”Fisketur” till Lysekil med AKUT slut

Det händer alltid något oväntat är ju ett uttryck jag brukar använda, det blev idag (söndag 19 februari) åter sant, tragiskt sant! Men det åter kommer jag till lite längre fram i dagens inlägg.

Dagen började med gemensam avfärd för Ingabo, TMR68 och Hallén, vi skulle färdades norrut för att ge oss på dagens huvudmål – Lysekil, en kommun som varken jag eller Ingabo tidigare loggat några burkar i. Det hade däremot TMR68 gjort. Givetvis började vi vår jakt innan vi nått huvudmålet, faktiskt redan innan vi lämnat Göteborg! Vi bestämde oss för att göra gemensam sak och försöka hitta den besvärliga multin ”Redbergsplatsen – Hits the spot!”, vid finalen har jag varit flera gånger utan att hitta den. Idag låg cachen helt öppet på marken! Otroligt, hittad omedelbart, men att hitta var den suttit var tyvärr inte möjligt så den fick gömmas hjälpligt.

Nästa stopp på vår tur blev i trakten av Uddevalla där ett par burkar kring köpstaden Torp plockades utan något besvär.

Det var rejält isigt på vägarna och vi hade god hjälp av den moderna teknologin i bilen för att ta oss fram i det eländiga väglaget!

Givetvis blev det besök vid en kyrka under dagens tur, Bokenäs gamla kyrka tillhör de äldre man kan träffa på. Det hävdas att den första kyrkan på platsen uppfördes redan under 1000-talet. Men platsen användes långt innan dess! Vid utgrävningar hittade man 3 000-åriga lämningar från bronsåldern, bland annat en gjuteriverkstad. Det hänger givetvis samman med närheten till havet, då man var tvungen att importera metaller som koppar och tenn för att kunna producera brons. Detta var alltså en riktigt intressant plats att besöka, åtminstone för mig…

Efter ytterligare lite burkjagande tog vi oss fram till färjan som skulle föra oss närmare Lysekil.

Efter denna färd på ”de sju haven” nådde vi levande land. De beryktade sjöormarna och andra monster höll sig på behörigt avstånd. Men den marina kopplingen slutade inte med båtfärden, se en FYR – där bland en av tusen fanns en micro. Idag var turen på vår sida och burken kunde hittas utan ett alltför långvarigt sökande.

Se Fyr!

Även motorer har en marin koppling, man behöver väl inte fråga sig vad herrarna håller på med på bilden här nedan.

Nu hade vi nått slutet för vårt bilcachande och vi tog oss istället till fots genom Lysekil.

En etta i terräng var det...

Cache efter cache kunde letas upp, om än med en del besvär ibland. Det var nästan helt isfritt så man kunde röra sig ganska fritt, man kände att våren var nära när man promenerade i solen.

Fulla av optimism gick vi mot Earth Cachen ”Jättegryta i Lysekil”, där i den sköna solen njöt vi av att mäta och titta på jättegrytan, allt gick strålande tills….

TMR68 gick på berghällen – som ni kan se av bilden är den isfri – men någon liten fläck var tydligen hal, han faller, får foten i en ytterst olycklig vinkel och stupar i backen endast ett kort stycke från det stora hålet ner i berget. Det såg först inte så farligt ut, man han låg kvar och vred sig av smärta! Det hade gått riktigt illa. Ingabo lade ett stort stycke is på foten, men det hjälpte inte, svullnaden blev snabbt värre. Ingabo gick då för att hämta bilen, hjälpsamma Lysekilsbor öppnade bommen så att vi kunde få fordonet ända fram. Sedan kunde vi köra TMR68 till Lysekils sjukhus som fantastiskt nog hade öppet på en söndag, där fick vi snabbt hjälp. Läkaren kunde snabbt konstatera att det behövdes mer avancerad vård i Uddevalla, det blev att genast åka iväg till det stora sjukhuset. Där fick jag öva att köra rullstol… allt gick väl och TMR68 lämnades i sjukhuset omsorg (höll på att skriva våld) vid 16-tiden. Det var inte någon mening att sitta på sjukhuset och vänta så jag och Ingabo gav oss ut på lite mer burkjakt i väntan på att vår kumpan fick sin dom.

Earth Cachen vid Skalbankarna var ett av våra mål.

Varför ligger det en bro här? Säg det - men en burk hittade vi där efter att jag utfört vissa krypövningar....

Vi höll på och cachade i flera timmar innan beståndet i området började ta slut. Vid 19-tiden hade vi kontakt med TMR68 som då nått fram till ett undersökningsrum på ortopeden, Ingabo och jag gav oss då av mot en korvkiosk – kan ni gissa vilken kedja den tillhörde? Där fick vi lite varm mat och en timma senare var TMR68 utsläppt från sjukhuset och kom hoppande ut på kryckor med gipsad fot – benet var brutet – maximal otur! Tänk vilka äventyr vi har varit ute på de senaste åren så inträffar detta på en liten enkel berghäll. Ändå var det tur att vi inte var långt ute i obygden när detta hände, då hade vi haft stora problem!

Hoppas nu att TMR68 snart kan återhämta sig och kan komma med ut och jaga burk igen.

5 kommentarer på “”Fisketur” till Lysekil med AKUT slut

  1. Ajaj, det gör ont bara jag tänker tanken. Tur också att ni var flera på plats. Själv brukar jag ju knalla omkring i enslig ro. Man kanske skulle ha ”koll” på varandra, de som vill.

  2. Tackar för alla omtankar. Det var helt klart ett litet sträck i räkningen, men det är bara att ta som det är.

    Hälsningar från en ledbruten, men inte nerbruten. 😉
    TMR68

  3. Hmm, ja en bild är tagen för ändamålet, men det slår mig att challengen fortfarande inte är loggad. Borde förmodligen göra något åt saken. 😉

%d bloggare gillar detta: