Expedition Dalarna (13-15 juli)

Fredag den 13:e kan tyckas vara en riskabel dag att ge sig ut på geocachingexpedition! Framförallt TMR68 var orolig för eventuella besök vid earthcacher!! Avfärd blev det dock vid 8-tiden då vårt team (TMR68, Hallén, Peg54321 och Ingabo) packat all utrustning. Vårt mål var Grängesberg där vi bokat två rum på vandrarhemmet. Vi gjorde bara några korta stopp på vägen upp för att fånga några burkar, en av dessa var ”Challenge #18 – 366 days completed”, alltså att man loggat minst en cache under årets alla datum, härligt att nu kunna logga denna!

GC-keps är bra att ha på huvudet – den skyddar bland annat mot sniglar i håret!!
Resans första äventyrliga äventyr – Ingabo riskerar att få sin GPS blöt….

Efter 5 timmars bilåkande nådde vi fram till Grängesberg och ett av de riktigt burktäta områdena i landet – nu skulle galenskapen påbörjas – powercaching…

När vi lämnat av vår packning på vandrarhemmet tog vi bussen mot Ludvika! Orsaken ser ni på kartan ovan, det ligger en mycket lång rad burkar utmed en gång- och cykelbana mellan orterna och det mest effektiva var att ta bussen till starten av trailen och sedan gå tillbaka mot Grängesberg. Busschauffören hade aldrig hört talas om hållplatsen vi skulle till men en annan passagerare ingrep och förklarade för honom att den fanns – och än viktigare – var den fanns!! Men vi kom av på rätt plats och kunde påbörja vår tur. En extra bonus blev att vi fick loggat ”Challenge #058W – 100 founds in Dalarna” innan vi kom fram till ”TGOJ Motionstrailen D #17” och kunde påbörja en rask vandring från burk till burk. Vi höll ett ganska gott tempo och loggarna blev många, riktigt många.

GC-banor på gamla banvallar går oftast rakt – rakt – rakt fram!

Power-trails är kan vara trevliga när de går fram genom fin natur och man tar sig fram till fots (eller möjligen cykel). Det var extra skönt att nu få röra på sig efter alla timmar i bil upp till Dalarna. När benen vaknat till liv började jag snart få upp min vanliga fart…

Utmed trailen fanns även några ”vanliga burkar” som låg vid några av traktens industrihistoriska minnesmärken.

Våghalsgruvan – Anrikningsverket.

Cachen ”Väsman runt #2 Våghalsgruvans anrikningsverk” låg vid de stora betongkonstruktionen som är det som är kvar av Våghalsgruvans anrikningsverk som byggdes omkring 1912 och var i drift fram till 1920. Malmen till detta verk kom malm från Våghalsgruvan samt via linbana från Dalagruvan och Kärrgruvan.

Vandringens mest spektakulära cache var ”Vulcanus” som ligger inne i trälaven, tornet ovanför ett 750 meter djupt gruvhål där men tog upp malmen ur Blötbergets gruva. Brytningen upphörde 1979 och sedan dess har platsen varit öde men det finns drömmar om att rusta upp platsen, fram till dess kan vi geocachare njuta av en mystisk och bitvis riskabel miljö. Det finns god anledning att inte vara ensam på denna plats och ta det försiktigt när man förflyttar sig i tornet, det finns hål i golvet, det finns brädor som inte riktigt bär din vikt och delar av trappan fick man beträda en och en…

Blötbergets trälav (Foto: TMR68)

Turen in i denna byggnad var en av resans verkliga höjdpunkter ( dubbel bemärkelse…)! När vi sedan återvände ut i solen återgick vi till massloggandet av PET-rör utmed GC-banan.

Det nyare köket såg något slitet ut!

En annan upplevelse utmed turen var besöket vid ”Guliver”, en skulptur som skapats 2010, cachen var dessutom av det mer kreativa slaget!

Guliver.

Dagens motionstrail var nu slut och vi var åter i Grängesberg, men fortsatte att logga de närmaste cacherna (givetvis). När vi närmade oss ”Byxfickstorget” mötte vi en polisbil – nu tar dom väl Ingabo – sa vi!

Förutom polisen fanns även två andra geocachare på platsen, de hade hittat en pistol några meter från gömman! Men vi hann logga gömman minuterna innan polisbilen hittade fram till platsen… Men nu ökar nog polisens intresse för Ingabo, vad gjorde han på platsen egentligen….?

Efter lite mat gav vi oss åter ut på jakt, denna gång per bil. TMR68, Ingabo och Hallén passade på att plocka en del gömmor som Peg54321 redan hade tagit! När man åker runt i området inser man snabbt att detta inte är ett av landets mest framgångsrika områden, många öde industrier och därmed många öde bostadshus. Kring cachen ”När jag va liten” fick vi se ett riktigt förfallet område!

Välkommen hem!
Utsikt från ett fönster…

Områden på båda sidor om dessa övergivna hus var bebodda, men många lägenheter i närheten stod tomma, det kan inte vara trevligt att vara granne med dessa hus. Kanske blir allt i denna trakt en spökstad inom en inte allt för avlägsen framtid.

Men det fanns en resurs som Ingabo gillade – tänk att han tar sig tid till mugglaraktviteter!

Så var det dags att plocka svamp igen….

Turen i ett industriområde visade sig bli riktigt underhållande. Bruken ”NORRA INDUSTRIOMRÅDET” trodde vi först skulle vara en traditionell micro i ett industriområde, men vi fick ta en rejäl funderare innan den hittades – sedan fick vi en överraskning… mer skall inte avslöjas. Även ”TRANSFORMATORSTATION SKACKELBACKEN” var kul, även om den hittades snabbt. Roligt med kreativa cacheägare!

Kvällen avrundades med besök i ännu ett öde område i Grängsberg. Denna gång hus från 1800-talet som tillåts stå och förfalla.

Källfallet.
Varför hålla sig på marken?

Det blev några timmars sömn innan det åter var dags att kliva ur sängen på lördag morgon för att åter förbereda en lång och hård cachingdag! Vi inledde med ett hemma hos reportage hos Sandström, den hittades efter ett långvarigt letande!

När vi lämnat spökhuset bakom oss gav vi oss ut i den fina naturen för att erövra dagens första serie utmed områdets vandringsleder. Utmed slingan låg 36 burkar och väntade på oss, det var bitvis en ganska blöt vandring med mycket lera och snår, alltså inte något tillrättalagt motionsspår! Ändå håll vi en god fart och snart var samtliga burkar loggade.

Här gick starten!
Ut i den fina naturen!

När vi var klara med dagens först tur gav vi oss på nästa promenad, ”Långblåskogens motionstrail”. Det är en tur på 41 burkar i ett naturområde, en riktigt härlig vandring i marker som var rika på blåbär – inte så dumt att rensa en buske vid varje cache! När vi började turen talades det om loggarna från Bo & Elisabeth som loggat alla burkarna med hjälp av mountainbikes på 2 timmar och 30 minuter samt att cacheägaren lagt ut burkarna på 3 timmar, då borde man insett att vi var indragna i en tävling! När vi nått halva sträckan föreslog jag därför matpaus! Detta gjorde Ingabo upprörd och han talade om förnedring…! Jag hade dock tittat på klockan och insett att vi låg så väl till att det gott kunde bli en paus ute i naturen istället för vid bilen som så ofta blir fallet under dessa turer. Mat smakar bättre ute i naturen än i/vid en bil! Min bedömning visade sig helt rätt – vi slog nytt rekord på knappa två timmar runt slingan…

Strax efter att vi lämnat skogen stannade vi till vid cachen ”HÄR BOR VI”, där bor alltså ägaren till slingan vi klarat av – jonny_kovacs – som vi också fick träffa och fick en trevlig pratstund med sedvanligt utbytande av geocachingminnen! Efter denna paus gav vi oss åter ut på jakt. Ett spännande inslag under eftermiddagens tur var loggandet av ”Gas!”, problemet löstes snart och vi kunde bege oss in i underjorden.

Hallén är innanför staketet – kommer ni?
Nu skall vi in i mörkret…
Burk II – men där fanns ju inte två burkar…
Detta var verkligen geocachingens mörka sida!

Det krävdes att man tog sig djupt in, riktigt djupt in för att hitta burken. Det var Hallén som fick syn på gömman, men att ta sig dit passade inte mig riktigt, för halt och för lite att hålla sig i… inte vad jag gillar så det blev peg54321 som åter riskerade livet för en burk!

Åter ute i ljuset fortsatte vår tur under eftermiddagen med burkjakt i Ludvikatrakten.

Utmed vår väg dök det upp en burk framför oss med namnet ”Challenge #124 – Full Finds by Placed Month Chart”, en utmaning som kräver följande:

”För att uppfylla kraven för denna challenge-cache måste du logga en cache som placerats ut varje månad sedan den allra första cachen i maj år 2000. Du måste alltså logga en cache utplacerad i maj år 2000, juni år 2000, juli år 2000 o.s.v. ändra fram t.o.m. innevarande månad när du loggar denna cache. Denna cache kan inte räknas in i challengen så du måste alltså logga en annan cache för mars 2012. Denna utmaning är svår – men jag fullföljde den själv 26/2 2012.”

Här var det Hallén och TMR68 som kunde sätta sina signaturer i boken, som FTF dessutom! Detta är en riktigt tuff utmaning att klara, vi är få inom rikets gränser som lyckats. Det är faktiskt svårare att uppfylla kraven för Challenge #124 än nästa challenge som vi loggade, ”Challenge #071 – 10000 founds” där vi var tre i sällskapet som kunde signera loggen.

Här står tre cachare med tillsammans väl över 30 000 loggar på sina konton!

Dagen avslutades med att plocka några av burkarna utmed en lång trail av cacher utmed en GC-bana, SWB (Stockholm-Wästerås-Bergslagens järnvägar). Inledningsvis hade vi problem med att hitta burkarna, det blev tre missade burkar, men på returpromenaden åtgärdades denna bris och alla burkar på E-sträckan kunde loggas.

Cachingdagen går mot sitt slut.

Söndagen skulle ägnas åt en tur till trakten av Falun där det också ligger mycket burk. Under vår resa dit stannade vi även till i Borlänge och gick slingan ”Älvbrinken”, det blev en fin tur som även innehöll besök vid några burkar utanför serien av 14 burkar. Det har regnat en del den senaste tiden… Det syntes vid kraftstationen!

En något spännande bro att passera….

Utmed turen passerade vi även Borganäs, härligt att komma till platsen för denna borganläggning! Där låg cachen ”Borganäs 1434”, men den var egentligen bara en bisak för mig då besöket på platsen var av större intresse.

Vy mot höjden där Borganäs låg.

Borgen är kanske mest berömd för sin roll under Engelbrektsupproret, därav den sten som rest på platsen.

Texten på stenen är intressant men stämmer dåligt med hur Engelbrekt beskrivs idag! Men stenen är i sig ett dokument över hur vår historieskrivning förändrats. Jag länkar här till Fornsök för den som vill få mer information om denna fornlämning.

Efter denna kulturella utsvävning var det åter hårt arbete som väntade! Ett stort antal burkar i en hållplatsserie på väg mot Falun skulle loggas, allt var lätthittat och snabbt.

När vi nådde fram till Falun tog vi en paus från mängdcachandet och gav oss på lite kvalitetscachande i form av Earth Cachen ”Falu Gruva Earthcache”. Det blev en fin tur kring Stora stöten för att hitta svaren på alla frågor. Någon tur ned i gruvan blev det dock inte, jag har givetvis varit där tidigare, men övriga i gänget missade verkligen något när de avstod från en underjordisk tur! Falun och gruvan har en synnerligen spännande historia, lite mer information kan ni få via denna länk.

Det sägs att en bock rotade fram den första kopparmalmen i området, därav den gigantiska statyn!

Resterande delen av dag var det intensiv burkjakt utmed vägarna i Falutrakten!

Vad menas…? – Hur som helst – där fanns en burk!

Vid slutet av regnbågen finns det väl en geocache?

Söndagens caching kring Falun var avslutad och vi återvände mot Grängesberg för en sista övernattning. Måndag morgon skulle vi packa våra saker och flytta vårt basläger till Sala, mer om äventyren där kommer i ett eget blogginlägg!

4 kommentarer

  1. Vilken trevlig läsning! Kul att läsa om vad utomlänscachare tycker och tänker om våra lokala cacher!

    //Globetrotter.JR (en av cacheägarna från Ludvika-trakten).

  2. Jag kan bara meddela att rekordtiden på ”Långblåskogens motionstrail” nu är slagen. Två av oss i teamet har tidigare varit på ”träningsläger” med Ingabo i Tyskland och vet vi hur man loggar så effektivt som möjligt tidsmässigt utan att för den sakens skull behöva springa.

    Den nya rekordtiden lyder på 1 timme och 34 minuter.

    På denna tid loggade vi alla 41 cacherna + den extra ”Björkåskorpen” strax intill parkeringen också. Nu går det nog i.o.f.s. att slå denna tid men då vill det till att man är ett team för att hitta burkarna tillräckligt snabbt och effektivt.
    Och Ingabo – vi tog ingen matpaus 🙂

    / Paan, Pglans, Tsvensson, andma313 och TLAJ.

  3. Till Ingabos försvar bör här förmodligen nämnas att det vare sig var hans idé eller direkta önskan att ta en fikapaus under slingan. Det var något vi som hunnit bli lite hungriga fick kämpa oss till. 😉

Kommentarer är stängda.