Sagornas ö

Den 7 augusti lyfte det lekfulla flygplanet från Landvetter och satte kursen mot sagornas ö i Atlanten och dess huvudstad Reykjavik. Efter knappt två och en halv timmas flygning siktades land och ett land med grönska, snö, vulkaner och glaciärer kunde anas mellan molnen.

Detta var inledningen på en lite längre vistelse på Island som skulle avslutas först 18 augusti. Först semester därefter några dagar med konferens, studiebesök och möten tillsammans med mina kollegor som skulle ansluta etappvis de kommande dagarna. Inledningsvis hade jag sällskap av blott en kollega som efter att jag gjort upp reseplanen frågade om han fick ansluta – det fick han men jag meddelade också att detta var en geocachingresa….

Eftermiddagen den 7:e etablerades resans första tillfälliga geocachingbas och det blev ganska omedelbart en tur ut på stadens gator för att logga några burkar. Därefter åt min mugglarkollega och jag gemensam middag.

Följande dag inleddes med en skogspromenad(!), ja sådana kan göras även på Island, om än att det är ganska svårt att gå vilse i dessa. Talesättet säger: Om du går vilse i en isländskskog så behöver du bara resa dig upp för att hitta vägen ut!

Skogen som låg nära Pärlan och det gamla flygfältet dolde även en del lämningar från andra världskriget, där jag kombinerade historiska platser med en kortare multi. När klockan närmade sig lunchtid var det dags att söka sig mot en närbelägen biluthyrning för att hämta det bokade fordonet som skulle föra oss utanför stadens gator. Det visade sig bli en VW som skulle få agera geomobil under resan.

Det blev en första tur bort till en närbelägen stormarknad för att handla lite proviant inför de kommande dagarna. Samtidigt blev det en första bekantskap med isländsk trafik. De avslutande timmarna av eftermiddagen ägnades sedan åt lite ytterligare caching samt besök på det marinhistoriska museet.

Den 9:e rullade jag och min kollega i väg ut från huvudstaden med siktet inställt på sydkusten. När man väl lämnat bebyggelsen bakom sig kom vi ut i ett riktigt vackert landskap, format av vulkaner och vägen snirklade sig fram mellan lavafälten. Slutligen nåddes parkeringen där början på vandringsleden upp mot Islands senaste vulkan började. Vulkanen som varit aktiv under en månad hade slutat att pumpa ut lava men vi vill ändå se de färska lavafälten. Från parkeringen var det enkel väg tio kilometer att gå. Jag hade föreställt mig lite utmaningar, men det fanns en mindre grusväg hela vägen upp där det faktiskt hade gått att köra (om det nu hade varit tillåtet). På denna lilla väg mötte vi en polisbil, så det hade inte varit en god idé att försöka köra upp!

Lavan far fortfarande varm, ja lava kan generera värme under mycket lång tid, men det var möjligt att gå hela vägen fram till den 4-5 meter höga lavaväggen. Det var verkligen en mäktig upplevelse även om inte lavan flödade ur underjorden. Vi stannade en stund och betraktade landskapet innan det var dags att gå tillbaka. För mig var det en ”walk in the park” men min kollega tyckte nog att det var lite kämpigt att gå 20 kilometer, det krävdes en längre vilopaus på vägen ned. Någon avstickare på några kilometer för burkjakt föreföll svårt så jag valde att vara lite hänsynsfull denna första dag och gå direkt mot parkeringen.

Med bilen rullade vi sedan vidare utmed sydkusten mot en liten hamn där färjan till Västmannaöarna lägger till. Vinden hade börjat öka under eftermiddagen och innan avfärd med färjan fick jag ett mail om att den båttur jag planerat till följande dag hade blivit inställd. Men färjan tog sig över utan problem och det var en vacker syn när vi närmade oss den lilla ögruppen.

Det var nu sent på eftermiddagen så det blev en middag innan vi sökte upp våra respektive boenden, jag fick här resans bästa rum med utsikt mot vulkanerna och dessutom – vilket väl är mer viktigt – mot ett par cacher!

Direkt efter frukost begav vi oss ut på vandring i den minst sagt hårda vinden. Turen gick upp på det nya lavafältet från 1973 som förändrade stora delar av ön. Onekligen en historisk plats med begravda gator och byggnader utmärkta, men även cachen New Lava som vi av en händelse passerade. Det stod också en rostig pumpanläggning kvar här uppe, det var en av pumparna som användes för att spruta havsvatten över lavan för att kyla ned den och rädda hamnen. Som hämtat ur en katastroffilm, men detta var verklighet och det fungerade.

Vid slutet av den lilla stigen över lavafältet började vandringsleden mot toppen av den 200 meter höga vulkanen som bildades under 1973 års utbrott.

I takt med att vi kom allt högre upp så tilltog vinden. Det var inte möjligt att gå i en rät linje, vinden tvingade oss en åt ena en åt andra hållet. En intressant liten utmaning att nå toppen, men dit ville vi naturligtvis – framförallt jag som önskade få loggat Earth cachen Eldfell.

Efter utfört uppdrag gick färden nedför vulkanen och till vulkanmuseet vid dess fot. Där kan man beskåda 1970-talets Pompeji. Det var verkligen en utmärkt utställning som erbjöds på Eldheimar Museum. Därefter blev det en vandring kring ön och på avstånd kunde även en och annan puffin beskådas.

Med färjan gick sedan färden tillbaka mot fastlandet och vår parkerade geomobil. Mitt förslag var nu att besöka Seljalandsfoss, en plats jag tidigare besökt men min baktanke var nu att få loggat ett par burkar som tillkommit sedan mitt senaste besök där 2005. Platsen hade förändrats en hel del, stora nya parkeringar och tillfartsvägar. Dessutom kostade det numera pengar att parkera, något vi inte kunde betala då inga kort fungerade, varken för oss eller andra som försökte. Det blev därmed en något nedkortad vandring gentemot vad jag först hade tänkt mig, fick avstå en av earth cacherna i området så vi inte skulle riskera att få böter. Snabbt kunde earth cachen Seljalandsfoss och den virtuella cachen loggas. Vi tog givetvis vägen in bakom vattenfallet också.

Dagen avslutades i den lilla orten Hella där jag efter att ha checkat in på hotellet gav mig ut på jakt efter ortens enda burk, Hella Touristic Center, en jakt som tyvärr slutade med en DNF. Följande dag skulle färden gå mot norr med ett antal stopp för geocaching och turistisk verksamhet för min kollega. Det första stoppet blev vid Urriðafoss och dess traditionella cache. Här mötte vi för första gången under resan andra geocachare, kikou43 från Frankrike.

Därefter blev det en liten transportsträcka till eart cachen Kerið Crater, utlagd av den svenska geocacharen Djurets. Åter fick vi en kortare promenad i ett vackert vulkaniskt landskap.

Färden gick sedan vidare mot Þingvellir med dess enorma mugglarmängder, ett antal burkar och dessutom spektakulära geologiska fenomen, när man kan se dessa för alla mugglare!

Via ett antal traditionella cacher utmed riksväg 1 rattade jag vår bil mot norr och Borgarnes trakten. Där hade ett boende för natten hittats vid foten av ett högt berg, alldeles invid havet. Den sena eftermiddagen ägnades åt att besöka museet i Borgarnes samt givetvis att logga ortens cache The dead slave and the viking. Där blev det åter ett möte med andra geocachare, geoteam_2022. När vi återvänt till den hyrda stugan passade min kollega på att ta ett varmt bad i en tunna, jag avstod. Man vet ju hur det gick för Snorre när han badade, norska kungens män kunde då mörda honom och med tanke på mitt besök nyligen i Norge så var jag säker på att det var några ryttare som förföljde mig….

På andra sidan vattnet kan du möjligen ana några byggnader, i en av de små stugorna vilade vi en natt.

Den sista dagen av vår gemensam resa inleddes med färd till Hraunfossar, ett imponerande naturfenomen där vatten forsar ut ur marken från underjordiska källor. Här fanns givetvis en earth cache samt två traditionella cacher, det var dock bara den ena som kunde hittas den andra var tyvärr mugglad.

Efter detta natursceneri blev det besök i en historisk miljö, Reykholt, som var Snorres bas under lång tid och centrum för ett storgods. När vi kom in i museet för att köpa biljetter så hälsade vi på svenska av isländskan som skötte verksamheten där, sånt är alltid trevligt! Vi gick runt i det historiska landskapet kring museet, givetvis beskådades den vara poolen, Snorres gång från gården till badet och självklart loggades ortens två traditionella cacher.

Det var dags att bege sig tillbaka mot huvudstaden efter denna fina rundvandring. Givetvis behövde vi lunch på vägen och den intogs i Akranes där det lämpligt nog även fanns en cache att logga.

Vid Álafoss Cache överlämnade jag min mugglarkollega till några andra mugglarkollegor som skulle föra honom ut på typiska kringvandrande mugglaraktiviteter utan mål och mening! När kollegorna gett sig av från platsen loggade jag givetvis cachen. Därefter körde jag tillbaka mot staden och checkade in på mitt hotell och hyrda bilen återlämnades. Söndagen skulle det bli en upprensningsrunda i staden till fots. Det skulle bli en blandning av olika cachetyper och flera snyggt utformade burkar, en med över 2300 favoritpoäng!

Turistmugglarna är talrika i staden och det är inte alltid lätt att få loggat burkarna. Vid Sólfar är det oftast många turister, det var faktiskt där jag loggade min första burk någonsin på Island 2005, men den var nu arkiverad och ersatt av en ny. Det gällde bara att kunna komma åt den!

Varför samlas alla på denna plats, det är en gåta för såväl invånarna i staden som för frustrerade geocachare!

Denna söndag var det så många mugglare att jag inte kunde komma åt cachen, det blev till att återvända följande dag då jag hade större framgång.

Under måndagen avslutades min semester och det var dags att träffa alla kollegor som nu strömmade in till landet via flygplatsen. Men förmiddagen hade jag till eget förfogande och det blev några burkar till loggade men jag tillät mig också att äta lite god äppelkaka med grädde då det var en speciell dag i kalendern och då jag inte hittade någon lämplig tårta fick detta bli en ersättning.

När jag var på väg att logga en av månadagens burkar fick jag se en trevlig syn i hamnen, MS Fram låg vid kaj, ett fartyg som fört mig både till Grönland och till Centralamerika, nu blev längtan att åter bege sig ut på havet stark!

Följande dagar blev tiden att ägna åt geocaching givetvis begränsad, det blev en mängd andra aktiviteter av olika slag så som besök på kraftvärmeverk, studerandet av hållbar turism, ett studiebesök vid Blå lagunen (utan bad) samt en valsafari där vikvalarna visade upp sig. Smådjur jämfört med turen till Antarktis givetvis.