Omkring klockan nio på förmiddagen nådde MS Fram fram till Ilulissat efter en otroligt vacker tur förbi oräkneliga isberg. Detta skulle bli resans nordligaste punkt, 69° N. Från bryggan slog man på stora ”väckarklockan” tidigare under förmiddagen för att ingen skulle missa den osannolikt vackra utsikten.
Ilulissat betyder helt enkelt ”flera isberg, eller många isberg”, ett passande namn på denna plats! MS Fram gick långsamt fram mellan isbergen och bröt sig igenom några isbarriärer innan ankaret kastades en bit utanför den lilla staden Ilulissat. Dagen skulle börja med en tur på den minst sagt spektakulära isfjorden, som finns med på UNESCOs världsarvslista. En glaciär, tre gånger så stor som Danmark, kalvar ut i fjorden. Det är mycket stora isberg som sedan driver några kilometer innan de stoppas av grundare vatten, endast 200-300 meter djupt, där får giganterna som har ett djupgående på bortåt 600 meter vänta tills de brutits sönder eller smält något, därefter kan de fortsätta ut på haven och skrämma sjöfarten!
Jag hade anmält mig till en tur med liten båt ut bland isbergen. Det var lokalbefolkningen som ordnade utflykten med mindre fiskefartyg som bemannades av folk med god kännedom om isförhållandena.
Under turen blev det väl över 100 fotografier, svårt att välja ut vilka som skall visas här. Det är ändå inte lätt att återge hur det känns att färdas invid dessa jättar en solig förmiddag när vattnet ligger spegelblankt. En mäktig naturupplevelse!
Två timmar försvann utan att man tänkte på att tiden gick, men allt har ett slut så fiskebåten återvände till bryggan vid MS Frams sida. Jag gick nu upp för att få lite lunch innan jag gick till hytten för att hämta min GPS, det var dags att börja arbeta! För att ta mig iland fick jag gå ned till däck två, ta på räddningsväst och gå bort till Polar Cirkle båtarna som gick i skytteltrafik genom isen bort mot den lilla hamnen.
När jag klivit av båten fortsatte jag uppför branterna för att slutligen nå höjderna inte långt från ett högklassigt hotell som faktiskt finns på orten! Nu var inte hotellet något som intresserade mig, istället var det en lantmäteripunkt som lockade och cachen ”Survey this”.
Från denna lilla bergstopp gick jag nu rakt genom hjärtat av Illulissat. Det var nog tur att jag fått en turistkarta i handen, annars hade jag gått förbi centrum utan att märka att det var centrum!
Jag drog på utmed de dammiga vägarna (kändes som Nevada) bort mot Isfjorden. På väg dit passerade jag genom ett område där man håller slädhundarna sommartid. De stackars djuren hölls fastkedjade, fick mat omkring var tredje dag, och bodde i ett område som såg ut som en soptipp. Det var verkligen en bedrövlig syn.
Vuxna hundar får inte gå lösa då de är opålitliga. Med det i minnet var det mindre kul att träffa på en lös, och mycket stor slädhund som närgånget inspekterade alla personer som passerade, en kvinna jag mötte rusade fram till en taxibil som var i området och frågade om han kunde ringa någon som tog hand om hunden. Jag tvivlade på att något skulle hända, men döm om min förvåning när polisen kom till platsen efter bara några minuter! Uppenbarligen tar man lösspringande hundar på stort allvar här!
Vägen ut mot isfjorden går på en träspång som är ditlagd för att skona det känsliga växtlivet på de våta ängarna i naturskyddsområdet.
När man nästan nått fram till fjorden finns en skylt, och den är nyckeln till den Earth Cache ”Ilulissat Icefjord” som ligger här. Den är enkel att logga!
Utsikten över den jättelika isfjorden är imponerande och det var intressant att se den även från landsidan.
Efter att ha njutit av utsikten började jag gå tillbaka in mot ”centrum”, det fanns trots allt ytterligare en burk som låg och väntade på besök – ”Ilulissat havn”. På små gator och via några trappor nådde jag fram till området och kunde snart rota fram cachen och få min tredje logg denna dag – här talar vi om Grönländsk mängdcaching!
Nu kunde jag nöjd återvända till MS Fram efter en väl genomförd burkjakt.
Det var en mycket livlig båttrafik in och ut ur hamnen med småbåtar. Många lade ut nät andra åkte ut med gevär för att jaga säl. Andra åkte ut för att titta på MS Fram.
Turen ut till MS Fram var ganska spännande, först kom en av de andra båtarna lite väl nära så jag fick iskallt vatten och lite is över ryggen…. därefter fick vi glida över lite is med gummibåten, sakta, sakta, sakta, men så var vi över. Otroligt tåliga små farkoster måste jag säga, hade mina tvivel på att vi skulle komma igenom. Propellrarna på Fram arbetade för högtryck för att driva bort isen, men det kom ibland lite väl mycket!
Alla kom dock tillbaka ombord utan några större missöden. Det hade varit ännu en dag med starka intryck och fina upplevelser. Vid sjutiden på kvällen drogs ankaret upp och vi avseglade söderut igen.
Fortsättning följer.
Halléns Geocachingäventyr 
Tack för ännu mer härlig läsning och vackra bilder //Höögarna