorgonen var inga ungar på plats. Efter lite klättring med full packning på ryggen kunde jag ändå göra ett snabbt fynd.
Nu var det dags att gå till bussterminalen. Ytterst märkligt att man inte kör tåg på den helt nya järnvägen, det är ju ett elände att behöva åka buss i över två timmar för att nå det anslutande X2000 i Sundsvall. Men det var bara att bita ihop och gå ombord på detta transportmedel, om man är lite kreativ och inte bryr sig om alla regler som finns för bussar idag kan man ju försöka sitta någorlunda bekvämt. Ombord träffade jag en trevlig mugglare som visade sig vara från Trollhättan, han blev överlycklig att träffa någon från Västkusten. Detta förgyllde turen för oss båda.
Det var med stor glädje jag klev av bussen i Sundsvall och såg det silverfärgade tåget så vid perrongen. Med raska steg passerades ”boskapsvagnarna” det var den fina platsen i första klass som hägrade. Man sätter verkligen värde på detta civiliserade transportsätt efter bussåkandet. Exakt på rätt tid avgick tåget och vi åkte strax förbi bussen som skulle sega sig fram till Stockholm, undrar vilken dag den var framme!?
Ganska snart hördes utropet – Gävle nästa!
Fortsättning följer…
Halléns Geocachingäventyr 