
Äntligen var vi framme! I gryningen den 6:e mars gled fartyget fram utmed South Shetlands. Det var ett sagolandskap som visade sig utanför hyttens runda fönster, ett stilla hav och berg klädda av snö och is. Första anhalten var Half Moon Island, en gammal vulkan och tyvärr en cachelös ö. Innan avresa prövade jag att lägga ett event på ön, både för att få en logg men lika mycket för att se om det fanns andra burkletare på resan. Men se; det gick inte för sig att lägga ett event i ett område där det inte finns andra geocachare! Om detta är en ny regel så kommer den att göra geocachingresor till lite mer äventyrliga områden mindre attraktiva, varför reglera och försvåra på detta sätt? Funderar på att skapa en Earth Cache på ön, bara för att markera min närvaro där nu när jag inte fick hålla event!
Det var en fantastisk plats att besöka, rik på pingviner och säl och åtskilliga valben som hade spolats upp på stranden från den tiden då jakt bedrevs här. Att beskriva varje del av detta och de följande dagarnas besök i ord känns nästan hopplöst då vårt språk inte riktigt räcker till för att uttrycka den upplevelse det är att resa i denna gigantiska vildmark – den största på vår planet. Ni skall här få några bildspel på temat is, pingviner, säl och slutligen val!
Sälar, det är djur som kan utgöra något av ett hot mot oss besökare. Pälssälarna kan bitas, men värst av alla är leopardsälen som kan dölja sig under ytan och i värsta fall bita handen av dig! Det var mycket nära för en av guiderna som inte följde rådet att inte doppa handen i vattnet under färden med tender-båten, sälen höll på att hoppa rakt upp i båten men gjorde en undanmanöver i sista stund. Istället högg den en pingvin, som skeppsfotografen lyckades fånga på bild.
När det gäller naturupplevelser tror jag att morgonen den 7 mars 2017 står sig som en av livets största upplevelser, det var dagen som börjande med val till frukost(!) Inte så att vi hade valbiff utan vi hade val, omkring 10 knölvalar, rakt utanför fönstret vid frukostbordet. Min båtgrupp, Crabeater Seals, var sedan först ut med tender-båtarna för att kryssa mellan isbergen. Men det skulle bli en helt annan typ av kryssning!
Efter min tidigare resa till Grönland hade jag inför denna resa lite föraktfullt sagt att ”val det har jag sett mycket av, man höjer knappt på ögonbrynen”, det var ett uttalande jag fick sätta i halsen denna morgon. Nästan omedelbart fick tender-båtarna sällskap av valar, de kom två och två eller ibland tre i bredd. De dök, åt krill, kom till ytan och blåste. Ibland stack de upp huvudet och tittade på oss konstiga varelser på ytan, och gav ifrån sig ett märkligt ”knorrande” ljud. Det var en blandning av upphetsning och ibland rädsla i kroppen då valarna kom upp omedelbart intill båten, om jag hade vågat hade jag kunnat klappa en knölval. Tro mig, det var en naturupplevelse i GIGA format, för att uttrycka sig i geocachingtermer, och även den beteckningen är en underdrift. Det blev några bilder, de flesta i bildspelet nedan är från 7 mars, dom talar för sig själva!
Jag darrar fortfarande på handen när jag skriver om händelsen, den var verkligen enastående.
Under hela fyra dagar hade vi fint väder och perfekta förhållanden för landstigningar, det är inte direkt vanligt i denna del av världen. En i teamet av guider hade arbetat på stationer i Antarktis sedan 1970, och hade därmed en del att jämföra med, han betonade gång på gång att det faktiskt kan vara dåligt väder! Sol och lugna vindar samt en temperatur på 1-2 plusgrader skall man inte vänta sig men jag var inte missnöjd med att få denna lyx!
Det blev även en liten film från mötet med pingvinerna i Antarktis, ständigt pigga på upptåg, inte minst vill dom att man skall spy upp fisk, får ungarna inte som dom vill så börjar jakten på den vuxna pingvinen.
Burkar var det ont om dessa dagar. Vi passerade nära flera cacher och var också nära en station som dock var stängd, burken låg innanför dess väggar utom räckhåll. Men det skulle bli en Earth Cache som avslutning, i sista stund verkligen. ”Ice ,ice and more ice” var ett lämpligt tema! Inte så svårt att svara på när man väl varit på platsen. Har dock inte med några bilder från området här på bloggen då dessa skulle vara lite ”avslöjande”. Härligt att få säkrat en logg på den stora sydliga kontinenten innan färden på nytt gick mot norr.
Gillar alltid att läsa vad du skriver – men jag tror detta inlägget är det jag mest gillar hittills. Man känner verkligen att du blev berörd.
Äsch – vi har pingviner här hemma i Borås djurpark – du kunde åkt hit istället och sparat massor av pengar!
Borås djurpark, det är ju dyrt och dessutom lär det regna…. Vill jag enbart se pingviner kan jag alltid besöka slottsskogen, gratis!