CSJ 07, 08, 09 & del av 10 – The Mud in Spain

Den fjärde april gav vi oss ut på riktig ”tokcaching”, nu skulle tidigare svårigheter övervinnas, vi låg efter i schemat och det krävdes stordåd för att hämta in ”förlorade” burkar! Det hela började lovande, burk efter burk plockades. Vi började lite utanför staden Vic, där upptäckte jag att man inte fick lov att skjuta djuren  i hagen…

Observera här får man inte skjuta på kreaturen! Tänk, om inte skylten funnits där så hade jag givetvis förvandlat samtliga till föda för geocachare!

När vi sedan kom in i Vic möttes vi åter av en fin liten medeltida stad, dagens höjdpunkt!

Torget i Vic

När jag och snafas tog en kort runda i Vic fick jag se något fantastiskt, ruinerna av ett romerskt tempel uppenbarade sig! Burken som låg där hittade vi inte, men det spelade inte någon roll, att gå runt bland antika ruiner överträffar varje burk!

Ruiner efter templet.

När vi sedan lämnade Vic kom vi ut på landsbygden igen. Där övergick snart små asfalterade väger i små grusvägar. Det såg länge lovande ut, men snart fick vi problem. Bilen började bete sig underligt, Ingabo gick ut för att se om vi fått punktering. Men så var det inte, vägen hade förvandlats till ett fält av lera efter allt regnande den senaste tiden. Leran hade fäst kring däcken och gjorde det i praktiken omöjligt att styra. Det var extra olämpligt då vi hade en rejält brant slänt bara en halvmeter från sidan av bilen, åkte man ner där skulle det inte bli mycket kvar av bilen eller oss! Men genom försiktiga manövrar lyckades Ingabo ta bilen tillbaka nedför backen.

Spåren av vårt försök att ta oss uppför backen.

Det gick alltså inte att förflytta bilen framåt, det blev till att ta sig an resten av burkarna utmed denna väg till fots. Vi började gå, men även det var en utmaning utöver det vanliga! Leran på vägen fäste nämligen lika bra på kängor som på bildäck. Man tog ett steg framåt och gled ett halvt tillbaka, lägg dessutom till att vi skulle upp dryga 250 höjdmeter! Jag har vandrat på många olika underlag, i olika klimat och med värre stigningar än detta, men ändå måste jag säga – detta var en av de värsta vandringsupplevelserna någonsin. Både jag och Ingabo är vana vid vandring i hög fart, men när vi nådde toppen var vi nästan knäckta! Burkarna loggades dock, helt enligt planen om än att det tog mycket mer tid än planerat.

Leran fäste ordentligt på kängorna, det var inte lätt att göra rent skodonen efter den här vandringen! Detta var resultatet av bara några få steg i leran.

När denna prövning var avklarad fortsatte vi med lite burkjakt utmed grusvägarna, något som genererade högvis av burk! Dessutom såg vi en och annan svamp…

Vi kom tillbaka till vår tillfälliga cachingbas i Manresa i hyfsad tid denna dag och fick oss en välförtjänt middag. Det fick utgöra uppladdningen inför den vandring som väntade följande dag.