Victoriafallen

Dags att bege sig ut på ett litet äventyr i fjärran land igen! Det blev flyg från Göteborg till London och sedan en rask promenad mellan terminalerna 3 och 5 på Heathrow, vilket tog lite tid. Jag kom fram till gaten bara någon minut innan ombordstigningen skulle inledas, det räcker givetvis. Nu var det dags för dryga tio timmar ombord på British Airways flyg till Johannesburg. Flygningen skedde under natten och på morgonen, efter frukost, landade vi i Sydafrika. Där var det dags att kliva på ett nytt flyg för att bege mig mot norr igen!

Från Johannesburg är det ca 1 timme och 40 minuters flygning för att komma till den internationella flygplatsen Victoria falls i Zimbabwe. En stor glänsande terminalbyggnad, ett av många spår av kinesisk verksamhet i Afrika. Efter att ha passerat pass- och visumkontroll samt tull utan några problem var det spännande att se, skulle min bokade transport finnas på plats.

Det visade sig att bokningen hade fungerat och jag blev mottagen av en mycket glad och trevlig förare samtidigt som en dans och sånggrupp uppträdde vid ingången till terminalbyggnaden. Vi väntade på ytterligare två personer, men dessa hade missat flyget så jag och föraren gick ut till minibussen för den korta färden bort till den dundrande röken (Mosi-oa-Tunya), eller det kokande vattnet (Shungu Namutitima), beroende på vilket språk som man använder, det går bra att kort och gott också säga Victoriafallen.

Vid parkeringen utanför entrén till nationalparken så klev jag av. Givetvis får man assistans att gå och betala. Priset för att gå in hade ökat med ganska många procent jämfört med uppgiften jag sett, men inte värre än att det gick att lösa. Jag hade väntat mig horder av turister på en plats som denna, men det var oväntat lugnt. Jag kunde vandra utmed fallet i flera timmar och bitvis var jag helt ensam! Under besöket passade jag på att logga två Earth Cacher, The Cataract och Stones in front of the Victoria Falls. Därmed var ännu ett nytt land loggat!

Den bästa vyn mot fallen var från sidan. Mitt framför huvudfallet var det en tjock ”rök” av vatten, bitvis rena skyfallet! Sommarperioden hade gett mycket regn i området, så alla floder var fyllda till bredden och det gav givetvis en påtaglig effekt i fallen.

När jag nu var på en historisk plats som denna så undrade jag givetvis, skulle det gå att hitta dr Livingstone? Även detta lyckades och dr Hallén mötte dr Livingstone – ingen cache där dock, men det roade mig.

Det fanns flera informationstavlor i området och det var extra intressant att läsa om områdets historia före kolonialtiden.

Timmarna gick fort och jag fick bege mig ut genom grindarna igen och möta min förare som skulle ta mig till gränsen till Botswana. Han var på plats och vi rullade ut genom samhället och sedan vidare på den dryga timslånga färden till gränsen. Även om vi inte färdades genom en nationalpark så kom det ändå några fyrbenta invånare och välkomnade mig med sina långa snablar.

Vägen och gränsen stänger varje kväll klockan 20 då vägsträckan är alltför riskabel att köra nattetid. Detta beror på att elefanterna gärna sover på den varma asfalten!

Nu var det inte långt till gränsen och jag skulle nu checka ut ur ett land och in i nästa samt där också byta till ett nytt fordon och en ny förare – fortsättning följer.

Se även filmen från den första etappen av resan: